”Skuggsamhället är skapat av politik och måste bekämpas med politik”Helle Klein, chefredaktör, om Dagens Arbetes granskning.

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

I februari skickade Martin ett mejl. Foto: Sofia Ernerot

Nu ska Martin bli Andrea

En 41-årig metallarbetare i en liten svensk stad kan inte ljuga längre. Martin vill berätta sin historia för er.

Den nionde februari får jag ett mejl. Det är skickat från en svetsare i Nässjö, och han ber om hjälp.

”Jag hoppas att innan jag ’come out’ till alla, att de kan läsa lite om mig och mitt liv. (…) Och förhoppningsvis så kan de ändå acceptera mig och fortsätta att arbeta tillsammans med mig.”

Några dagar senare tar jag tåget. Väntar i en tyst reception några få sekunder innan dörren till fabriken går upp. Mot mig kommer en lång människa med snälla ögon. Han hälsar på brittisk accent och leder mig genom fabriken in i det lilla rum där fackklubben brukar ha sina möten.

– Vi hade kontaktombud tidigare. Men jag tyckte klart vi ska ha en klubb så jag startade en. Och vi har lyckats få lönepåslag flera år i rad …

Vi sätter oss. Han drar efter andan och blicken glimmar till. Den historia han ska berätta för mig har han dragit flera gånger förut. Inför läkare, experter, psykologer. Ändå. Det här är annorlunda. Snart ska alla veta.

Han visar sina händer, naglarna blänker till i en nästan osynligt rosa nyans. Gör en snabb gest mot örsnibbarna med pyttesmå guldprickar i och pekar på sin bylsiga jacka.

– Jag äter hormoner sedan några månader tillbaka. Med den här jackan syns det inte att, well, jag börjar få bröst. Först band jag gaslinda om för att det inte skulle synas men det gjorde för ont. Jag vill vara ”discreet”, jag har lovat mina chefer att det här inte ska påverka mitt jobb eller min roll som klubbordförande.

Cheferna känner till beslutet. Klubbstyrelsen och några få andra arbetskamrater också. De vet vad som hände för ett år sedan, och att det var då han bestämde sig.

Förra gången vinter övergick till vår höll Martin på att dö. Det var inte första gången han utsatt sig för fara.

Andrew Martin Hayes föddes 1973 i Reading några mil väst om London. Han tog värvning direkt efter grundskolan i den närliggande staden Aldershot, även känd som ”Home of the British Army”. Där fick han lära sig att spränga broar och röja minor i det brittiska rikets tjänst. Under några febriga år var döden en ständigt närvarande kamrat. Hon fanns i Saudiarabien och Bosnien. Bland vapnen, dynamiten, sprängdegen och bomberna.

Som 17-åring följde han med för att hjälpa minröjarna under Gulfkriget, och efter elva månader höll han på att stryka med under ett uppdrag i Irak. En mina de skulle desarmera gick av i förtid. Han stod fem-tio meter från platsen men arbetskamraten stod närmare och vad som blev kvar av honom har Martin fått berättat för sig i efterhand.

Själv förlorade han bara medvetandet och halva hörseln den gången. Skadan var nog för att bli frikallad, den tvingade honom att återvända till den vardagliga världen. Men den stoppade honom inte från att leta upp nya faror: I det civila hoppade han fallskärm, klättrade på fasader och dök med tuber i djupa vatten.

Det var just dykningen som gick snett den där helgen för ett år sedan, han var med en kompis vid Vättern. 17 meter ner i sjön fick vännen panik. Martin försökte hålla honom tillbaka. En dykare som stiger för snabbt kan få gasbubblor i kroppen, dykarsjuka.  Det slutade rätt illa, båda for som ballonger till ytan, kompisen klarade sig bra, men i ambulansen mot Göteborg slutade Martin att andas.

Efter att ha satts igång av en maskin och tillbringat åtta och en halv timme i tryckkammare låg han där på sjukhuset, kände livet återvända och tänkte ”jag höll på att dö.” Och sedan:

”Jag höll på att dö i fel kropp.”

