Inkomstskillnaderna mellan näringslivets toppar och industriarbetarna har tredubblats under de senaste 20 åren. 1950 var genomsnittslönen för de största företagens vd:ar nio gånger så stor som industriarbetarens inkomst. 2003 var den 31 gånger så stor.
Det konstaterar LO i rapporten ”Näringslivets maktelit befäster sina positioner” som presenterades i dag.
Den växande skillnaden är allvarlig ur ett rättviseperspektiv, menar LO. Men de höga direktörslönerna berör också LO-medlemmarnas pensioner. LO:s avtalssekreterare Erland Olausson påpekade på en presskonferens att det nya pensionssystemet gör att pensionens storlek är beroende av hur det går för företagen.
– När direktörerna ger sig själva löneökningar som med råge överstiger vad som gäller för vanliga löntagare urholkar det värdet på pensionerna och på sikt riskeras också lönebildningen.
LO:s undersökning täcker hela makteliten, det vill säga även topparna inom olika myndigheter och (fackliga) organisationer, politiker, domare, chefer inom den offentliga sektorn och chefer inom mediebranschen.
Jämför man hela den gruppen med industriarbetare blir mönstret ett annat. Mellan 1950 och början av 80-talet minskade skillnaderna. Sedan började de öka igen. 2003 var genomsnittsinkomsten i hela matkeliten 11,7 gånger så stor som industriarbetarnas genomsnittslön.
Rapporten redovisar också hur relationen mellan fackens toppar och dess medlemmar utvecklats. 1950 hade topparna (ordföranden, ekonomichefer) i de stora fackliga organisationerna i snitt 3,5 gånger så hög inkomst som den genomsnittliga industriarbetaren. 2003 var skillnaden 3,9 gånger. Skillnaden har pendlat mellan 3,1 och 4,3 under alla åren.
Fotnot: Dagens Arbetes undersökning om chefslönernas utveckling i nummer 3/2005 kom fram till att det år 2003 gick 28 industriarbetarlöner på en topp-vd-lön inom industrin. Skillnaden med LO:s material är att Dagens Arbete endast jämförde förvärvsinkomster, ej kapitalinkomster. Dagens Arbetes urval begränsades dessutom till vd:ar inom industrin.
