Eva Burman: Systemet hänger inte med
”Arbetslivet blir tuffare – men varken pension eller trygghetsförsäkringar hänger med”
Anställningstryggheten står på spel
Publicerad 2015-03-11, 07:37 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Förra vårens tågstrejk och den just avslutade pilotstrejken handlar i grunden om den principiella frågan om anställningsformer. Arbetsmarknaden är statt i ständig förändring och på senare år har otrygga anställningar, korttidsjobb och inhyrning ökat markant i nästan alla branscher.
Inom industrin är trenden tydlig. Förra året ökade antalet bemanningsanställda med över 30 procent jämfört med året före. Dagens Arbete skrev i höstas om industriarbetaren Andreas vars arbetsdag kan bli 17 timmar lång fast han bara får betalt för 8 timmar. Han är inhyrd och ingen vill ersätta hans jourtid.
Som fastanställd På Volvo hade han rätt till rast. Som inhyrd har det hänt att han har blivit varnad om han tagit rast. Och någon weekendresa med tjejen är inte att tänka på. Han måste vara tillgänglig annars har han inget jobb.
Allt är förstås inte dåligt med bemanningsjobb. I konjunkturkänsliga verksamheter som stora delar av industrin finns behov av flexibilitet för att klara toppar och dalar i produktionen. Därför har facket klokt nog gått med på bemanningsmodellen.
Tyvärr finns nu många exempel på att denna utnyttjas på ett cyniskt sätt av arbetsgivare. Dagens Arbete skriver om företaget Element Six i Robertsfors där de anställda sägs upp för att fabriken ska stänga. Sista anställningsdagen är 26 juli men sista arbetsdagen kommer att bli ett halvår senare för en del av dem. De anställda sägs upp och hyrs sen in via ett bemanningsföretag. Arbetsgivaren kan därmed handplocka en arbetsstyrka med 14 dagars uppsägningstid. Så var avtalet som IF Metall slöt med Teknikföretagen om ”kollektiv förstärkt företrädesrätt” aldrig tänkt.
Risken är uppenbar att bemanningstrenden leder till en uppluckring av anställningstryggheten. Vi ser alltför många tendenser till att det gamla daglönarsystemet håller på att återinföras på svensk arbetsmarknad. Arbetaren står kanske inte med mössan i hand men väl med mobilen ständigt beredd att rycka in om arbetsgivaren ringer.
Vid IF Metalls kongress förra året hörde bemanningsfrågan till ett av de hetaste ämnena som kongressombuden diskuterade. Alltför många ser avarter där arbetsgivaren pressar systemet till max. Osäkra anställningar leder också till sämre arbetsmiljö. Att det vid flera dödsolyckor på senare tid handlat om bemanningsanställda är inte förvånande. Med alltfler tillfälligt inhyrda försvåras också det fackliga arbetet på arbetsplatserna.
Det nuvarande bemanningsavtalet går ut sista april och ska omförhandlas nu i vår. Det rör inte löneutrymmet utan anställningsformer och tryggheten på arbetsmarknaden. Det är en synnerligen viktig principiell fråga.
Bemanningsmodellen ska underlätta flexibilitet men inte leda till permanent osäkerhet.
Osäkra jobb och ökad press i slimmade organisationer skapar inget hållbart arbetsliv. På sikt är det dåligt för både företag och arbetstagare
Bemanningsbranschen är en styggelse, den måste förbjudas. Har jobbat i den i 12 år och har förlorat hundra tusentals kronor, säkert 5-6 hundra tusen och uteblivna pensioner och utan försäkringar. Och du har inget att sätta emot. Acceptera villkoren och du har jobb eller så får du gå vidare utan både arbete och pengar. Vi är tillbaka på 1800-talet och det är fruktansvärt. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle kunna bli på detta viset. Det är som en sjuk mardröm. Men det är ju ingen dröm, det är dagens verklighet för många människor.
Tack Jan för din kommentar. Det är många som delar din erfarenhet av när bemanningsmodellen övergår till att bli ett modernt slaverisystem. Glappet mellan hur det var tänkt och hur verkligheten ser ut för många arbetstagare tycks alltför stort. Häri ligger en av vår tids viktigaste frågor för arbetsmarknadens parter att lösa.
Sverige har blivit ett samhälle som värnar system i stället för medborgare. Människor flyttas från en myndighet till en annan. Ingen tar helhetsansvaret och försöker hålla ihop samhället och människorna i det.