Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Ska vi nöja oss med att dela eländet?

20 juli, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

KrönikaJag lutar mig fram. Kan det vara sant? Framrutan har ingen spricka. Bilen blänker ren. Chauffören bär en sober svart pullover med vit skjorta. Han ser vänligt på mig och frågar om jag vill sitta bak eller fram. Är det en dröm?

Om skribenten

Jeanette Herulf är mångårig DA-medarbetare som efter en längre sjukskrivning nu är tillbaka på redaktionen på deltid. Hon medverkar med ledarkrönikor varannan vecka.

”Det finns olika sätt att se på samhället. Kanske blir det annorlunda när man är långtidssjukskriven och en del av det så kallade ‘utanförskapet’. Detta, och annat som ligger mig nära, står nu i fokus för mitt skrivande.”
/Jeanette Herulf

En önskedröm efter gårdagens två timmars väntan på en sjuktaxi i snålregnet utanför rehabanläggningen. En himmelsk önskan efter alla färder med livsfarliga filbyten och ovänliga, trötta, nonchalanta förare?

Nej, jag sitter i en ”vanlig” taxi och betalar själv. Jag känner mig som en prinsessa. Taxin kör lugnt. Det finns gott om plats för mina trötta ben. Jag sjunker ned i den mjuka skinnklädseln, blundar, njuter. Sitter du bra, frågar föraren med ett vänligt leende i backspegeln.

Tänk att få känna sig så nöjd, omhändertagen på ingen annans bekostnad. Det vet jag förstås inte, men chauffören jobbar åt ett åkeri som inte kör sjuktaxi och färdtjänst åt landstinget. De fick inget avtal för att de var för dyra för landstinget. Nej, som sjukskriven och funktionshindrad gäller ingen dylik lyx. De företag som kör våra landstingssubventionerade resor ska vara billiga. Då får vi nöja oss med slitna bilar, utnyttjade chaufförer utan kollektivavtal som ibland tvingas jobba 12 timmar om dagen för att få ihop en timlön på 50 kronor.

Det kan låta cyniskt att jag som har förmånen att bli sjuk i ett land som Sverige gnäller över en fantastisk möjlighet (samhällsbetald sjuktaxi till en låg självrisk) som knappast finns i andra länder. Men varför ska vi sjuka hamna mittemellan? Ska vi nöja oss med att dela eländet? Vi som kämpar med rörelsehinder och de som kör oss, människor som ofta är  underbetalda och utsugna i största allmänhet?

Tänk om vi funktionshindrade och sjuka fick de där minuterna av omvårdad, service? Tänk om vi för en gångs skull fick slippa det dåliga samvetet? Varför ska vi knapra på dem som har det sämre?

Jag längtar efter en dag då både förare och sjuktaxi-passagerare är nöjda. Då vi kan stötta varandra, då föraren har en hyfsad lön och är stolt över sitt jobb.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

I Kata Dalströms liv hittar jag min dröm

Jeanette Herulf läser en bok om Kata Dalström och längtar efter tron på solidaritet och jämlikhet.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

”Kläm åt fifflare i stället för funktionsnedsatta”

Visst kan vi få hjälp att klara vardagen, men beroende kommer vi alltid att vara. Sätt åt de ekonomiska fifflarna men släng inte ut barnet med badvattnet, skriver Jeanette Herulf.

Arbetsmiljöarbetet är viktigare än någonsin

Den senaste tidens uppmärksamhet runt #metoo är ett bra exempel på att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar med ett nedmonterat Arbetsmiljöverk, skriver Jeanette Herulf.

Gud bevare mig för ett nytt Babels Hus

Skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset i Solna visar hur det blir när pengarna får styra i stället för invånarnas behov av sjukvård. DA:s Jeanette Herulf ser om tv-seriens Babels hus och ser obehagliga paralleller.

Sluta tjafsa om ”systemkollaps”

Läget i dag har många likheter med invandringen under 1900-talet. Med rätt insatser kommer de svenska företagen att ropa efter dagens flyktingar om 10 år. Så låt oss sluta bolla siffror och ”volymer” skriver Jeanette Herulf.

Ardis flykt från Afrika är en nutida Utvandrarna

Förr var det Vilhelm Mobergs epos om Utvandrarna och Invandrarna som berättade om kampen för bättre livsmöjligheter i ett okänt land. Nu är det den farliga flykten hit från Afrikas horn, som skildras i Abdi Elmis och Linn Bursells bok ”Gå bara”. Jeanette Herulf har läst.

”Instegsjobb inget för de svagaste”

Förslaget om instegsjobb ska gynna de mest utsatta, men vinnarna är sannolikt de minst seriösa arbetsgivarna, skriver Jeanette Herulf.

Från blomstrande radhus till brinnande höghus

”Kvinnan på fotografiet hade säkert ett hårt arbete på bruket. Men hon kunde bo i ett eget hus som var ritat av någon som hade ideal och visioner.” Dagens Arbetes Jeanette Herulf om hur Josef Franks visionära byggande står i kontrast till dagens kostnadsjakt – med katastrofer som branden i Grenfel Tower en hemsk illustration på vad som kan hända.

En klibbig doft av outsourcing

Vi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.