Nya ministern om arbetsmiljön: måste prioriteras

Antalet dödsfall på jobbet fick Paulina Brandberg att ”studsa till”. Och om lönegapet mellan könen fortsätter öka kommer hon att agera.

Paulina Brandberg

Född: 1983.

Titel: Biträdande arbetsmarknadsminister med ansvar för arbetsmiljö, arbetsrätt, lönebildning, jämställdhet och diskriminering.

Bakgrund: Jurist och åklagare. Liberal politiker.

Lyssna på intervjun

En längre version av intervjun med Paulina Brandberg finns i Dagens Arbetes podd. Lyssna här eller i din poddspelare – sök på DA möter.

– Den här regeringen kommer inte på något sätt att sänka ambitionen när det gäller arbetsmiljöpolitiken.

Det säger nyligen tillträdda ministern Paulina Brandberg (L), med ansvar för arbetsmiljö, arbetsrätt, lönebildning, jämställdhet och diskriminering. Hon har precis satt sig in i sina ansvarsområden.

– Sedan jag tillträdde har jag tagit del av statistik, och jag studsade till när jag såg att det var fler som dog i arbetsplatsolyckor än i gängskjutningar i fjol.

– Gängskjutningar pratar vi om dagligen, men dessa dödsfall pratar vi väldigt, väldigt lite om. Men statistiken visar väldigt tydligt på ett stort behov av att jobba med dessa frågor. Utöver detta vet vi dessutom att många fler skadas eller blir sjuka i arbetslivet. Jag känner att de här frågorna måste vara prioriterade.

Varför pratar vi i så fall så lite om det?

– Det är en väldigt bra fråga. De flesta av oss spenderar många timmar på jobbet, ofta fler än i hemmet. Det måste vara en grundläggande fråga. Man ska inte behöva vara rädd för att skada sig eller bli sjuk på arbetet. Det är en fråga jag hoppas kan komma högre upp på agendan, för den är angelägen att prata om och jobba med, säger Paulina Brandberg och fortsätter:

– Den förra regeringen har gjort bra saker, bland annat den nuvarande arbetsmiljöstrategin. Den kommer vi nu följa upp, se hur den fungerar och om vi vill förlänga den. Det enda rimliga är att ha en nollvision kring dödsfall i arbetslivet. Därför är det viktigt att arbetet bedrivs väldigt aktivt, och följs upp så att man får resultat. Jag tycker inte det är godtagbart med så många dödsfall i arbetslivet.

Men det är inte bara dödsfallen som visar höga siffror. I fjol ökade arbetsplatsolyckorna, de arbetsrelaterade sjukdomarna samt arbetsorsakade besvär jämfört med året innan?

– Det kan bli skevt att bara titta på året innan, vi har haft en pandemi som påverkat arbetslivet väldigt mycket. Därför måste vi titta på dessa siffror över en längre tid. Men de ligger på höga nivåer och från lagstiftarens perspektiv är det viktigt att alltid vara på tå och följa den utveckling som sker.

De regionala skyddsombudens roll för arbetsmiljön har varit i fokus på senare tid, bland annat genom en utredning som presenterades strax före valet. Vad händer där?

– Det är en viktig fråga. Betänkandet är ute på remiss till december. Vi inväntar svaren för att sedan besluta hur vi ska gå vidare med den frågan.

Har den nya regeringen någon inställning till dagens system?

– Vi avvaktar helt enkelt remissvaren.

Jag studsade till när jag såg att det var fler som dog i arbetsplatsolyckor än i gängskjutningar i fjol.

I den nya regeringens första budgetproposition presenteras frysta anslag för RSO-system för de kommande åren. Är det en signal?

– Nej, det ska inte ses som en signal. Vi kommer återkomma till den här frågan.

I budgetpropositionen framkommer också att fler kvinnor än män har tidsbegränsade anställningar. Vad har jämställdhetsminister Paulina Brandberg för tankar om det?

– Det är en jätteviktig jämställdhetsfråga. Samtidigt har effekter av pandemin inneburit förändringar kring anställningar.

Varför skulle fler kvinnor ha tidsbegränsade anställningar på grund av pandemin?

– Ofta när ett samhälle drabbas av en kris så är det redan förfördelade grupper som drabbas hårdast. Därför är det viktigt att se till att kvinnor eller etniska grupper inte blir de som får det mycket sämre, vilket är risken om man tittar hur det har sett ut historisk sett.

I fjol ökade även lönegapet mellan könen för första gången på många år?

– Vi ska inte gå åt det hållet. Om jag ska spekulera så kan även detta hänga ihop med att vissa grupper drabbas hårdare i svårare tider, som under pandemin. Men det är viktigt att göra en ordentlig analys.

Och vilka verktyg kan regeringen i så fall använda?

– Det är vanskligt att säga innan analysen är gjord. Men jag tänker inte stillasittande se på om lönegapet mellan kvinnor och män ökar.

Men vad kan du konkret göra?

– Om det beror på till exempel olika anställningsformer i arbetslivet så får man se över om det finns saker som staten kan reglera, men där vill jag inte föregripa någonting.

Efter de stora förändringar som föregående regering baxade genom kring arbetsrätten, är den nuvarande regeringen nöjd? Eller väntar ytterligare förändringar?

– Vi kommer inte bara bedriva samma politik som den tidigare regeringen, utan kommer sätta vår profil på politiken för att göra de förändringar som vi tycker är nödvändiga. Vad det sen betyder exakt får vi se framöver. Men just nu är det inget som står på agendan.

Vi står inför svåra tider: lågkonjunktur, hög inflation och dyrtider. Vad oroar den biträdande arbetsmarknadsministern mest?

– Jag är mest oroad för att vi kommer få större orättvisor i arbetslivet och i samhället generellt. Att de som redan innan hade det tufft kommer få det ännu tuffare.

Vad kan då göras för att motverka detta?

– Det är viktigt att identifiera vad det är som gör att orättvisorna uppstår, för att motverka dem, och det kan ju handla om olika stödinsatser. Det kommer bli ett tufft och viktigt arbete som både jag och arbetsmarknadsminister Johan Pehrsson är inställda på.