Även jag har blivit mindre av en rädd pojke
Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
3 september, 2021
Skrivet av Marcus Raihle
Krönika Arbetsgivare räknar på hur många procent av arbetstiden maskinen faktiskt producerar. Efter en tids ledighet räknar jag också på hur många procent av livet jag faktiskt ägnar åt att producera, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan.
Att vara eller icke vara, det var Hamlets oerhört pretentiösa fråga. Den jag ställer mig fler och fler gånger i livet är istället: tid eller pengar? Ska jag ha tid att läsa Hamlets funderingar eller ska jag jobba för att tjäna mer pengar?
Övertid eller fritid. Efter några veckors semester är det ganska svårt att säga att någon annan tid än fritid är särskilt roligt. Varken deltid, heltid eller övertid är i närheten av att konkurrera med fritid. Jag förstår att jag för vissa slår in öppna dörrar och att jag inte direkt sticker ut hakan när jag säger att jag föredrar fritid före arbetstid men nog har jag hört en del motvallsare påpeka att de uppskattar rutin i vardagen, att man så lätt blir så rastlös hemma eller någon annan konstig anledning till att det är skönt att gå till jobbet. Det finns sannerligen folk till allt.
Och så finns det vi andra som går till jobbet av de enda rimliga anledningarna: Kaffe, kollegor och pengar.
Pengar. Pengar gör en inte lycklig men nog kan de hjälpa en på traven. Pengar är inte det viktigaste som finns men den som säger att det är oviktigt har för mycket av dem.
Tid eller pengar, pengar eller tid.
Tid. Vad ska man säga om tid som inte redan står på en kylskåpsmagnet? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vet hur mycket tid jag har kvar att leva. Inte för att jag är sjuk eller något sådant, jag räknar kallt med att bli över sjuttiofem år men efter att ha ägnat några dagar i Stockholm och kryssat runt på gator på en elsparkcykel har jag drabbats av insikten att döden kan vara närmare än man tror. Är det inte åldern som tar en så blir det väl frontalkrock med en BMW istället. Något sätt ska man väl dö på.
Och den tid som finns kvar, vad ska man göra med den?
På jobbet räknar man tillgänglighet på maskinerna. Hur många procent av arbetstiden producerar egentligen maskinen? När maskinen stått still skriver man en så kallad stopprapport, där anledningen till stilleståndet nämns. Har någonting gått sönder eller var det bara dags för lunch?
Om det rör sig om effektivisering eller övervakning låter jag vara osagt, men det är ur tillgänglighetsperspektivet jag börjar fundera över mitt liv. Hur stor del av mitt liv ska jag producera och hur stor del av mitt liv ska jag göra någonting annat? Om katten själv får välja väljer han givetvis att göra någonting annat.
När ska jag använda pengarna, nu eller sen? När ska jag använda tiden, sen eller nu?
Men där blir det en liten krock mellan tid och pengar. För vad är fritiden värd om det inte finns pengar till att utnyttja den.
För all del, det är inte särskilt dyrt att gå ut i skogen och ta med sig en smörgås men det är inte heller lika roligt som att gå på fotboll eller äta på restaurang. Och tar man bilen till skogen för att spara pengar kan man ändå ge sig fan på att bilen går sönder och man får ringa till en verkstad som är minst lika bra på att laga bilar som att ta hutlöst med pengar för att göra det.
Och när jag å ena sidan vill njuta av livet nu så vill jag å andra sidan spara till pensionen för att njuta av tiden som finns kvar då. När ska jag använda pengarna, nu eller sen? När ska jag använda tiden, sen eller nu?
Läs också
Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.
Ibland förbannar jag mig själv efter att ha jobbat övertid. Det är tid jag aldrig får tillbaka, det är tid som ökar tillgängligheten till jobbet och minskar den till min fritid.
Men det går inte att komma ifrån att man behöver pengar. Money doesn’t talk, it swears.
Hur mycket fritid är jag beredd att sälja och hur mycket pengar behöver jag för att klara min fritid? Ska jag passa på att leva livet nu när jag vet att jag lever eller jobba nu och försöka spara ihop pengar till en tid då jag inte vet om jag lever eller inte?
Vissa stunder har jag prioriterat tillgängligheten till jobbet. Om det har varit värt det? Vissa gånger har det varit nödvändigt, andra gånger har det känts värt det när jag tittat på lönespecifikationen.
Om jag många gånger hellre stannat hemma med min sambo, bonusdotter och kaniner? Självklart (förutom städdagar).
Men ibland tycker bilen annorlunda och vill åka in på verkstaden, kaninerna, som behövt åka till veterinären. Och ibland även jag själv, eftersom jag precis som alla andra (de som säger annat ljuger) gillar pengar.
Så tid eller pengar, det är frågan.
Riksdagens ledamöter får löneförhöjning
Riksdagens ledamöter får 1 600 kronor mer i fickan varje månad från och med januari 2022.
Det har Riksdagens arvodesnämnd beslutat om, skriver de i ett pressmeddelande.
Höjningen gör att de kommer få 71 500 kronor i månaden. Nämnden har framför allt beaktat de löneförändringar som det tidigare träffats avtal om på arbetsmarknaden.
Så nu är det upp till LO/TCO/Kommunal att löneavtalen blir i denna nivån. För om nu riksdagsledamöterna har kostnader så har arbetarna det också. Så vem av dessa fackliga centralorganisationer vågar ta denna kampen?
Politikeruppdrag är en samhällstjänst och att villkoren för sådana inte ska avvika dramatiskt från vad den breda allmänheten är bekant med. Varför skall då politikers ersättningar fredas?