”Det är lätt att dras med i skitsnacket”

Arbetsmiljö Från stress till arbetsglädje – labbet på Stora Enso Hylte har lyckats vända trenden. Till hjälp tog de en whiteboardtavla, egentillverkade girlanger och en modig före detta polis.

Lägg tummen mot höger näsborre. Andas in  … andas ut. Fyra kvinnor sitter i ett litet rum på labbet på Stora Enso Hylte. De blundar, lyssnar koncentrerat till rösten på skivan. Det här är pausyoga. Varje tisdag kvart över två är det avslappning, för den som vill.

– Första gången satt jag som på nålar. Men i långa loppet blev det bättre. Man behöver verkligen slappna av, säger resurs­laboranten Eva Vencel.

Så här lugnt har det inte alltid varit på labbet. För fyra år sedan beslutades att två pappersmaskiner skulle stänga. Nästan hälften fick lämna bruket. Chock, sorg och oro. På labbet var många osäkra i sina nya roller. Stressnivån var hög, flera var sjukskrivna.

– Vi var tvungna att ta tag i det, säger Ewa-Karin Åhsberg, som kom som chef till avdelningen efter neddragningarna.

Medarbetarundersökningen visade att många upplevde konflikter. De satte i gång diskussioner om vad de kunde göra för att förbättra stämningen. De gjorde övningar och pratade om vad de tycker är en bra dag på jobbet.

Resurslaboranten Caroline Magnusson var en av de drivande. Det var hon som kom på idén med whiteboardtavlan. När man tyckte man hade gjort något bra, som gett feedback eller tagit ansvar, satte man ett streck där. Det var anonymt, men fick många att tänka till.

”Om man kommer med ett förslag och blir dissad, då gör man det inte igen.”

Caroline Magnusson, resurslaborant Stora Enso Hylte.

I fikarummet en trappa ner sitter resurslaboranterna Airi Söderström och Agneta Alexandersson. De säger att stämningen har blivit bättre, och att alla är väldigt omtänksamma.
– Det är så lätt att ryckas med i skitsnacket. Det gör jag med, man är ju inte mer än männi­ska, men jag tänker mer på det nu, säger Agneta.

De har jobbat tillsammans länge, och berättar om vilken kris det var när pappersmaskinerna lades ner.

– Men vi sa att vi får inte försvinna, vi måste sparka oss ut på andra sidan, säger Agneta.
– Vi försöker komma vidare, säger Airi.

Att det behövs en drivande chef för att ändra kulturen är många överens om.

– Annars stannar det av, säger Caroline.
– Ewa-Karin kom som en frisk fläkt utifrån. Det var nog räddningen, säger Agneta.

Ewa-Karin Åhsberg (bilden t.v) har en lite ovanlig bakgrund, som polis. Därifrån har hon tagit med sig modet – att gå fram till folk och säga till kommer naturligt. På labbet ska alla våga säga vad de tycker, och ingen ska skälla på den som säger sin mening.

– Om man kommer med ett förslag och blir dissad, då gör man det inte igen, säger Caroline.

En annan åtgärd är att fira så ofta det går – för att labbet varit ackrediterat i 25 år, eller bara för att det är fredag.

– Någon har bakat tårta, och så har vi gjort egna girlanger. Och du hittade ju ett parasoll, Caroline! säger Ewa-Karin.

Senaste medarbetarundersökningen pekar på betydligt färre konflikter och bättre samarbete. Och det finns fler skäl att fira. I januari fick personalen veta att Hylte ska börja tillverka kompositmaterial, som labbet varit med om att utveckla. Ett 20-tal ska anställas. Beskedet mottogs med glädjeyra. Nu har det vänt.

– Jag fick rysningar när jag hörde att det var klart, säger Agneta.

Fotnot: Ewa-Karin Åhsberg slutade på labbet och började på arbetsmiljöavdelningen i januari.

Anna Julius