Han var 40 år fyllda vid den här tidpunkten, Martin, och hade bott tio år i Sverige. Han gillade inte sjukhus.

Inte heller gillade han sig själv, eller vad han höll på med. Han visste så väl vilket spöke det var som drev honom att balansera på existensens yttersta kant, och mot vad för sorts hat han kämpade.

Martin låg i sin säng på Sahlgrenska universitetssjukhuset medan tankarna började cirkla bakåt. De rörde sig runt ett helt annat uppvaknande, ett helt annat sjukhus och en helt annan stad. Och han kände att han inte ville ljuga mer. Han var fruktansvärt trött på att försöka visa att han var en man.

martin-rep-gammalt

Martin är 15 år gammal och ska snart fly hemifrån.

Bilden är fastfrusen i minnet: 30 år tidigare, en liknande sjuksal i barndomens Reading. Mamma stel på en stol bredvid honom och pappa stående en bit från fotändan med blicken hårt fäst vid hans egen. Ögonen som kräver: ”Du säger ingenting för då jävlar.”

Det hade börjat tidigare samma dag, med Jane. Hon var en kompis i skolan, de åt ofta lunch ihop, och hon hade sagt: ”Det är konstigt, när man pratar med dig känns det som att prata med en tjej”. Jane satte igång någonting med de orden. Något han själv tänkt men viftat undan. När han kom hem efter skoldagens slut blev han liggande på sin säng med vidöppen blick.

Javisst. Man kunde födas med en kropp som inte stämde med hur man egentligen var. Han hade hört om det. Läst, sett på tv. Allt som gjorde honom till kille tyckte Martin illa om, det skavde, det kändes fel. Det hade känts fel så länge han kunde minnas. I pojkrummet i Reading steg insikten klar och enkel, han förstod plötsligt sig själv, och eftersom hela sammanhanget framstod med så tydlig skärpa sprang han ner till köket.

”Mamma, jag tror jag är i fel kropp”. När han förklarat färdigt började hon att gråta. ”Gå upp på ditt rum och gör läxorna.”

”Du säger ingenting för då jävlar.”

Det tog ett tag innan han hörde slamret som betydde att pappa kom hem. Mamma pratade i köket, och pappa började skrika. Hon skrek tillbaka, de gapade på varandra en stund. Sedan pappas steg uppför trappan, dörren som öppnades. Martin kröp ihop på sängen. Över honom ett ansikte, svarta ögon, knutna nävar. Slag och sparkar tills medvetslösheten tog över och han fördes till den där sjukhussalen.

”Du säger ingenting för då jävlar.”

martin-rep-militaren

Från tiden i armén. Martin 17 år, i mitten på raden näst längst bak.

Även om han vågat trotsa sin pappas blick på sjukhuset i Reading skulle han inte ha kunnat berätta något för käkbenet var av. Han var elva år gammal. Kunde inte forma ett enda ord, kunde knappt röra sig ens, kunde bara tänka. Varför pappa. Vad har jag gjort fel?

Två veckor blev han inlagd den gången och han litade inte längre på någon. Pappa sa ”du har ett fel i huvudet” och skickade honom till en läkare som talade lite om puberteten och sände hem honom igen. Under de kommande fyra åren blev livet bara en fråga om att klara den ena dagen efter den andra. ”I will knock the woman out of you.” ”Jag ska slå kvinnan ur din kropp.” Pappa gav honom stryk varje vecka och till sin fru sa han: ”Om du lämnar mig tar jag barnen, jag är polis och du vet vem de kommer att lyssna på.”

Det var efter de fyra åren som Martin, 15 år gammal, flydde hemmet genom att bli rekryt i den brittiska armén. På militärbasen kände han gemenskap för första gången i sitt liv. En ny familj bland skjutvapen, pansar och dynamit. Han träffade sin pappa, men bara en enda gång till. Det var direkt efter de sex veckornas grundträning, veckor där han byggde muskler genom att rasa runt i hinderbanor, lyfta vikter, springa längre och snabbare än någonsin förut. Efter de veckorna tog han tåget hem till Reading med en väska full av tvätt. I soffan satt pappa, och Martin kände igen minen, blicken, ansatsen, spänningen i axlar och ansikte som visade att nu var det på tiden, nu var det dags att bli slagen sönder och samman.

