Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

Ledarkrönika Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok Gå bara. Jeanette Herulf har läst.

Kanske var ljuset från vårt plan ett av de tusentals stjärnor Abdi såg när han låg där på rygg, direkt på sanden. Vaken i den kalla becksvarta Saharaöknen. Vi däremot satt i vårt varma plan, tänkte på semestern, vilan, havet.

Jag har kommit till hälften i Abdi Elmis och Linn Bursells bok Gå bara som utspelar sig för några år sen. Boken hade hamnat långt bak i högen av böcker som jag vill läsa. En lite konstig, udda bok bland alla deckare och kvinnoporträtt jag tänkt läsa.

Hur ska jag relatera till en fjortonårig kille som flyr ensam från Somalia? Nu, när jag läst boken tycker jag att det här är en bok som alla borde läsa, framför allt dem som går i skolan eller universitet. Bokens Abdi delar sina upplevelser med många av Sveriges 100 000-tals flyktingar.

Abdi Elmis bok är hans egen berättelse om vad som hände efter att han lämnat sina småsyskon och sina föräldrar, för att överleva och för att söka sig något slags framtid i ett annat land.

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som gällde här i Sverige. Historien om en familj som tvingades lämna ett fattigt Småland för att söka bättre livsmöjligheter i ett annat okänt land.

Abdi Elmis bok är nutidens Utvandrarna. Den handlar om fyra års kamp för att ta sig från Afrikas horn till Sverige. Ett öde som Abdi delar med 100 000-tals andra som lever i Sverige i dag.

En av anledningarna till att flykten är så svår beror på Dublinförordningen, en uppgörelse mellan EU-länderna som säger att den person som flyr till EU ska söka skydd i det första säkra landet hen kommer till. Det är Dublinförordningen som tvingar människor att resa illegalt över hav, floder och öknar. Annars hade Abdi hade kunnat söka asyl direkt på svenska ambssaden. Fick han ett godkännande kunde han i lugn och ro köpa en flygbiljett.

Det skulle förstås kosta mycket, men totalt sett kanske mindre än alla mutor till smugglare och våldsmän under vägen.​

Hur gick det då för Abdi? Jo, han lyckades ta sig hela vägen fram till Sverige. Och några år senare bor han i ett radhus med fru och barn.

En dag blir det kanske han som sitter i det varma planet och pekar ut på det gränslösa mörkret och himlavalvet.

Jeanette Herulf