Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

8 september, 2017

Skrivet av Jeanette Herulf

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok Gå bara. Jeanette Herulf har läst.

Kanske var ljuset från vårt plan ett av de tusentals stjärnor Abdi såg när han låg där på rygg, direkt på sanden. Vaken i den kalla becksvarta Saharaöknen. Vi däremot satt i vårt varma plan, tänkte på semestern, vilan, havet.

Jag har kommit till hälften i Abdi Elmis och Linn Bursells bok Gå bara som utspelar sig för några år sen. Boken hade hamnat långt bak i högen av böcker som jag vill läsa. En lite konstig, udda bok bland alla deckare och kvinnoporträtt jag tänkt läsa.

Hur ska jag relatera till en fjortonårig kille som flyr ensam från Somalia? Nu, när jag läst boken tycker jag att det här är en bok som alla borde läsa, framför allt dem som går i skolan eller universitet. Bokens Abdi delar sina upplevelser med många av Sveriges 100 000-tals flyktingar.

Abdi Elmis bok är hans egen berättelse om vad som hände efter att han lämnat sina småsyskon och sina föräldrar, för att överleva och för att söka sig något slags framtid i ett annat land.

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som gällde här i Sverige. Historien om en familj som tvingades lämna ett fattigt Småland för att söka bättre livsmöjligheter i ett annat okänt land.

Abdi Elmis bok är nutidens Utvandrarna. Den handlar om fyra års kamp för att ta sig från Afrikas horn till Sverige. Ett öde som Abdi delar med 100 000-tals andra som lever i Sverige i dag.

En av anledningarna till att flykten är så svår beror på Dublinförordningen, en uppgörelse mellan EU-länderna som säger att den person som flyr till EU ska söka skydd i det första säkra landet hen kommer till. Det är Dublinförordningen som tvingar människor att resa illegalt över hav, floder och öknar. Annars hade Abdi hade kunnat söka asyl direkt på svenska ambssaden. Fick han ett godkännande kunde han i lugn och ro köpa en flygbiljett.

Det skulle förstås kosta mycket, men totalt sett kanske mindre än alla mutor till smugglare och våldsmän under vägen.​

Hur gick det då för Abdi? Jo, han lyckades ta sig hela vägen fram till Sverige. Och några år senare bor han i ett radhus med fru och barn.

En dag blir det kanske han som sitter i det varma planet och pekar ut på det gränslösa mörkret och himlavalvet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

Den senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

Skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

Läget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

Förslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

”Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.” Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

En klibbig doft av outsourcing

Vi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

Ska vi nöja oss med att dela eländet?

”Jag längtar efter en dag då både förare och sjuktaxi-passagerare är nöjda. Då vi kan stötta varandra, då föraren har en hyfsad lön och är stolt över sitt jobb”, skriver Jeanette Herulf.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.