Industriarbetarnas tidning

”Det hade varit skönt om de förstått”

15 januari, 2018

Skrivet av

DilemmatDeras första barn dog kort före förlossningen. Tre veckor senare återvände Filip Nordin till arbetet. Men där fanns nästan bara tystnad.

Om tiden efter dotterns död

I september 2013 dör dottern Inez. Dokumentären Efter Inez handlar om tiden efteråt. Det är en sorg som föräldrarna hanterar olika. Mamma Denize vill prata, medan pappa Filip vill att allt ska fortsätta som vanligt.

På ett stödmöte för män som har förlorat sina barn före födseln, säger han i filmen: ”Mina vänner frågade ingenting om Inez. De bara beklagade sig och blev tysta.” Så blir filmen också en skildring av en hämmande manlighet som leder till ensamhet.

Filip hade bestämt sig. Att gå tillbaka till arbetet var vad han behövde: något slags struktur och vardaglighet som skulle hålla ihop livet. Men på byggarbetsplatsen var det tyst. Några visste vad som hade hänt, andra inte.
– Jag valde att inte prata om det med många av mina kollegor. I stället höll jag tyst. Det var svårt för andra att förstå. Kan man sakna ett barn som aldrig fick leva? Att behöva förklara kan vara väldigt krävande. Ibland sa jag att jag var pappa, ibland inte, säger han.

Filmaren Karin Ekberg följde familjen i närmare tre år efter dotterns död. Hennes dokumentär Efter Inez är en film om hur svårt det är att bearbeta förlusten av ett barn.
– Jag såg att Filip var ­väldigt tyst och ensam. I början var han ömsint och känslomässigt närvarande. Sedan hände något och han gick in i en klassisk mansroll: han skulle funka, han skulle jobba, han försökte stänga av. Nästan två år senare fick han åka ambulans efter en ångest­attack, säger hon.

I en scen ses Filip sitta ­mittemot två kollegor. Deras stora ryggtavlor fyller ut nästan ­hela bildrutan – bara hans ansikte syns. Hans stilla uppsyn berättar om en sorg som inte riktigt går att greppa.
– Det hade varit skönt om kollegorna förstått vad det innebar att förlora ett barn eller gå igenom en kris.

Hur hjälper man en kollega som sörjer?

Personlig kris. Om en nära anhörig insjuknar eller dör kan det vara svårt nog att själv uttrycka sorgen. Hur ska en kollega över huvud taget kunna bryta tystnaden och närma sig smärtan?

Inget krav att kunna hjälpa

Allan Linnér, leg. psykolog och psykoterapeut, känd som Radiopsykologen i P1:
– Först måste man komma över alla tankar om huruvida man kan vara till hjälp eller inte – alla föreställningar om att möta en människa i sorg. Det är viktigt att försöka ta sig förbi det. För det handlar inte om vad man säger eller gör, utan att man visar att man förstår att det är åt helvete just nu: ”Om du vill prata, ha sällskap eller hjälp finns jag här för dig.” Det är budskapet. Ni kan prata om fåglar eller om sorg, egentligen om vad som helst – är ni kollegor kan man erbjuda sig att ta ett extra arbetspass.

– Det är inte nödvändigt att vara terapeut för att kunna prata om sorgen. Kanske ­behöver man inte ens prata? Ibland behöver människor bara någon som ser dem.
Ett vittne. Någon som säger: ”Jag ser, jag finns här.”

Fråga på ett kamratligt sätt

Göran Andersson, kamratstödjare, Swegon Kvänum:
– En del människor går helt in i sig själva och måste komma en bit på vägen innan de vill prata. Andra vill prata omedelbart. Det beror på vem det är. Men det finns ingen handbok för hur man ska göra. I så fall skulle det finnas sex miljarder hand­­böcker, för människor är olika.

– Förr eller senare vill de flesta prata. Då måste det vara på deras villkor. Det bästa är att närma sig på ett kamratligt sätt. Jag börjar med att helt enkelt fråga om de vill prata – om de vill det brukar vi gå ut och sätta oss. Sedan ger det ena det andra: de kan berätta om sin ilska eller sin sorg eller så sitter vi bara tysta en stund. Och när någon säger till mig att livet inte är rättvist, kan jag bara svara: ”Nej, det är inte det.”

Var inte rädd för att bli avvisad

Johanna Bredgaard, kamratstödjare, Volvo Cars, Göteborg:
– Vi umgås mer med varandra på jobbet än vi umgås med våra familjer hemma. När vi står på banan och bygger bilar, brukar vi skoja och säga att vi är varandras psykologer. Därför märker vi om någon mår dåligt eller inte har det bra. Man får inte vara rädd för att fråga. Om man vet att en kollega har råkat ut för något, faller det sig ofta naturligt att säga: ”Hur är det?” Det räcker.

– Man kan inte lösa andra människors sorg, men man kan vara ett stöd för dem: ”Jag vet vad som har hänt. Om vill du prata om det finns jag här.” Skulle personen be en att dra åt skogen är det bara att vänta och försöka igen senare – man ska inte släppa det bara för att man blir avvisad första gången. Det är kanske för tätt inpå.

Ställ frågor till DA:s experter!
Det kan handla om arbetsrätt, privatekonomi, försäkringar, hälsa eller psykologi.

Lennart Stéen svarar på frågor om försäkringar, juristen Henric Ask svarar på frågor om arbetsrätt, läkaren Ulf Nordlund svarar på frågor om hälsa, ekonomen Annika Creutzer svarar på frågor om privatekonomi och psykologen Jonas Mosskin svarar på frågor om psykologi.

Du kanske också vill läsa…

Är det okej att fråga om kriget?

Är det okej att fråga om kriget?

Vi frågade Amr Alshami från Syrien om vad han tycker.

När olyckan dröjer sig kvar

När olyckan dröjer sig kvar

Saad Fares lurade döden på jobbet – men han fick ärr i själen, fick utbrott och hade svårt att sova. Doktorn sade post-traumatiskt stress (PTSD), men inte försäkringsbolaget. DA:s experter berättar vad PTSD är och hur man kan bota den.

När hatet blir för mycket

När hatet blir för mycket

Återigen brinner flyktingförläggningar, två människor huggs ihjäl på en skola. Ett krig långt borta påverkar alla svenskar. Dagens Arbete fick ett brev från en verkstadsarbetare: vad gör man när rasisthatet tar över på jobbet?

När stressen blir farlig

När stressen blir farlig

Konstant pliktkänsla och dåligt samvete? Vi har pratat med tre experter om att undvika stressens sista stadium: utmattningssyndrom.

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Oro, tristess – och lättare att delta i viktiga möten

Dagens Arbete hörde av sig till tre av dem vi mötte under pandemins början. Vad har påverkat mest under coronaåret?

”Jag är en mycket gladare skit”

”Jag är en mycket gladare skit”

Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.

Han vill få de tysta att prata

Han vill få de tysta att prata

Regionala skyddsombudet Dan Torkelsson är uppmärksam på problem som bubblar under ytan.

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Det är viktigt för anhöriga att förstå hur lite man kan påverka sjukdomen – och att man har rätt att må bra själv.

Förbannade medberoende

Förbannade medberoende

Skrivandet och jobbet hjälpte Daniel Sundström efter att hans bror dött av en överdos

Kan jag slippa byta uppgifter?

Kan jag slippa byta uppgifter?

Jag vet att företaget har rätt att omplacera, men ska personalen behöva må dåligt? undrar en läsare. Jurist Henric Ask svarar.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.