Då ställde han ner väskan och slog först. Med all den kraft som en grundutbildning i the Home of the British Army kunde uppbåda gav han igen. Sedan lämnade han hemmet med siktet på minfälten.

– Nu tror jag att jag har berättat det mesta som är viktigt, säger Martin.

Arbetsdagen är slut, vi har förflyttat oss till ett café i staden.

Hans pappa är död men spåren av misshandeln finns kvar. En bit av en framtand är avslagen och han för handen mot skallbenet och berättar att där finns ett jack.

– Det här är varför beslutet har tagit så lång tid för mig. Om min pappa hade förstått, om han försökt hjälpa mig i stället, då hade jag påbörjat behandling för att bli kvinna så fort jag fyllt 18 år. Hans svek har påverkat mig mycket, under hela mitt liv. Men inte nu längre.

Efter åren i armén träffade han sitt ex, en svensktalande finsk tjej och hamnade så småningom i Nässjö.

– Jag hade lärt mig svetsa i armén, utbildningen gick snabbt att klara. Jag har jobbat som svetsare och robottekniker på företaget i 8 år nu.

martin-rep5

Foto: Sofia Ernerot

Martin lutar sig tillbaka i fåtöljen, stryker över hakan. Säger att han har köpt en maskin med laser så att han kan behandla bort skäggväxten själv. Berättar att jeansen han har på sig är av tjejmodell, men att folk kanske inte tänker på skillnaden och kanske ser de inte guldprickarna i örsnibbarna.

Han är vid gränsen, på väg att gå över. Utredd och konstaterat transsexuell av Jönköpings läns landsting. Nu återstår det kanske svåraste. Att komma ut, byta namn och visa vem han är. Andrea Martine. Han måste leva i identiteten som kvinna under ett år innan han kan få tillstånd för operation och bli henne fullt ut.

Han tycker att jobbarkompisarna borde börja ana. Men de arbetskamrater som redan vet säger att det inte är så.

Oron han skrev om i mejlet den nionde februari handlar om hur arbetsplatsen ska reagera nu, när den här texten publiceras. Hela stan förresten, den är ju ganska liten. Sittande på caféet ser Martin ändå lättad ut, blicken är lugn och nervositeten borta.

– Det kanske blir jobbigt, men det känns rätt för mig. Jag mår bättre av hormonerna, jag kan tänka bättre, känner mig lugnare. Jag kan fortfarande bli arg men det är på ett helt annat sätt.

Dykningen fortsätter han nog med, som hobby. Men han ska sluta utsätta sig för fara och känner inget behov av att kasta sig ut i galenskap. Han förklarar det som att östrogenet som skickats in i kroppens kanaler ger hjärnan en sorts balans. En känsla av att närma sig jämvikt.

– Jag vill inte att folk ska känna sig lurade. Jag är inte den där hypermannen. Jag är inte han. Men jag tänker att om jag kan förklara varför det här har tagit så lång tid för mig så hoppas jag de förstår. Jag hoppas att de inte glömmer att jag fortfarande är samma person.

Fotnot: Vid det tillfälle som den här texten skrevs och publicerades ville Martine (tidigare Martin) beskrivas med pronomenet ”han”.

Läs också.

Vår. Då ska Louise Andersson ut på vägarna. Hon har lagt många timmar på att fixa till den röda Cadillacen. På den tiden när Louise fortfarande hette Bosse var mekandet i garaget en flykt från verkligheten i fel kropp. Numera mekar hon för att skapa. Foto: MAGNUS BERGSTRÖMNär Bosse blev Louise


at@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Så skyddar du dig mot asbest

Det finns regler för hur asbestsanering ska gå till och vilka skydd som krävs. Dagens Arbete visar hur det ska se ut – och hur det ofta ser ut i stället.

