”Här är orden som vridit om vårt samhälle”
Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-12-04, 00:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:00
Klass, kön och etnicitet bildar en slags treklang som skapar utanförskap, fattigdom och segregation.
Stadsdelarna där jag växte upp har mer eller mindre renoverats bort.
Nya människor, nya rörelser, samma fasader, fast nu uppsnyggade. En helt ny klass tar över områdena. Overklighetskänslan blir skarpare för varje år. En klass tvingas undan, förs in i en social och existentiell radioskugga. En annan klass tar över, annekterar. Det skapar en kollektiv historielöshet. Det som tidigare var arbetarkvarter är numera bostadsrätter för en välmående medelklass.
Och det är så tyst, så tyst.
Social segregation och fattigdom är inte akademiska problem vi löser genom att omtolka statistik. Fattigdom är en smärtsam verklighet som delas av allt fler. Den grupp som far mest illa är naturligtvis barnen. Deras maktlöshet är total.
På www.barnombudsmannen.se finns det samlat en hel del matnyttig statistik som är väl värd att både läsa och agera på. Bland annat kan vi läsa: ”Under år 2012 levde 19 procent av alla barn i familjer som var ekonomiskt utsatta. Andelen barn i ekonomiskt utsatta familjer har ökat i Sverige sedan 1990-talet.” Det sägs också att de statistiska nivåerna har varit i det närmaste oförändrade under den senaste fyraårsperioden. Så, ett stabilt helvete för barn som tvingats in i fattigdom, som tvingas välja bort utflykter, resor, idrottsaktiviteter, en hobby.
Familjernas ekonomiska
situation ser olika ut beroende på familjens sammansättning, föräldrarnas utbildningsnivå och familjens bakgrund och vistelsetid
i Sverige. Som exempel kan nämnas att bland de barn som lever med ensamstående mammor var 43 procent ekonomiskt utsatta år 2012. Och hälften av alla barn som har utländsk bakgrund lever i ekonomisk utsatthet. Vi ser hur klass, kön och etnicitet bildar en slags treklang som skapar utanförskap, fattigdom och segregation.
När vi sedan ser på hur fattigdom och utbildningsnivå ser ut i våra olika städer så kan man se att min hemstad Malmö ligger på en mycket tveksam toppnivå. 41 procent av alla barn i Malmö lever i ekonomiskt utsatta familjer, 67 procent av barnen i Malmö uppnår grundskolans mål.
Det är fullständigt orimliga siffror. Och hur länge ska vi genom vårt tigande samtycka till den här utslagningen? Barn som växer upp utan kunskap, utan ekonomiska resurser. Det är ingenting annat än djupt orättfärdigt och ovärdigt ett demokratiskt samhälle. Och det är så tyst, så tyst.
Kristian Lundberg
Jag är född 1958 i en familj med fem syskon och en mor som jobbade halvtid i en kiosk. När jag tittar tillbaka så ser jag en uppväxt där det i slutet av månaden var lite tomt i skåpen. Men något som det fanns mycket av, det var en kärlek från morsan som inte kunde misstolkas och som var så genuin och äkta. Framförallt fanns alltid dom tre närvarande: kärleken, värmen och ömheten. När jag slutade skolan och samhällsintresset började spira hade jag stora förhoppningar på samhällets utveckling, i slutet av 70-talet köpte jag boken Lärobok för 80-talet av Gunnar Adler Karlsson där han diskuterade sin framtidsvision, där arbetstillfällena inte skulle räcka till för alla medborgare. Och det fanns ju folk som ville ”arbeta” på ett annat sätt som att måla, musicera, författa, syssla med teater eller något annat som inte benämndes som arbete med den gängse normen. Och genom detta ansåg han att det fanns fog för att diskutera medborgarlön, något som jag fann intressant och fascinerande. Så nu 2015 tror jag att en medborgarlön där man kanske får ut 8000 kr och en arbetsdag bestämd till 4 timmar. Därigenom skulle tillvaron bli 2 i 1 på arbete och som kanske kunde generera 7000-8000 kr. Detta skulle innebära att en individ skulle kunna ha det gott även med dagens mått, om man dessutom gjorde upp med dom sedan århundraden ojämlika förmögenhetsfördelningar som är kvarlevor från tiden när vi var adel, präster, borgare och bönder, där det finns många inkomstkällor som staten förärade. Till adeln gavs mark så dom skulle kunna hålla soldater, detta handlade ofta om: klia min rygg så kliar jag din, eller det som idag kallas för korruption.