Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Tid eller pengar, det är frågan

3 september, 2021

Skrivet av

Krönika Arbetsgivare räknar på hur många procent av arbetstiden maskinen faktiskt producerar. Efter en tids ledighet räknar jag också på hur många procent av livet jag faktiskt ägnar åt att producera, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Foto: Privat.

OM SKRIBENTEN:

Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan.

Att vara eller icke vara, det var Hamlets oerhört pretentiösa fråga. Den jag ställer mig fler och fler gånger i livet är istället: tid eller pengar? Ska jag ha tid att läsa Hamlets funderingar eller ska jag jobba för att tjäna mer pengar? 

Övertid eller fritid. Efter några veckors semester är det ganska svårt att säga att någon annan tid än fritid är särskilt roligt. Varken deltid, heltid eller övertid är i närheten av att konkurrera med fritid. Jag förstår att jag för vissa slår in öppna dörrar och att jag inte direkt sticker ut hakan när jag säger att jag föredrar fritid före arbetstid men nog har jag hört en del motvallsare påpeka att de uppskattar rutin i vardagen, att man så lätt blir så rastlös hemma eller någon annan konstig anledning till att det är skönt att gå till jobbet. Det finns sannerligen folk till allt.

Och så finns det vi andra som går till jobbet av de enda rimliga anledningarna: Kaffe, kollegor och pengar. 

Pengar. Pengar gör en inte lycklig men nog kan de hjälpa en på traven. Pengar är inte det viktigaste som finns men den som säger att det är oviktigt har för mycket av dem.

Tid eller pengar, pengar eller tid.

Tid. Vad ska man säga om tid som inte redan står på en kylskåpsmagnet? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vet hur mycket tid jag har kvar att leva. Inte för att jag är sjuk eller något sådant, jag räknar kallt med att bli över sjuttiofem år men efter att ha ägnat några dagar i Stockholm och kryssat runt på gator på en elsparkcykel har jag drabbats av insikten att döden kan vara närmare än man tror. Är det inte åldern som tar en så blir det väl frontalkrock med en BMW istället. Något sätt ska man väl dö på. 

Och den tid som finns kvar, vad ska man göra med den?

På jobbet räknar man tillgänglighet på maskinerna. Hur många procent av arbetstiden producerar egentligen maskinen? När maskinen stått still skriver man en så kallad stopprapport, där anledningen till stilleståndet nämns. Har någonting gått sönder eller var det bara dags för lunch?

Om det rör sig om effektivisering eller övervakning låter jag vara osagt, men det är ur tillgänglighetsperspektivet jag börjar fundera över mitt liv. Hur stor del av mitt liv ska jag producera och hur stor del av mitt liv ska jag göra någonting annat? Om katten själv får välja väljer han givetvis att göra någonting annat.

När ska jag använda pengarna, nu eller sen? När ska jag använda tiden, sen eller nu? 

Men där blir det en liten krock mellan tid och pengar. För vad är fritiden värd om det inte finns pengar till att utnyttja den.

För all del, det är inte särskilt dyrt att gå ut i skogen och ta med sig en smörgås men det är inte heller lika roligt som att gå på fotboll eller äta på restaurang. Och tar man bilen till skogen för att spara pengar kan man ändå ge sig fan på att bilen går sönder och man får ringa till en verkstad som är minst lika bra på att laga bilar som att ta hutlöst med pengar för att göra det.

Och när jag å ena sidan vill njuta av livet nu så vill jag å andra sidan spara till pensionen för att njuta av tiden som finns kvar då. När ska jag använda pengarna, nu eller sen? När ska jag använda tiden, sen eller nu? 

Läs också

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

Ibland förbannar jag mig själv efter att ha jobbat övertid. Det är tid jag aldrig får tillbaka, det är tid som ökar tillgängligheten till jobbet och minskar den till min fritid.

Men det går inte att komma ifrån att man behöver pengar. Money doesn’t talk, it swears.

Hur mycket fritid är jag beredd att sälja och hur mycket pengar behöver jag för att klara min fritid? Ska jag passa på att leva livet nu när jag vet att jag lever eller jobba nu och försöka spara ihop pengar till en tid då jag inte vet om jag lever eller inte?

Vissa stunder har jag prioriterat tillgängligheten till jobbet. Om det har varit värt det? Vissa gånger har det varit nödvändigt, andra gånger har det känts värt det när jag tittat på lönespecifikationen.

Om jag många gånger hellre stannat hemma med min sambo, bonusdotter och kaniner? Självklart (förutom städdagar).

Men ibland tycker bilen annorlunda och vill åka in på verkstaden, kaninerna, som behövt åka till veterinären. Och ibland även jag själv, eftersom jag precis som alla andra (de som säger annat ljuger) gillar pengar. 

Så tid eller pengar, det är frågan. 

2 kommentarer till “Tid eller pengar, det är frågan

  • Riksdagens ledamöter får löneförhöjning
    Riksdagens ledamöter får 1 600 kronor mer i fickan varje månad från och med januari 2022.

    Det har Riksdagens arvodesnämnd beslutat om, skriver de i ett pressmeddelande.

    Höjningen gör att de kommer få 71 500 kronor i månaden. Nämnden har framför allt beaktat de löneförändringar som det tidigare träffats avtal om på arbetsmarknaden.

    Så nu är det upp till LO/TCO/Kommunal att löneavtalen blir i denna nivån. För om nu riksdagsledamöterna har kostnader så har arbetarna det också. Så vem av dessa fackliga centralorganisationer vågar ta denna kampen?

  • Politikeruppdrag är en samhällstjänst och att villkoren för sådana inte ska avvika dramatiskt från vad den breda allmänheten är bekant med. Varför skall då politikers ersättningar fredas?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Alla gånger jag inte dött på jobbet

Alla gånger jag kunnat säga ”Oj, det där hade kunnat sluta illa” utan att det gjort det. Nu önskar jag ett år med bättre säkerhetstänk på arbetsplatsen, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Kan vi dela mer på tråkigheten?

Kan vi dela mer på tråkigheten?

Är det verkligen okej så många upplever att jobbet är meningslöst, och – frånsett lönen – gör livet sämre, skriver David Eklind Kloo, författaren till boken Arbetets mening.

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?

”Det har iallafall blivit färre möten”

Vissa riskerar frivilligt att smitta eller smittas när de julhandlar i gallerian, andra drar på sig blåstället och går till jobbet som vanligt, skriver Marcus Raihle.

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör

Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Bakom varje siffra finns en människa

Ortens stora arbetsgivare är bara en liten prick ett havt jordklot bort för de japanska ägarna. Men varje räntesteg och arbetslöshetssiffra är på riktigt, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Brukens bemanning är nästan anorektisk”

”Brukens bemanning är nästan anorektisk”

En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.