”Min son undrar när jag kan bära honom igen”

Textilia i Långsele70 procent tycker att jobbet är enformigt. Tvätteriarbetarna drabbas hårdast av belastningsskador. 36-åriga Joy har så ont att hon inte kan lyfta sitt barn.

Efter nio år på tvätteriet sade kroppen ifrån. Arbetet på sorteringen, där tvättgodset kommer från landstinget i stora säckar, var för tungt.

– Jag sa att jag inte skulle orka. Jag fick rätt, säger Chaikerd, ”Joy”, tvätteriarbetare på Textilia i Långsele.

Enligt den nya undersökningen från Statistiska centralbyrån har nästan hälften, 46 procent, besvär av belastningsskador.

Joy har varit sjukskriven sedan november. Hon försökte gå tillbaks till jobbet men efter några timmar tvingades hon ge upp. Det tog fyra månader att få en tid för röntgen. Läkaren konstaterade diskbråck i nacken. När hon kan komma tillbaka är osäkert. Nu väntar sjukgymnastik och rehabilitering.

Smärtan är värst på nätterna. Sömnlös funderar Joy på framtiden. Alla jobb på tvätteriet sliter på kroppen. Vika, hänga och sortera är arbetsuppgifter som är repetitiva och tunga. Ett moment kan ta några sekunder innan det är dags att göra exakt samma sak igen många gånger under en hel arbetsdag.

”Ingen har berättat hur vi ska spara kropparna”

Joy är inte ensam med sina bekymmer. Av drygt 60 anställda på Textilias Långseletvätteri har över 10 personer opererats för karpaltunnelsyndrom, en motorisk överbelastning som drabbar handledens insida.

Joys diskbråck gör att hon vissa dagar inte klarar av att laga mat. Smärtan strålar ut i vänster arm och ger domningar. När hon hämtar yngste sonen på förskolan kan hon inte lyfta och krama honom.

– Han frågar när jag blir frisk så jag kan bära honom igen.

Starka värktabletter och värmekudde lindrar smärtorna. Joy berättar att pressen ökat på jobbet. Att personalen hela tiden ska jobba fortare.

– Det borde räcka att man jobbar så hårt man kan. Vi ska klara hela livet, det gör man inte nu.

Ofta när Joy stod på sorteringen tänkte hon att säckarna var för tunga. Men hon lyfte ändå. Trots att kroppen sa i från.

– Nu försöker jag tänka positivt. Det går alltid att skola om sig. Jag funderar på undersköterska, säger hon.

En av tre har belastnings­skador

Magnus Halén som är IF Metalls klubbordförande på Textilia i Långsele tycker att arbetspressen ökat. Många är visstidsanställda och vågar inte sjukskriva sig. Folk äter värktabletter och går till jobbet trots krämpor.

– Vi har också en gammal maskinpark. Det skulle investeras och byggas om på vår sorteringsavdelning. Men det har skjutits på framtiden delvis på grund av ekonomin, säger han.

Jonas Olaison är miljö- och kvalitetschef på Textilia. Han menar att det är viktigt att jobba systematiskt med arbetsmiljöfrågor.

– Ergonomi och belastning är ett problem. Vi tänker på det när vi köper in nya maskiner. Tyvärr ser vi ingen större förändring, maskinerna är designade på ett sätt och vi har inte så stor möjlighet att påverka, säger han.

– Vi försöker att bygga bort problemen.

Företaget försöker få personalen att rotera mellan olika arbetsstationer.

– Det är ett litet problem att man inte vill ändra sitt beteende. En del anställda vill jobba med det de alltid har gjort, eftersom de är experter där, säger Jonas Olaison.

Textilia tar också in ergonomiexperter som utbildar personal och arbetsledare.

Upplever du att arbetsmiljön har blivit bättre? 

– Det är svårt att mäta om våra åtgärder gett resultat. Men ett konkret exempel är våra packare i Örebro som tycker att tvätten kommer i ett jämnare flöde, att stressen minskat.

”Vi vet att det här ger skador”

Marcus Derland