En klibbig doft av outsourcing

KRÖNIKAVi glider fram i ett sommarlugnt Stockholm. Min väninna släpper ratten och pekar ivrigt norrut. Där ligger den nya flotta stationen som servar både pendeltåg och tunnelbana. Hon har redan gjort ett besök där. En fin byggnad, vackert gjord. Men sen tar hon sig för pannan. Hur tänker de egentligen?

”Jag åt en banan i rulltrappan ned. Väl där stod jag med ett klibbigt bananskal i handen, men kunde inte se någon papperskorg. Jag närmade mig en man som såg ut som en stationsvärd. Han pekade längre bort mot den ändlösa perrongen. Han förklarade också lite surt att ett annat företag ansvarar för städningen”, berättar min väninna.

Stockholms lokaltrafik har nämligen outsourcat tunnelbanedriften till MTR. MTR har i sin tur outsourcat städningen till det nu konkursmässiga finskägda städbolaget Reneriet.

Det låter kanske fånigt, som en bagatell. Men bananskalet itunnelbanan är ungefär lika klibbigt som andra affärer som har outsourcing som gemensam nämnare. Turerna runt Transportstyrelsen är bara ett exempel.

Transportstyrelsen hade redan för ett par år sen bestämt sig för att lägga ut it-driften på entreprenad. När proceduren drog ut på tiden, skrev dåvarande chefen för styrelsen på ett dokument som gjorde det möjligt att hoppa över säkerhetskollen av entreprenören IBM:s personal. På så sätt skulle man vinna tid. Haken var bara den att det var olagligt och bryter med en lång rad regler för hur man ska hantera säkerhetskänsliga uppgifter.

Slarvet, eller det grova felsteget, blev möjligt bland annat genom outsourcingen, en trend bland myndigheter och privata företag.

Tänk om den möjligheten inte funnits och vi sluppit det smutsiga politiska spelet runt Transportstyrelsen. De ständiga tidningsrubrikerna, smutskastningen och de tjatiga debatterna på teve.

Sopstrejken tidigare i sommar handlade om sänkta löner i samband med outsourcing.  Kommunernas upphandling av sophämtning är ingen ny historia. Ungefär vart femte år är det dags för ett nytt anbudsförfarande då de privata företagen slåss om kontrakten.

Lägger kommunen ett lågt bud kan företagen konkurrera med andra genom att sänka priser.  Och hur sänker man priserna? Jo, lönerna trycks ned. Det var upptakten till den vilda strejken i sommar. Sopåkarna sa nej till entreprenören som ville sänka lönerna med 7-8000 kronor i månaden.

I dag är det möjligt att pressa anbud, i både sop- och taxibranschen (som jag skrivit om tidigare). Långtidsarbetslösa, personer utan utbildning och kunskaper i svenska språket står i kö för ett nytt jobb. Ska kommunerna och staten sälja ut sin verksamhet, för att pressa ned lönerna för de arbetande? Eller på grund av slarv, okunskap?

Nej, säger jag.

Sverige kan bättre.