Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

14 augusti, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

Jeanette Herulf skriver om arkitektern/konstnären Josef Frank. Han ritade radhus med små täppor för arbetare på pappersbruk.

Krönika”Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.” Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

Kvinnan står lutad mot dörrposten. Den långa kjolen är delvis skyld av ett vitt förkläde. En svag bris får förklädet att blåsa upp en aning. Solen lyser starkt på henne. Vid sidan om dörren klättrar en vinranka upp för en hög spaljé. Huset är ett i raden bland tvåvåningshus med sneda tegelröda tak. Vid varje hus finns en grön täppa och en liten utbyggnad som ser ut som en punschveranda.

Jag såg bilden på Moderna museet i Stockholm. Den ingick i en utställning om arkitekten/konstnären Josef Frank. Bilden kommer upp igen när jag läser om den fruktansvärda branden i höghuset Grenfell Tower i London. Ett hus som byggts för människor med låga inkomster, med stöd från myndigheterna för att främja integrationen i London city. Ett högt hus med många våningar alldeles i närheten av typiska gamla georgianska engelska villor.

För att pressa priserna använde företaget som vann upphandlingen undermåligt byggmaterial. Boende klagade på den bristande säkerheten, som att nödutgångar blockerades med skräp. Trots dessa klagomål, kvarstod bristerna, enligt brittiska tidningen The Economist. När det väl börjat brinna på fjärde våningen spred sig elden, via fasaden, blixtsnabbt till högsta våningen som låg på ca 67 meters höjd.

Bilderna på det brinnande och förkolnade huset i London är en hemsk illustration på vad som kan hända när kostnadsjakten får styra.

Fotot med kvinnan visar det motsatta. Det är bara en av flera bilder och skisser av Josef Frank. Han var socialist och ville bygga upp ett av krisen sargat Wien. De nya bostäderna skulle passa för alla människor, oavsett plånbok och klass. Huset med kvinnan är fotograferat i ett bostadsområde som Josef Frank ritat för arbetarna på pappersbruket Ortmann, några mil söder om Wien.

Skillnaden är slående. Höghuset som brann byggdes och renoverades i en bostadsmarknad som präglas av kostnadsjakt. Det handlar om att bygga snabbt, till låga priser.

Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus med täppa och möjligheter att odla växter själv. Ett hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.

Det här var på 20-talet. Det gick inte bra med Josef Franks ideal. Nazismen bredde ut sig i Tyskland och Österrike på 30-talet. Frank, som var jude, flydde till sin svenska frus hemland. Efter några år i USA kom han till Sverige för gott. Men hans bana som arkitekt var i stort sett över. I Sverige är han mest känd för sina tyger. Vackra, färgstarka blommotiv som säljs för höga priser till kvinnor som har råd.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

Den senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

Skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

Läget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

Förslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

En klibbig doft av outsourcing

Vi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

Ska vi nöja oss med att dela eländet?

”Jag längtar efter en dag då både förare och sjuktaxi-passagerare är nöjda. Då vi kan stötta varandra, då föraren har en hyfsad lön och är stolt över sitt jobb”, skriver Jeanette Herulf.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.