Det rullar på – tack vare Katrin

ReportageKatrinefors bruk har inga formsvackor. När andra pappersbruk varslar och lägger ned investerar Metsä Tissue i stället hundratals miljoner i det anrika bruket. Framgången stavas dasspapper.

De flesta har nog rivit av en ruta Katrin någon gång. Eller försökt pilla ut en, bara en, pappershandduk från behållaren under spegeln. Det kan också ha varit Katrin. För på var och varannan offentlig toalett och arbetsplats runt om i Sverige hänger samma toalettpapper och dinglar längs kakelväggen. Det papperet tillverkas här, på Katrinefors bruk i Mariestad.

– Det är ett papper som går åt, om man säger så, säger Lars Persson.

Han jobbar dagtid som underhållsmekaniker på bruket. Och när han inte servar maskiner sitter han i Pappers facklokal som avdelningsordförande. På de här brunlackade trästolarna har han tillbringat många fackliga timmar genom åren. Som medlem, som skyddsombud, i diverse styrelseuppdrag, men också som avdelningsordförande en gång tidigare.

Sommaren 1980 klev Lars Persson in och gjorde sin första dag på bruket, 17 år gammal. Redan vid det laget hade förstås de allra flesta vant sig vid att ha toalett- och hushållspapper hemma. Oavsett om konjunkturen gick upp eller ner fortsatte de gamla pappersmaskinerna att spotta ut pappersmetrar på löpande band.

– Vi är inte så konjunkturskänsliga som övriga branschen. Efterfrågan på den sortens papper vi tillverkar går även bra i dåliga tider. Jag tror att folk har vant sig vid det här mjukpapperet, säger han.

Bruket grundades 1765. Men det var när det första kräppade papperet rullades upp 1943, som Katrinefors började resan mot just hygienprodukter. Ända fram till slutet av 40-talet hade postorderkataloger och dagstidningar tjänat dubbla syften. Men under efterkrigstidens högkonjunktur tog toalettpapperet över de svenska badrummen och blev snabbt hushållsstandard.

Det kräppade papperet hade en slät yta och en skrovlig och var föregångaren till det toalettpapper som vi har i dag.

I Sverige förbrukar vi i snitt 15 kilo toalettpapper per person och år, jämfört med ett snitt på ungefär 4 kilo räknat på hela världens befolkning. Det betyder för den skull inte att krisåren passerat förbi obemärkt på Katrinefors bruk. Under 2008, när världsekonomin tvärt bromsade in och varslen toppade riksnyheterna, fick ett 20-tal kollektivarbetare på bruket gå.

Men Lars Persson var inte oroad över några stora varsel då, och är det inte nu heller. Bruket har fortsatt gå med vinst och han ser ingen anledning för medlemmarna att vara ängsliga över nya lågkonjunkturer.

– De behöver inte vara rädda, säger han.

– Ja, alla går väl på toa eller? frågar Lotta Sjögren och skrattar.

Hon jobbar i konverteringshallarna, där de stora tretonsrullarna med papper blir sågade i bitar, präglade med ett blommigt mönster och förpackade till små behändiga konsumentrullar. Precis som Lars Persson fick hon anställning direkt efter skolan och här har hon blivit kvar sedan dess.

– Det ligger en yrkesstolthet hos alla här tror jag. Vi är bra på det vi gör helt enkelt. Även om det gnälls, skälls och bråkas om vissa grejer. Men fan, det är så det är.

Plötsligt får hon syn på något.

– Kan vi ta paus på två minuter. Jag måste putta i gång en maskin, säger hon och springer ut ur rastkuren.

Men det hinner knappt gå två minuter innan hon står i dörren igen. Under tiden har hon hunnit fundera. Visserligen går bruket bra, men arbetarna får också slita hårt för att allt ska gå runt.

– Det har blivit mycket stramare tyglar på allting här, säger Lotta Sjögren.

Allt började med den så kallade ”ökenvandringen” 1989. Det var då den finska skogsjätten Metsä Tissue, då Metsä-Serla, köpte upp fabriken. De nya ägarna beslutade sig snabbt för att lönsamheten måste bli bättre. Mycket bättre. Efter ett antal varsel på mellan 50 och 80 personer åt gången återstod snart inte ens hälften av personalen.

I slutet av 80-talet sköttes ruljangsen på bruket av drygt 1 100 anställda. I dag ligger den siffran på 450 personer, om man räknar med tjänstemännen i Metsäs Sverigekontor som ligger på området. Det betyder att mer ska hinnas med på mindre tid.

– Vi har slimmat, men inte direkt under lågkonjunkturer. Sedan finnarna köpte oss har vi fått anpassa vår kostym, säger Lars Persson.

– Det var en tuff tid. Det var jobbigt. Vi påtalade att ”det här kommer aldrig att fungera”. Lik förbannat när man då körde i gång, så visade det sig att vi anpassade oss som människor. Men det är jävligt tufft för dem som inte orkar. Förr fanns det reträttplatser för dem, men de platserna finns inte mer.

Han menar att ägarna hela tiden sneglar på olika sätt att göra bruket mer lönsamt.

– Men nu har vi kommit till en sådan nivå att det inte går att slimma mer.

Trots att verksamheten bantats och schemat kan vara svårt att få ihop, verkar det anrika bruket i Mariestad ändå stå sig väl. Ingen dasspappersdöd som tidningsdöden. Ingen lågkonjunktur som kan få svenskarna att tumma på hygienen.

Varje år lastas tiotusentals ton returpapper in i avsvärtningen på bruket. Kasserade tidningar från Danmark, Norge och Sverige. Ut kommer sedan till synes oändliga mängder med kritvitt, färdigrullat och förpackat mjukpapper. De mjukaste varianterna går speciellt bra och efterfrågan ökar. Dessutom infördes åretruntdrift i början på året. Nu ska pappersmaskinerna snurra på även under julen, påsken, första maj och alla de andra röda dagarna. Katrinefors bruk går som aldrig förr.

Men Lars Perssons obevekliga framtidstro handlar inte om att det blir fler produktionsdagar. Det som får honom att hoppas heter nyinvestering.

Under förra året byggdes en ny fjärrvärmepanna som ska förse både Mariestad och bruket med värme och billigare el. Metsä Tissue gick då in med 150 miljoner kronor, som delägare tillsammans med det kommunala bolaget VänerEnergi. Och det tar inte slut där.

Skogskoncernen har nu plöjt ner 100 miljoner kronor till i en helt ny konverteringslinje och utökat lagerutrymme. Det innebär att de kommer kunna producera ytterligare 25 000 ton färdigkonverterade produkter per år på Katrinefors bruk. Den nya linjen är planerad att tas i drift under hösten.

– För den här investeringen som vi fått nu, ser jag att framtiden är tryggad, säger Lars Persson med en hoppfull ton.

– Utöver konverteringslinjen kan vi bara sia om det blir en till pappersmaskin. Inte vet jag, men förutsättningarna finns ju då.

ARON ENGMAN