Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
DEBATT Las, pensionen och strejkrätten. Politikerna är beredda att offra våra fackliga rättigheter i ett maktspel med varandra. Vi måste angripa detta med alla medel vi har, skriver Jasmin Cosic på IF Metall i Östergötland.
Jasmin Cosic är ordförande för IF Metall Östergötland
Allt står på spel. Arbetstagarnas position på arbetsmarknaden behöver stärkas, men nu angripas i stället flera av grundvalarna för ett fritt och välorganiserat arbetsliv.
Det finns det en bred majoritet i riksdagen som vill förändra och försämra när det gäller fackliga rättigheter. Innan valet fanns löften, men med resultatet för ögonen så gällde bara makten. Resultatet, januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L, innehåller flera betydande reformpunkter på arbetsmarknadsområdet.
I fokus för debatten finns las, där en reform aviserats med bland annat tydligt utvidgade turordningsregler, ökad flexibilitet och lägre kostnader vid uppsägningar. Syftet i stort är att öka företagens flexibilitet, samtidigt som medarbetares behov av trygghet i arbetslivet inte alls tillgodoses i samma utsträckning.
Uppgörelsen på arbetsrättsområdet innebär, om den blir verklighet, att las ”ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. Förslag ska också läggas på ändringar som ger ”lägre kostnader vid uppsägningar”.
Enligt överenskommelsen ska dock även rättssäkerhet och skydd för chefers godtycke upprätthållas. Därför är det viktigt att IF Metall är med vid förhandlingsbordet i stället att sitta vid sidan om. Facket kan bästa fall komma starkare ut ur detta, om vi sluter upp och lyckas driva igenom arbetarnas bästa i las-förhandlingarna, och även i de frågor som rör a-kassan.
Vi ser i dag en extrem fientlighet mot facket från högerkanten, och måste aktivt försvara den svenska modellen gentemot politiken.
Nästan alla riksdagspartierna kom överens om att höja den allmänna och lägsta pensionsåldern från 61 till 64 år. Svensk Näringsliv jublar! Man blir nu tvungen att jobba fram till 67 år. Pensionen kopplas till medellivslängden, så att pensionsåldern kan höjas ytterligare. De vill att vi ska arbeta tills vi dör.
Produktiviteten har ökat avsevärt men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller högre löner som står i relation till den ökade produktiviteten. I stället höjer man pensionsåldern.
Staten har råd att stödja kapitalet genom olika åtgärdspaket och genom att spela bort våra pensionspengar på aktiemarknaden. Allt detta ska vi i arbetarklassen stå för, med höjd pensionsålder och minskade pensioner.
Strejkrätten är det yttersta verktyget för fackliga organisationer att hävda arbetstagares rättigheter. En inskränkning av strejkrätten är ett ensidigt stärkande av arbetsgivarsidan.
Strejken är ett verktyg för att förbättra dåliga arbetsvillkor och vi vill snarare se att strejkrätten utvecklas. Det är sorgligt att se en socialdemokratisk regering kapitulera från sina tidigare ideal och sorgligt att se fackföreningar agera i strid mot sina egna medlemmars vilja.
Den politiska arenan i Sverige är förändrad och politikerna är beredda att offra våra fackliga rättigheter i ett maktspel med varandra. Men det är inte försent. Det är trots allt vi som väljer politikerna inte tvärtom. Alltså måste vi delta i de förhandlingar som rör våra villkor, överallt där de sker runt omkring oss.
Och, framför allt, tänka en gång till innan vi går och röstar. Politik handlar inte bara om invandring, eller hur?
Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel så kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi, som ser med oro på Samhalls planer att ge sig in på fler marknader.
På natten blir tankarna sega. Men vi är inte ensamma om att vara vakna, skriver Johan Airijoki.
Klimatomställningen är helt avgörande för våra jobb, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Arbetsgivarnas krav visar att de helst ser anställda som livegna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Löntagarna gör sin del för att komma till rätta med inflationen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Helle Klein: Under tio år har jag haft äran att leda er tidning. Stort tack för förtroendet!
Det är dags att jämställdhet och kvinnors rätt till ett jämlikt skydd prioriteras och tar utrymme i debatten, skriver Europaparlamentarikern Ilan De Basso (S).
Kvinnor i arbetaryrken har fler sjukdagar och avslutar sitt arbetsliv tidigare. Därför är skyddsombuden avgörande även för jämställdheten, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.
Kommunens förskoleanställda fick en hundring i belöning efter pandemin. Postnords vd fick lite mer, skriver författaren Anneli Jordahl.
Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.
När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.
När papperstigrar skriker är det lätt att slå dövörat till, skriver Jan-Ewert Strömbäck, som i sitt yrkesliv både blivit inlasad och utköpt.
Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?
Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.
Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.
Med tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.
Att gå in i förhandling om Las när vi har fredsplikt är fel väg att gå. LO skulle ha tagit med frågan i avtalsrörelsen i stället, skriver Jim Svensk Larm, förtroendevald i Pappers avd 15.
Det handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?
Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.
Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?
Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.
Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”
Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.
Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.
En del har musik i öronen när de jobbar. Andra har Karlavagnen.
Skift- eller nattarbete? Forskaren Maria Lennernäs Wiklund tipsar om vad du bör äta – och när.
På en skiftlagsträff i Skoghall försöker man skruva till det perfekta schemat. Kan man ha dygnet runt-drift utan att det går ut över de anställdas hälsa? Sveriges ledande forskare har svaret.
Du riskerar hälsan när du jobbar skift. Men det finns en effektiv lösning: arbetstidsförkortning.
Det anser Göran Kecklund, professor vid stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.
Hur påverkas kroppen – och knoppen – när man är vaken på natten? DA:s expert reder ut det du behöver veta om återhämtning, dygnsrytm och den biologiska klockan.
Alla föräldrar borde ha lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Det tycker både röda och blå i riksdagen. Men där får de inget gehör.
I dag jobbar många maskinförare tvåskift. Arbetet är detsamma kvällstid, men känslan en annan. Mats Lind och Patrik Olson kör utanför Skinnskatteberg en mörk och snöfri kväll i februari.
Mekanikern Jim Gage har byggt teleskop och konstruerat maskiner som gör att han kan fotografera och filma fenomen i rymden.
Ulf Isacson började att fotografera när han arbetade som taxichaufför. Bilderna i reportaget är från hans bok Jag valde bort dagen.
Ett av tre skyddsombud kan vara valt på fel sätt. De kallas falska skyddsombud och Transport har under året kämpat för att komma till rätta med problemet.
Arbetsmiljöforskaren Maria Steinberg blev förskräckt när hon insåg att så många som ett av tre skyddsombud kan vara valda på fel sätt.
Kvinnor i arbetaryrken har fler sjukdagar och avslutar sitt arbetsliv tidigare. Därför är skyddsombuden avgörande även för jämställdheten, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.
Dagens arbetare är inte längre en homogen grupp som står enad. Man är så splittrar det går att vara. Och detta förfall fortsätter precis som debattören skriver enligt ovanstående, men fattar dagens arbetare vart åt det barkar?