En stark röst har tystnat

16 april, 2018

Dagens Arbete har sorg. Vår medarbetare, kollega och vän, Jeanette Herulf, har gått bort efter en tids sjukdom. Saknaden är stor. Våra varmaste tankar går till hennes familj.

När Jeanette fick cancerdiagnosen förstod vi att det var allvarligt. Men i 3,5 år fick vi ha vår vän och kollega kvar. Under dessa år har hon med en självklarhet ingått i vår redaktion, om än från sjuksängen under långa perioder.

Vi visste att tiden var utmätt men ändå kommer döden som ett knytnävsslag i magen. Det går aldrig att vara förberedd. Sorgen väller fram, för sorgen är vår vägran att glömma.

Vi sörjer en underbar kollega som drevs av en vilja att berätta och granska med våra läsares bästa för ögonen. Vid tidningsdiskussionerna lyfte Jeanette ofta in den självkritiska frågan: Vem skriver vi för? Vilket språk använder vi?

Jeanette har arbetat på Transportarbetaren, ETC och TV4 i Umeå. Till Dagens Arbete kom hon strax efter att tidningen hade startat för 20 år sedan. Här på DA var hon reporter, nyhetschef och sektionsansvarig. De sista två åren skrev hon ledarkrönikor.

Några av hennes bästa jobb som reporter är granskningen av hur omställningsföretagen försökte muta ombudsmän i jakten på uppdrag. För det blev hon nominerad till en guldspade – den grävande journalistikens finaste utmärkelse. Hennes granskning av Försäkringskassans läkare blev också mycket uppmärksammad.

Jeanette behärskade även konsten att göra personporträtt och reportage. Ett av hennes mest uppskattade reportage handlar om truckföraren Tore Hägbom. Olyckan som dödade tre ungdomar var inte hans fel men skulden jagade honom i många år. Jeanettes porträtt blev en mänsklig upprättelse.

I höstas gjorde Jeanette en uppföljning av reportaget till vårt jubileumsnummer och till jubileumsfesten kom Tore med en present till henne som tack för att hon hade behandlat honom med sådan respekt.

På slutet skrev Jeanette ledarkrönikor där hon använde sin erfarenhet av vården och utifrån det kunde peka på systemfel. Hennes krönika ”Min jul räddades av dem som flytt till oss” engagerade många läsare. Hon bemödade sig alltid om att svara på både kritik och beröm i kommentarsfälten.

Jeanette brydde sig om läsarna och hon brydde sig om oss på tidningen. Trots att hon hade ont och svårt att gå var hon med på vårt julkalas i december för att hon ville delta i avtackningen av de kollegor som skulle gå i pension. Själv hann hon inte bli avtackad och kanske var det bäst så. Hon ville vara en DA-medarbetare och det förblev hon in i det sista.

I dag är det mörkt och tungt på Dagens Arbete men minnet av vår Jeanette är ljust.
Hon fattas oss.