”En speciell känsla på två hjul”
Andreas ”Hubbe” Lundberg har cyklat BMX sedan han var elva. ”Det kan ta så många timmar att lära sig ett trick och det är så jävla skönt när man sätter det”, säger han.
”Kände mig som Clint Eastwood”
23 februari, 2022
Skrivet av Oscar Stomberg
Rolf Mylläri är kapten för det svenska landslaget i flugfiske. Kärleken till fisket har funnits sedan barnsben, men steget till att börja tävla kom för bara några år sedan.
Rolf Mylläri
Ålder: 57 år.
Bor: Kolbäck.
Familj: Gift och har två barn.
Jobb: Lager- och logistikbas på Svenska takelement.
Intressen: Brinner för brottning, men får tyvärr bara titta på nu för tiden. ”Annars skulle jag behöva gå till kiropraktorn efter varje träning.”
Här berättar han om …
Hur det började
2016 var jag på min första tävling i flugfiske men jag har fiskat ända sedan jag var liten, kanske två år gammal. Jag började i Finland, i Vasa, där mina föräldrar kommer ifrån. Därifrån vet jag att det finns en bild på mig när jag står och håller i något bambuspö med en liten fiskelina runt.
Sedan är jag uppvuxen längs Kolbäcksån i Hallstahammar, där fiskade alltid jag och min kusin när vi var små. Då fanns det inga datorer, så vi var tvungna att hitta på något kul själva.
Material, teknik och Zlatan
Det behöver inte vara dyrt att fiska. Visst finns det spön som kan kosta uppemot 10 000 kronor, men det räcker med ett från Biltema för omkring 600 kronor. Sen är det ju viktigt att ha bra teknik och att kunna läsa vattnet, men viktigast är att man ska tycka att det är kul. Och att man ska kunna stå där och nöta och nöta i flera timmar.
Jag brinner för den här sporten, och för att det ska gå bra för laget. Jag är inte världens bästa men vi har några i landslaget som är tänkbara kandidater. Där har vi några som är flugfiskets svar på Zlatan.
Resorna
I år är det EM i flugfiske i Norge och VM i Spanien. Vi får alltid överväga vilken resa vi ska ta landslaget på och då väljer vi ju det billigaste, för vi betalar allt ur egen ficka. Men det är klart, det var ju inte så billigt att åka till Finland för VM i förra året – och det tog nästan sjutton timmar till ryska gränsen i Kuusamo! Man är väl galen, men samtidigt är det en sådan känsla …
Jag minns den första tävlingen jag var på. Den var i USA, i Vail, Colorado, uppe i Klippiga bergen. Det var i september, så på morgonen var det frost ute men under dagen var det 20–30 grader varmt. Och att få bada där i Coloradofloden med öringar som var fyrtio centimeter, och med Colorado Ranger-hästar i bakgrunden … Då var man lycklig. Då kände jag mig faktiskt som Clint Eastwood!
