”Facket har glömt den villkorslösa solidariteten”
28 mars, 2014
5 frågor till Kristian LundbergHan slog igenom med Yarden, om hans egna erfarenheter inom bemanningsbranschen. Med Det här är inte mitt land fortsätter DA-krönikören och författaren Kristian Lundberg sitt korståg med fokus på asylsökande, misshandlade kvinnor och barnfattigdom.
Läs Kristian Lundbergs krönikor här:
Vad fick dig att skriva Det är här är inte mitt land?
– Det var dags för en lägesbeskrivning. Jag kände en oreglerad vrede. En vrede inför att samhället inte längre räcker till, att systemet har skiftat. Den marknadsliberala kulturen brer ut sig, vi har tvingats anamma den.
Du har själv erfarenhet från ett otryggt jobb på bemanningsföretag. Hur viktig är den
erfarenheten?
– På många arbetsplatser finns knappt någon lagstadgad arbetsrätt. Där jag jobbade fanns till exempel inget skyddsombud för oss inhyrda.
Har fackföreningsrörelsen misslyckats?
– Ja. Man har glömt ursprungsfrågan – den villkorslösa solidariteten. Facket har blivit ett tjänsteföretag där medlemmarna är kunder. Facket har gjort en klassresa.
Är det ett slags klasshat som driver dig i din litterära gärning?
– På sätt och vis men det ska inte förväxlas med personlig revansch. Mitt klasshat rör sig om en kollektiv drivkraft. Att vi som grupp ska lyckas.
Vem hoppas du ska läsa boken?
– Det är ett stort problem att de som kanske berörs mest inte läser den. Men jag hoppas boken sipprar vidare till dem. Man kan säga att boken är min personliga valrörelse.
