”Det är skönt att komma ifrån jobbet”

Delpension Sugen på att jobba mindre när du blir äldre? Möjligheten finns, men det är svårt för de flesta att få det att gå runt ekonomiskt. I stålindustrin, däremot, har man sparat extra till pensionen länge.

Till vardags bockar Bosse Strandell keramiska element på Kanthal i Hallstahammar. Nu har han snart långhelg, och då blir det att fixa vindsluckan i nya huset, ta hand om barnbarn och spela gitarr förstås.

– Lata mig lite ska jag nog hinna också.

När Bosse var på väg att fylla 60 tvekade han inte. Han ville gå i deltidspension. Kroppen hade tagit stryk efter många år i industrin.

– När man blir äldre blir tid värt mer än pengar.

Idealet var att jobba halvtid, men det skulle bli för kostsamt, insåg han när han träffade en pensionsrådgivare. Träffen hade han rätt till enligt sitt kollektivavtal.

I stället fick det bli 80 procent. Nu är han ledig fredag till måndag varannan helg. Inkomsten har minskat ungefär 1 600 i månaden efter skatt.

På stål- och metallavtalet infördes så kallad livstidspremie 1998. Anställda fick välja mellan att spara till pensionen eller gå ner i tid. I Sandvikkoncernens lokala avtal – som Kanthal lyder under – är det pension som gäller för alla.

Har man samlat pensionspengar sedan 1998 har man en rejäl slant nu. Bosse Strandell började på Kanthal 2005 senaste vändan.

– Det är ett väldigt bra avtal vi har, att kunna gå i deltidspension, säger Niclas Widell, klubbordförande på Kanthal.

När någon vill minska arbetstiden blir det först en lokal förhandling, berättar han.

–  Ofta kan vi hitta lösningar.

Kanske kan två personer jobba halvtid varannan vecka, kanske kan man använda tiden för att skola in nya.

Även på andra arbetsplatser med kollektivavtal finns möjligheten att gå ned i tid efter 60. 2013 infördes delpension för de flesta. En liten del av löneökningarna avsattes till pension.
Men på bara sex år har de flesta inte hunnit tjäna ihop så mycket pengar.

Anna Eriksson, försäkringsansvarig på IF Metall Mälardalen, berättar hur det är på hennes arbetsplats, GKN i Köping, som har teknikavtalet. Några har utnyttjat möjligheten att gå ned i tid, ofta kanske något halvår före pension, men än så länge är det för lite pengar i systemet för att det ska gå ihop ekonomiskt. Pengar måste avsättas i 20–30 år.

– Det är ju vi som är födda på sjuttiotalet som kommer att kunna lyfta det fullt ut.

På Kanthal drömmer Bosse Strandell om att gå ner ännu mer i tid.

Kanske blir det så när han får ta ut statlig pension vid 62.
– Det är skönt att komma ifrån jobbet, och vara mer sig själv.

Livet är ett lotteri, säger han, man vet inte vad som händer. Han vill ha tid när han fortfarande är pigg.