Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

7 december, 2017

Skrivet av Jeanette Herulf

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf

Sablar.

Där gled den sockan in under sängen. Mitt stela högra ben hindrar mig från att luta mig ner och ta upp den. Jag försöker ta stöd av sängen och rullatorn, men det går inte. Sen lyckas jag vända rullatorn och ta mig ut ur sovrummet.

I hallen ligger räddningen, hjälpmedlet ”gripen” som ser ut som en rak arm med en klo på ena kortsidan. Men även den glider ur mina stela händer och hamnar på golvet. En timme försenad är jag påklädd och redo för en liten promenad – om hissen funkar.

Så jag förstår Maja, Nora och Kristin. Några av alla dem som gråtit ut i media över att myndigheterna vill försämra deras, eller anhörigas, möjligheter till assistansersättning, Lagen om stöd och service till funktionsnedsatta. Tanken med lagen (LSS) var just att ge funktionshindrade möjlighet att leva ett liv som alla andra.

Men nej, vi funktionshindrade lever inte ett liv som alla andra. Visst kan vi få hjälp att klara vardagen. Men vi är beroende av andra människor som har till yrke att hjälpa oss, eller andra som tycker om oss och vill hjälpa till. Mer eller mindre beroende kommer vi alltid att vara.

Beroende är ett nyckelord i sammanhanget. Hur mycket står du ut med? Och beroende av vilka? Sockan som försvinner är en vanlig situation. Det finns andra. Oj då, hur ska jag nå upp till salladsskålen i skåpet? Varför sitter badrumsskåpet så högt? Jag som har min fina kräm där, som jag fick i julklapp förra året..?

Inte nog med att jag är sjuk. Jag gråter av elände över mitt beroende.

Men jag har tur. Min man är pensionär. Han är hemma och tar hand om mig när det behövs. Det är inte alltid roligt heller. Jag vill inte vara så beroende av en annan människa. Jag som egentligen är en mycket självständig kvinna. Samtidigt är jag förstås tacksam för att han hjälper mig med påklädning, lagning av mat, körning av vår bil och andra vardagliga sysslor.

Men alla lever inte ihop med en pensionär och saknar ansvar för små barn. Som tur var lever vi i ett välfärdssamhälle där man sätter en heder i att hjälpa de svaga. Just den här rätten att få hjälp från myndigheter som kommunen och staten håller på att naggas i kanten. Bidragspengarna som LSS ger upphov till växer för mycket och behöver bantas, anser regeringen.

Diskussionen fanns redan på nittiotalet, då LSS infördes. Skulle det bli för dyrt för samhället? I dag har kostnaderna växt rejält. Kanske beror det på att andelen äldre personer blivit större? VI blir fler och skröpligare? Kanske beror det på den väl inpräntade arbetslinjen som förväntar sig att alla ska jobba och försörja sig själva?

Nu har några domar i Förvaltningsrätten och Försäkringskassans tolkning därav öppnat för en minskad assistansersättning.

Varför? Jo, för att man sedan flera år tillbaka vet att det fuskats mycket just med den här typen av ersättning från samhället. Kriminella ligor utnyttjade det svenska socialsystemet för att berika sig själva.

Som ett svar på detta, efter långt utredande vill regeringen göra det svårare att få assistansersättning. Men vilka slår det emot?

Återigen de svagaste som saknar anhöriga som kan hjälpa till med det vardagliga. Människor som saknar ekonomiska möjligheter att gå ner i arbetstid. Människor som inte har jobb eller saknar snälla arbetsgivare som accepterar flexibilitet från arbetstagarnas sida.

Jag känner med kvinnorna och männen som talat ut i media över konsekvenserna av åtstramningen. Deras barn ska inte längre få hjälp att göra sig färdiga för att gå till skolan, deras barn ska få mindre assistans i undervisningen och själva får de mindre hjälp i hemmet.

Men. Även politiker har hjärta. De stora protesterna mot neddragningen av assistansersättningen i somras och nu, under hösten, har lett till ett visst omtänk. Neddragningen av ersättningen skjuts fram och de förändringar som redan annonserats dras tillbaka.

Skattemedel ska användas till skola och välfärd. De ekonomiska fifflarna ska däremot sättas åt genom ett strängare regelverk. Det svenska välfärdssystemet är värt att försvara. Kasta inte ut barnet med badvattnet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

Den senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

Skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

Läget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

Förslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

”Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.” Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

En klibbig doft av outsourcing

Vi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

Ska vi nöja oss med att dela eländet?

”Jag längtar efter en dag då både förare och sjuktaxi-passagerare är nöjda. Då vi kan stötta varandra, då föraren har en hyfsad lön och är stolt över sitt jobb”, skriver Jeanette Herulf.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.