Utveckling växer underifrån – inte uppifrån

DebattPengar och beslut måste finnas lokalt: lokala sparbanker, EU-medel som kanaliseras till det regionala näringslivet. Även ansvaret för att pengarna ger avkastning och inte förbrukas måste ligga lokalt. Så kan man bygga ett livskraftigt näringsliv – och inte ett system för eviga bidrag och subventioner. Det skriver Metallarbetarens före detta chefredaktör, författaren Per Åhlström, om framtiden för glesbygden.

I reportaget Uppdrag: Rädda Bygden! beskriver Harald Gatu hur folkrörelserna i Värmland försöker hitta vägar att stabilisera och utveckla näringslivet i länet. De är på rätt väg, men låt mig lyfta fram några faktorer som jag, under de 15 år jag arbetade med regional utveckling, fann vara avgörande för lokal och regional näringslivsutveckling.

1. Ansvaret och besluten måste ligga lokalt. De som beslutar om satsningar i utvecklingsföretag måste kunna besöka företagen varje dag, eller åtminstone flera gånger i veckan. De företagare som satsar måste ha ett stöttande nätverk i sin omedelbara närhet.

2. Den fond för högrisklån som Fryksdalens Sparbank planerar kan, om den används rätt, bli nyckeln till en framgångsrik utveckling i Värmland. Den påminner om de lokala lånefonder som varit mycket framgångsrika i Kanada. Mitt råd är att inrätta en särskild kreditkommitté för fonden, som efter kanadensiskt mönster bara består av lokala aktiva småföretagare. Även om de här företagarna inte lånar ut sina egna pengar, så satsar de ändå sitt goda namn och rykte. De blir därför mycket angelägna om att de satsningar de beslutar låna till ska lyckas. Låntagarna får inte bara pengar, utan också ett nätverk av lokala mentorer och rådgivare.

Fonden kan också ge bygden en lokal affärsarena, där ortens företagare inte bara diskuterar långivning, utan utbyter råd, dåd och affärer även utanför fondens ram.

3. EU-medel bör kanaliseras till det regionala näringslivet via s.k. Saminvestföretag. Ett sådant bildades i Värmland och kapitaliserades med bl.a. EU-medel. Saminvestföretaget investerade på samma villkor som betrodda lokala privata investerare. Men Almis koncernledning lade beslag på saminvestföretaget och besluten tas nu av byråkrater i Stockholm. Sådant är förödande. Utveckling växer underifrån – inte uppifrån.

4. De medel som satsas måste ses som investeringar som ska ge avkastning. Ansvaret för att medlen ger avkastning och inte förbrukas måste ligga lokalt. Meningen är ju att bygga ett livskraftigt näringsliv som står på egna ben – inte att bygga ett system för eviga bidrag och subventioner.

5. Den bästa regionalpolitiska satsning som staten kan göra, är sannolikt att stödja alla initiativ till att återupprätta lokala sparbanker. Det är inte bara en fråga om att tillhandahålla banktjänster över hela landet, utan det är i lika hög grad en fråga om att sprida finansiell kompetens. Om staten dessutom uppmuntrar de lokala sparbankerna att ta initiativ till regionala näringslivsutvecklingsbolag, saminvestbolag och särskilda fonder för högrisklån som administreras enligt kanadensisk modell, så kan regionalpolitiken bli både långt effektivare och mycket billigare än i dag.

Nyckeln till framgångsrik näringslivsutveckling är att företagarna har lokal tillgång till både monetärt kapital och socialt kapital. Det räcker inte med att de får pengar. Med pengarna måste följa ett socialt nätverk för råd och dåd – och en social förpliktelse att återbetala lånen. Det ska vara tillåtet att misslyckas men inte att missköta sig.