Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Ta chansen att vara käringen mot strömmen

20 februari, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika Tidigare var Sverige ett land som blev allt mer jämlikt. Vid 80-talet vände utvecklingen. Varför kan fackföreningsrörelsen inte slå näven i bordet? Det är en och en halv miljon människor som kan bromsa en orättvis utveckling”, skriver Jeanette Herulf.

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf

Jag ruskar på huvudet. Förstår inte. Rapporterna duggar tätt om ökade inkomstskillnader i Sverige. Tidigare var Sverige ett land som blev allt mer jämlikt. Vid 80-talet vände utvecklingen. Den rikaste delen av befolkningen blev allt rikare, de fattigare allt fattigare.

I dag är det så illa att en ”bättre” bostadsadress kan ge dig många år till i livet, jämfört med om du bor i ett fattigare område. I en och samma svenska stad. Rent statistiskt riskerar du sämre hälsa, sämre studieresultat, mer depressioner och ångest, högre kriminalitet om du bor i ”fel” stadsdel.

Samtidigt befinner vi oss mitt i årets lönerörelse, precis som vi brukar göra vid denna tid på året. En avtalsrörelse i vilken arbetarrörelsen, rörelsen som representerar de svagaste, ska uttrycka sina krav.

Och vad kräver då facket? De 14 förbunden inom LO har äntligen enats om en rekommendation, ett riktmärke. 2,8 procents löneökning plus en låglönesatsning. Wow, här händer det saker!

De 2,8 procenten anger dessutom hela löneutrymmet. Satsningar på en bättre delpension för LO-medlemmarna ska ingå i beloppet.

Jag blir arg när jag hör om inkomstskillnader. Jag tycker inte om orättvisa. Och jag blir besviken när de som representerar de svagaste gett upp.

Nu ska vi förstås inte glömma att de 2,8 procenten är ett krav. Till syvende och sist är det arbetsgivare och fack som gemensamt sätter lönen.

Som vanligt är det låglönesatsningen som stör arbetsgivarsidan mest. Arbetsgivarna vill över huvud taget helst bestämma så mycket som möjligt själva. Anser de att någon är värd mer lön, ska han eller hon också få det. Så har det låtit i hur många år som helst tillbaka.

I år har de kanske sin chans. Hutlöst låga specialskräddade ”flyktinglöner” kan bli verklighet. Tunga makthavare ligger på. Ska LO vara käringen mot strömmen? Organisationerna som saboterar möjligheten att äntligen lösa ”flyktingfrågan”?

Så egentligen förstår jag. Men ändå inte. Varför kan fackföreningsrörelsen inte slå näven i bordet? Det är en och en halv miljon människor som kan bromsa en orättvis utveckling. Den här gången kan ni göra något på riktigt: Kräv att inkomstskillnaderna i Sverige minskar, kräv ett rättvisare samhälle!

5 kommentarer till “Ta chansen att vara käringen mot strömmen

  • Det är bara att instämma med Jeanette, men det vore något om man istället krävde kronor och ören istället för procent i lönepåslag.
    Vad det ankommer på ”slå näven i bordet” så är i vart fall jag tveksam om fackföreningsrörelsen har modet att stå upp för alla som betalar deras ersättningar/löner.
    Pengar finns, men vad används dessa till, är kanske en bättre fråga?

  • Hej Tobias, Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Vad pratar vi om egentligen? Jag har varit reporter på arbetsmarknaden i nästan 30 år (inom transportbranschen och Dagens Arbete (som framför allt bevakar industrin). Jag har rest runt till arbetsplatser i hela Sverige, stora som små, skrivit om ofta svåra förhållanden och maktlösa löntagare. Och jag har träffat många, otroligt många, hårt arbetande, kämpande fackliga företrädare på företaget/orten i fråga. I många fall lyckas de hjälpa totalt maktlösa människor till bättre arbetsvillkor. Men så är det förstås inte alltid, tyvärr. Jag har i varje fall sett tillräckligt för att ta av mig hatten för ”de små”. Frågan är för mig kanske mer vad fackföreningsrörelsen hittar på i ett större perspektiv. Det finns en tydlig ideologi – att stötta de svaga. Var finns det större perspektivet? På vilket sätt ska vi göra vårt samhälle mer rättvist? Just nu går det ju åt fel håll, som jag skriver i min text.

  • Jag har varit med också och ser hur solidariteten försvinner mer och mer från den fackliga rörelsen. Man ser aldrig eller sällan att rörelsen markerar mot orättvisor eller andra felaktigheter. Jag upplever en mättnad ( desillusion) från våra företrädare när det gäller att ta till vara på medlemmarnas rättigheter. Verkar endast finnas skyldigheter nu för tiden.
    Se bara vad som sker nu när SN (Svenskt Näringsliv) kör sitt aggressiva race i massmedia och kanske till och med vid möten på deras kontor. Här ser jag inte att man ”sätter ner foten” mot en motståndare som försöker sänka hela arbetarrörelsen i sank med benäget bistånd från visa politiska organisationer och partier.

  • Tack Jeanette och Tobias för ert engagemang angående orättvisor, jag skulle liksom er vilja skruva klockan tillbaka till den tid där medlemmar behandlades med ett uns av respekt av de fackliga företrädarna, och framförallt deras problematik. Själv gick jag hem ifrån mitt arbete 7 Oktober 2002 med trasig kropp och själ på grund av alltför tung och stressande belastning som till största delen bestod i att kollegor inte roterade på arbetsuppgifterna. Jag hade dessutom försökt att få förbättringar till stånd på min arbetsplats utan framgång. När jag blev sjukskriven och hade stort behov av utredning av rehabilitering och arbetsskador visade det sig att trots en närmast ständig kontakt med IF Metall så fick jag ingen hjälp. Ombudsmannen lät till och med upplysa mig och en kollega att den hjälp som jag efterfrågade skulle jag inte räkna med att få eftersom det arbetade fler på företaget.

    Så när jag till slut lämnade min anställning maj 2007 hade ingenting av det som enligt lagstiftning ska göras blivit gjort i mitt ärende, trots en dom AD nr 90/06 som talar om att här har man inte utrett huruvida jag kan återgå i mitt arbete. Och enligt f.d. regionala skyddsombudet så har min dom inneburit att många har fått hjälp och stöd, något som även jag hade önskat, så jag sluppit gå och vänta på muntlig förhandling i förvaltningsrätten (och ännu en dom som talar om att försäkringskassan gör fullständigt rätt i att gissa mellan tummen och pekfingret ifall jag varit utsatt för skadlig inverkan i mitt arbete). Den ende som logiskt kan svara på detta är jag eftersom ingen utredning angående mina arbetsskador är gjord och inget läkarintyg talar om hur mina skador orsakats, uppkommit och hur de inverkar på min arbetsförmåga. Inget är heller inhämtat enligt 9§ FASP som det beskrivs i lagen att det ska göras.

  • Många på vårat jobb är också bekymrade över utvecklingen då facket har svårare att göra sin röst hörd. Fackordföranden kommer att sluta efter lång och uppskattat engagemang i fackliga frågor.
    Vi hade två personer på vårt jobb som ertappades med att vara hemma när de stämplade in åt varandra, den ene var vice ordförande med ett stort intresse för fackliga frågor och upplevdes nog som ett stort hot för han tvingades sluta.
    Den andra personen fick istället tjänsten som lagledare för sitt skiftlag, helt otroligt. Lika villkor för anställda ? Glöm det på vår arbetsplats.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

Den senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

Skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

Läget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

Förslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

”Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.” Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

En klibbig doft av outsourcing

Vi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?