Nu är det nog – branschen måste agera för att rädda liv
Minst tre bränder sker varje dag i industrin och ny teknik ökar riskerna ytterligare, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Eva Burman.
Ledarkrönika Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.
Om skribenten
Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.
”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf
Sablar.
Där gled den sockan in under sängen. Mitt stela högra ben hindrar mig från att luta mig ner och ta upp den. Jag försöker ta stöd av sängen och rullatorn, men det går inte. Sen lyckas jag vända rullatorn och ta mig ut ur sovrummet.
I hallen ligger räddningen, hjälpmedlet ”gripen” som ser ut som en rak arm med en klo på ena kortsidan. Men även den glider ur mina stela händer och hamnar på golvet. En timme försenad är jag påklädd och redo för en liten promenad – om hissen funkar.
Så jag förstår Maja, Nora och Kristin. Några av alla dem som gråtit ut i media över att myndigheterna vill försämra deras, eller anhörigas, möjligheter till assistansersättning, Lagen om stöd och service till funktionsnedsatta. Tanken med lagen (LSS) var just att ge funktionshindrade möjlighet att leva ett liv som alla andra.
Men nej, vi funktionshindrade lever inte ett liv som alla andra. Visst kan vi få hjälp att klara vardagen. Men vi är beroende av andra människor som har till yrke att hjälpa oss, eller andra som tycker om oss och vill hjälpa till. Mer eller mindre beroende kommer vi alltid att vara.
Beroende är ett nyckelord i sammanhanget. Hur mycket står du ut med? Och beroende av vilka? Sockan som försvinner är en vanlig situation. Det finns andra. Oj då, hur ska jag nå upp till salladsskålen i skåpet? Varför sitter badrumsskåpet så högt? Jag som har min fina kräm där, som jag fick i julklapp förra året..?
Inte nog med att jag är sjuk. Jag gråter av elände över mitt beroende.
Men jag har tur. Min man är pensionär. Han är hemma och tar hand om mig när det behövs. Det är inte alltid roligt heller. Jag vill inte vara så beroende av en annan människa. Jag som egentligen är en mycket självständig kvinna. Samtidigt är jag förstås tacksam för att han hjälper mig med påklädning, lagning av mat, körning av vår bil och andra vardagliga sysslor.
Men alla lever inte ihop med en pensionär och saknar ansvar för små barn. Som tur var lever vi i ett välfärdssamhälle där man sätter en heder i att hjälpa de svaga. Just den här rätten att få hjälp från myndigheter som kommunen och staten håller på att naggas i kanten. Bidragspengarna som LSS ger upphov till växer för mycket och behöver bantas, anser regeringen.
Diskussionen fanns redan på nittiotalet, då LSS infördes. Skulle det bli för dyrt för samhället? I dag har kostnaderna växt rejält. Kanske beror det på att andelen äldre personer blivit större? VI blir fler och skröpligare? Kanske beror det på den väl inpräntade arbetslinjen som förväntar sig att alla ska jobba och försörja sig själva?
Nu har några domar i Förvaltningsrätten och Försäkringskassans tolkning därav öppnat för en minskad assistansersättning.
Varför? Jo, för att man sedan flera år tillbaka vet att det fuskats mycket just med den här typen av ersättning från samhället. Kriminella ligor utnyttjade det svenska socialsystemet för att berika sig själva.
Som ett svar på detta, efter långt utredande vill regeringen göra det svårare att få assistansersättning. Men vilka slår det emot?
Återigen de svagaste som saknar anhöriga som kan hjälpa till med det vardagliga. Människor som saknar ekonomiska möjligheter att gå ner i arbetstid. Människor som inte har jobb eller saknar snälla arbetsgivare som accepterar flexibilitet från arbetstagarnas sida.
Jag känner med kvinnorna och männen som talat ut i media över konsekvenserna av åtstramningen. Deras barn ska inte längre få hjälp att göra sig färdiga för att gå till skolan, deras barn ska få mindre assistans i undervisningen och själva får de mindre hjälp i hemmet.
Men. Även politiker har hjärta. De stora protesterna mot neddragningen av assistansersättningen i somras och nu, under hösten, har lett till ett visst omtänk. Neddragningen av ersättningen skjuts fram och de förändringar som redan annonserats dras tillbaka.
Skattemedel ska användas till skola och välfärd. De ekonomiska fifflarna ska däremot sättas åt genom ett strängare regelverk. Det svenska välfärdssystemet är värt att försvara. Kasta inte ut barnet med badvattnet.