”Vi har jättemycket att lära av Norge”

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) reagerar starkt på Dagens Arbetes granskning om asbestsanering på skolor och konstaterar att grannländerna ligger före Sverige när det gäller att komma tillrätta med arbetslivskriminalitet.

Skyddslösa arbetare river asbest

ASBESTSANERINGNär det rivs och renoveras i byggboomens Sverige blir ett gammalt problem aktuellt igen: asbest. Hanteringen av det livsfarliga dammet görs inte sällan av fattig utländsk arbetskraft. De jobbar i ett skuggsamhälle längst ner i entreprenörskedjorna. En av dem var Rakhmat Akilov.

Här har asbestlarmet gått

Här är en lista över förskolor och skolor där asbestslarv upptäckts. Ofta är det föräldrarna själva som slår larm. Mörkertalet befaras vara stort.

Ladda ner senaste DA här!

Du har väl inte missat att Dagens Arbete också finns som e-tidning, som man bläddrar i på sin mobil eller surfplatta. Nr 6 finns ute i appen nu.

Parterna kritiserar stoppad högskolebehörighet

Riksdagen kommer i nästa vecka att fälla regeringens förslag om att ge högskolebehörighet till yrkesprogrammen på gymnasiet. Både fack och arbetsgivare är djupt besvikna, eftersom utbildningarna har tappat i popularitet. "Vi tycker regeringens förslag är bra", säger Fredrik Gunnarsson på Industriarbetsgivarna.

3
Ola Dahlgren håller i årets sjunde lamm, bara en vecka gammalt. Djuren får inga namn längre. De är för många. Foto: David Lundmark

Olas fritid fylls av får

ProfilenNär lammen föds på gården är livet lite hektiskt. Att hålla får är annars perfekt i kombination med skiftarbete. Processoperatören Ola Dahlgren har 20 tackor och 2 baggar.

Holmen varslar 150 på Iggesund

Iggesund Paperboard varslar 150 personer om uppsägning. Företaget motiverar beslutet med att man vill vässa konkurrenskraften. För de anställda kom beskedet som en överraskning - och när DA besökte bruket tidigare i år var tongångarna helt annorlunda. Då handlade det om god orderingång och svårigheterna att hitta folk.

1

Södra vill slå sig in på trähusmarknaden

Industrikoncernen Södra satsar rejält på trähusmarknaden. Om ett år ska en ny linje för korslimmat trä vara klar. Bakom ligger ett stort behov av nya bostäder och klimatskäl.

Stålmannen nummer 1 från 1939. Redan då känslig för kryptonit. Foto: AP PHOTO

Superhjältarnas eget periodiska system

SkruvatVibranium, adamantium, kryptonit. Det vimlar av fantasiämnen i serietidningar, filmer och spel. Nu är det ordnade i ett helt eget periodiskt system.

Emma Davidsson testar nödduschen vid ”Ättikan” – där en gång Perstorpsättikan tillverkades. Halva dagen sitter processoperatörerna i kontrollrummet, andra halvan är de ute i tillverkningen. Foto: David Lundmark

Regeln som räddat Perstorp

Sätter stoppPå kemifabriken Perstorp måste alla lyda samma påbud: det är ditt ansvar att larma om något farligt är på väg att hända. "Det har räddat oss flera gånger", säger huvudskyddsombudet Torgny Ströbeck.

Välkommen in till neonmuseet. Foto: Linn Bergbrant

Följ med till Londons neontempel

SKYLTMAKAREFamiljen Bracey har varit neonets mästare i flera generationer, deras färgglada skyltar finns i butiker över hela världen och har använts i modereportage och storfilmer. Läs eller lyssna till reportaget om det självlysande museet i London.

Nu blir tvätteriet forskningsprojekt

På Berendsen i Ockelbo ska arbetsrotationen bli ännu bättre. Det ska ett nytt forskningssamarbete mellan tvätteriet och Högskolan i Gävle se till.

