”En speciell känsla på två hjul”
Andreas ”Hubbe” Lundberg har cyklat BMX sedan han var elva. ”Det kan ta så många timmar att lära sig ett trick och det är så jävla skönt när man sätter det”, säger han.
Industriarbetarnas tidning
2 mars, 2018
Skrivet av Pontus Ohlin
Svenska kvinnor är bäst i världen på armbrytning och verkstadsmontören Karolin Andersson i Jämtland är en av dem. Här berättar hon om …
Ålder: 22 år.
Yrke: Teamleader på verkstadsföretaget Engcon i Strömsund.
Fackligt: IF Metall-ordförande för montörerna på Engcon.
Bor: I en villa i Lit.
Familj: Pojkvännen Alexander och bordercollien Chip.
Fritid: Armbrytning. Tränar fyra till sex gånger i veckan.
Medaljskörd: Sex SM-medaljer (tre silver, tre guld), två EM-medaljer (brons, silver) och fyra VM-medaljer (två brons, två silver).
”När jag var fjorton år drog min mamma i gång olika aktivitetskvällar för att sysselsätta oss ungdomar hemma i Lit. Och en kväll kom armbrytarklubben Storsjöbrytarna från Östersund hit och … ja, det slutade med att jag bröt ner alla, både tjejer och killar, även äldre. Då tänkte jag att det här var ju kul, det vill jag börja med! En ovanlig och individuell sport som inte bara kräver styrka, utan även mycket teknik.”
”Förutom rätt teknik ska man vara stark i handleder och underarmar. Sedan är det en fördel om man är väldigt explosiv i starten. Om du vinner starten över en jämnstark motståndare så vinner du oftast matchen. Om jag brukar psyka motståndaren? Nej. Eller … jag ser ofta väldigt glad ut, vilket ibland kan få motståndarna att tro att jag inte tar det så seriöst. Efteråt har många berättat att de har underskattat mig för det.”
”Jag är högerhänt, även om jag tränar bägge armar lika mycket så är min högerarm alltid lite starkare. Men tekniskt sett är jag faktiskt bättre med min vänster, och ibland brukar det gå bra även med den. Det funkar så; är man starkare i en arm så förlitar man sig på styrkan, medan man förlitar sig mer på tekniken när man använder sin svagare. Och med rätt teknik kan man också bryta ner någon som
är starkare.”
Berättat för Pontus Ohlin