Arbetarna avgörande i kampen för klimatet
Industrin har alltför länge varit en miljöbov men är i dag helt avgörande för att få bukt med utsläppen av växthusgaser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Pensionen är en klassfråga
26 oktober, 2016
Skrivet av Helle Klein
Ledare Pensionsfrågan lär bli både en het fråga i årets avtalsrörelse liksom i kommande valrörelse.
Förre statsministern Fredrik Reinfeldt ansåg att vi bör arbeta tills vi är 75 år. Med tanke på att hans regering konstant drog ner på arbetsmiljöarbetet och försämrade villkoren för löntagarnas omställning på arbetsmarknaden var det ett ytterligt okänsligt förslag.
Men faktum är att nuvarande pensionssystem inte håller för framtiden. Alltfler lever längre och befolkningen som helhet åldras. Det betyder att färre ska försörja fler och det sätter systemet på prov. Något måste göras.
Problemet är att pensionsåldern diskuteras ur ett alltför ensidigt perspektiv. Många arbetstagare skulle gärna arbeta längre medan andra knappt klarar att arbeta till 65 års ålder. Pensionsfrågan är i högsta grad en klassfråga – och även en könsfråga.
Snittpensionen för en LO-medlem ligger på 61–62 år. GS-facket har nyligen gjort en medlemsenkät som visar att bara hälften av medlemmarna i åldern 45–59 år tror att de kan klara att arbeta till ordinarie pensionsålder. Hela 47 procent svarar att de antingen är osäkra eller absolut inte kommer att orka arbeta fram till pensionen.
Det är illavarslande siffror men egentligen inget nytt. Mängder med undersökningar har visat att bland industriarbetare (och andra LO-grupper) måste alltför många pensionera sig tidigare på grund av hälsoskäl. Bland IF Metalls medlemmar har nästan var tredje medlem problem med belastningsskador. Och ofta är det kvinnorna i industrin som har de sämsta arbetsmiljöerna – och sämsta lönerna.
Slimmade organisationer med ökad stress och press till följd liksom dåliga fysiska arbetsmiljöer kostar på för både kropp och själ.
– Det har varit mycket resonemang om pensionssystemet. Jag förstår att det är ansträngt och att det finns behov av att man jobbar längre när folk lever längre. Men det förutsätter också att arbetslivet ser ut så att man faktiskt kan fortsätta arbeta, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö till Dagens Arbete.
Sjöö har rätt. Frågan om pensionen hör samman med frågan om arbetsmiljö och arbetstider. Regeringen Löfven satsar glädjande nog på arbetsmiljöarbetet. Det vore bra om diskussionen om höjd pensionsålder nu fick mer fokus på arbetslivets innehåll och organisation. Pensionssystemet behöver bli mer flexibelt. Framförallt måste pensionsfrågan ses i ett klassperspektiv.
Gärna en höjd pensionsålder men först ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
Varför tar inte den som inte orkar med sitt arbete ett nytt mer passande jobb, oavsett ålder, så att man orkar arbeta till nödvändig pensionsålder (67-70 år)
Vilken arbetsgivare kan tänkas anställa en utsliten arbetare ?
Skall hen omskola sig och ta upp konkurrensen med alla andra, unga friska själar ?
Jag undrar vilka jobba man ska söka för att orka jobba till 67-70 år Rupert? De var de dummaste jag har hört. När det inte finns jobb åt 49 åringar arbetsgivare har arbetare på visstid ,vik och staplar dessa arbete på varandra . När det börjar närma sig att få fast anställning så säg de upp. De leker med personalen.
Barnen gör som föräldrarna gör, inte som de säger. Samma gäller blivande pensionärer och politikernas, ekonomers och ledarskribenternas predikningar att jobba så länge att rullatorparkeringar behövs vid stämpelklockorna. Så länge platsannonser och annat agerande av många arbetsgivare långväga luktar åldersdiskriminering – så länge kommer vi som närmar oss pensionen se till att om det bara går att sluta tidigare.