Hoten ökar mot fackligt aktiva

Det blir allt svårare att jobba fackligt i världen, enligt världsfacket ITUC. Ju högre siffra desto större fara. Hoten och våldet ökar – i Colombia mördades 19 stycken fackligt aktiva under fjolåret.

Strejkrätten

Parterna överens: Tillåt bara strejk för kollektivavtal

Fack och arbetsgivare har nu enats och föreslår i dag att det inte längre ska vara tillåtet att ta till stridsåtgärder om syftet inte är att få till ett kollektivavtal. Parterna vill lösa det genom att ändra i medbestämmandelagen.

10

Hamnkonflikten – därför rör den dig

Konflikten i Sveriges största containerhamn handlade om arbetsvillkoren för Göteborgs hamnarbetare. Men också om strejkrätten. DA:s Harald Gatu reder ut.

2

Strindbergs favoritpapper snart slut

August Strindberg skrev manus på deras papper, Cornelis Vreeswijk författade sina texter på det. Men efter 300 år har ägaren beslutat att lägga ner Lessebo handpappersbruk efter sommaren. Kommunen försöker nu hitta sätt att rädda verksamheten.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Robert Berkovic var en av 75 grafiker som fick behålla jobbet när Sörmlands Grafiska räddades efter konkursen. Foto: David Lundmark

Räddad av konkursen

HoppfulltNär tryckerimomsbubblan sprack gick Sörmlands Grafiska i konkurs. Men företaget räddades av en ovanlig köpare, som dessutom anser att den svenska branschen är lönsam. På tryckeriets golv känns framtiden ljusare än på länge.

”Tullarna drabbar även USA”

Analys”När president Trump nu reser tullmurar mot världen protesterar även den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys. Förra gången USA införde ståltullar försvann nästan 200 000 amerikanska industrijobb.

1

Bläddra i DA:s digitala arkiv!

e-DAFör att få ut mesta möjliga av DA:s digitala magasin rekommenderar vi att du laddar ner appen i din telefon eller surfplatta. Men även här kan du hitta alla upplagor, söka i arkivet och skicka artiklar till en vän.

Val 2018 | Pensionen

”Många orkar inte arbeta längre än till 63”

DEBATT”Vi vill att pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från vad varje person orkar”, skriver förbundsordföranden för IF Metall, GS och Pappers i ett gemensamt debattinlägg. 

1

När började du jobba?

DEN GLÖMDA FRÅGANPensions­åldern ska höjas, lika mycket för alla. Men få ställer frågan när du började att jobba. Många industriarbetare har gått direkt från grundskolan ut i arbetslivet – upp till tio år tidigare än tjänstemännen.

4

Pensionsåldern är en klassfråga

LEDAREMånga industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

2
Illustration: Jens Magnusson

Måste chefen ta hänsyn till att jag har barn?

Fråga DAMin arbetsgivare säger att det inte finns någon diskrimineringslag och vill inte ta hänsyn till barn och familj när det gäller arbetstider. Vilka regler är det som gäller egentligen?

Foto: David Lundmark

Toaborstarna som når lite längre

ÖgonblicketKlockan är 13.42 på Kron i Vinslöv

Industriarbetare säljer semester för 20 000 kronor

ArbetstidAtlas Copco i Tierp går för fullt och för att klara orderingången erbjuder man 20 000 kronor till dem som avstår sin femte semestervecka och flyttar den fjärde. En stor del av de 200 CNC-operatörerna har nappat på erbjudandet.

Pappers Kongress

Klubbat: Storsatsning på unga

Född 1990 eller senare? Då bjuds du snart in till ett tre dagar långt party i Stockholm, för härmed ingår du i Pappers  största ungdomssatsning någonsin.

Jämn kamp om vice ordförandeposten

Ny förbundsstyrelseMatts Jutterström blir kvar som förbundsordförande för Pappers. Efter en jämn kamp om posten till förste vice ordförande sitter även Mikael Lilja kvar.

1

Inträdesjobben är inte lösningen

KrönikaDet är viktigt att de som ska in på arbetsmarknaden har en lön som det går att leva på.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.