Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

18 december, 2019

Skrivet av

PERSPEKTIV Vi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar fack och arbetsgivare sina detaljerade krav till varandra. Men den här gången är det annorlunda. Ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre.

Bill Phillips, mannen bakom Phillipskurvan, med med MONIAC, en analog dator som med hjälp av hydraulik modellerade Storbritanniens ekonomi.
Harald Gatu, reporter.

På en bild från 1950-talet står en kostymklädd man och röker och medan han betraktar något som ser ut som baksidan på ett gammalt kylskåp. Men det är ingen kyl utan en slags dator, en hydraulisk dator vars uträkningar kom att betyda mycket för hur lönerna sätts i stora delar av världen.

Mannen på bilden hette Bill Phillips, son till en mjölkbonde och en postkassörska i Nya Zeeland och som efter andra världskriget kom att studera ekonomi i London. En teknisk begåvning, det hade han visat som krigsfånge i de japanska lägren på Indonesien. Tillsammans med kinesiska medfångar konstruerade han både vattenkokare och någon slags enkel radio som kunde användas i smyg och som gjorde tillvaron något mera uthärdlig för de inspärrade.

Några år senare, efter krigsslutet, byggde han sin egen analoga datamaskin. I den matade han in ekonomiska uppgifter från 1860-talet och framåt, tryckte på knappen och ut kom ett resultat som han sammanfattade i en grafisk form: Phillipskurvan.

Resultatet visade på ett samband mellan inflation och arbetslöshet. Sambandet var enkelt:

Vid låg arbetslöshet är inflationen hög.  Omvänt, vid hög arbetslöshet är inflationen låg.

Nationalekonomin tog till sig Phillipskurvan och erbjöd efterkrigstidens politiker en meny att välja från. ”Nu kan ni fundera ut vad ni föredrar. 5-6 procents arbetslöshet och ingen inflation. Eller säg 3 procents arbetslöshet med 5-6 procents inflation”.

I boken The Economists’ Hour, skriven av New York Times-journalisten Binyamin Appelbaum, berättas om hur brittiska beslutsfattare i slutet av femtiotalet på allvar sågs gräla om arbetslösheten skulle vara 1,25 eller 1,75 procent. Det var ju så enkelt, bara att välja. Någon stackare föreslog 2,5 procents arbetslöshet med påföljd att han frystes ut och i upphetsningen beskylldes för att vara ”nazist”.

Bill Phillips fick aldrig det Nobelpris många ansåg att han borde ha tilldelats. Han dog 1975, märkt av både krigsskador och en ohälsosamt hög cigarettkonsumtion, precis när hans modell utsattes för den första allvarliga påfrestningen.

Nu är vi där igen. Läroboken stämmer inte och politiken står återigen rådvill. Ungefär som 1970-talet, fast omvänt.

Modellen ifrågasattes när 1970-talets ekonomi började kärva. Sambandet som Phillips påtalat tycktes inte vara lika självklart längre. Vi fick både hög inflation och hög arbetslöshet – samtidigt. Tillståndet förbryllade. Aldrig tidigare hade man sett att prisökningarna fått fart när ekonomin sackade. Man kallade det nya oväntade tillståndet som ”stagflation”, stagnation och inflation samtidigt.

Villrådiga politiker sökte efter utvägar. De fann dem i Chicago-ekonomen Milton Friedman och hans monetarism: politiken ska inte försöka styra ekonomin. Nej, låt istället centralbankerna fixa konjunkturen genom att reglera penningmängden med att antingen höja eller sänka räntan. Räntan blev ekonomins pedalställ med både broms och gas. Inflationen slogs ihjäl med höga räntor. Priset blev hög arbetslöshet. Nu var det som om Phillipskurvan återfick sin legitimitet: låg inflation – hög arbetslöshet. Hög inflation – låg arbetslöshet.

Milton Friedman fick Nobelpriset i ekonomi 1976. Foto: TT Nyhetsbyrån

Samtidigt öppnades dörren för den ekonomiskpolitiska ordning som kallas nyliberalism. Ju mera marknad, ju mera konkurrens, desto bättre. En tsunami av avregleringar väntade den industrialiserade världen.

Nu är vi där igen. Läroboken stämmer inte och politiken står återigen rådvill. Ungefär som 1970-talet, fast omvänt. Då sprakade inflationsbrasan trots att ekonomin stod och stampade. Men nu, under senare år, har vi haft en näst intill obefintlig inflationstakt samtidigt som efterfrågan på arbetskraft varit mycket hög. I såväl Sverige som i de flesta av de utvecklade industriländerna.

Ta USA där arbetslösheten efter en rekordlång konjunkturuppgång tryckts ner till 3,5 procent, den lägsta på ett halvsekel. Inflationen borde enligt läroböckerna och Phillips hydrauliska dator därför vara tvåsiffrig. Men prisökningstakten uppgår inte mer än till någon enstaka procent.

I Sverige har en tilltagande brist på arbetskraft inte lett till några löneökningar som satt fart på inflationen. Under de fem åren fram till 2018 steg andelen företag som sa sig ha svårt att hitta arbetskraft från 13 till 47 procent, enligt Arbetsförmedlingens undersökning som åberopas av Riksbanken. Alltså nära häften av företagen får inte tag på folk att anställa.

Hur försöker företagen lösa situationen? Genom att locka till sig folk med högre löner? Egentligen vore ju det logiskt med tanke på vad läroböckerna sagt om Phillipskurvan: hög efterfrågan på arbetskraft driver upp lönerna och inflationen.

Vad innebär det nya tillståndet – ”global desinflation” – för den svenska lönerörelsen? Att hela referensramen skakar. Men knappast avtalskraven.

Men så funkar det inte, enligt den enkätundersökning som Riksbanken hänvisar till. Istället segar företagen på rekryteringen, låter tiden gå för att se om de hittar de rätta. När inte det ger resultat sänker de kompetenskraven; erfarenhet, social kompetens och utbildning anses inte längre vara lika viktigt. Först som femte åtgärd tar de till knepet att locka med höjda löner.

Är inflationen död, undrade nyligen brittiska The Economist i en specialrapport om ”världsekonomins nya konstigheter”. Tja, i det närmaste. Världen har förändrats efter finanskrisen och till det nya normala hör knappast någon inflation alls. ”Global desinflation” kallas tillståndet. Ett nytt begrepp som innebär en ny huvudvärk för de ekonomiskpolitiska beslutsfattarna och fullt jämförbart med sjuttiotalets ”stagflation” som banade väg för nyliberalism, avregleringar och att fackföreningarna trycktes tillbaka.

Vad innebär det nya tillståndet – ”global desinflation” – för den svenska lönerörelsen? Att hela referensramen skakar. Men knappast avtalskraven. Facken utgår, i år som tidigare, från långsiktighet och tar fasta på företagens behov av stabilitet och förutsägbarhet; löneökningar ungefär som förut. De kan visa på att de svenska industriföretagen varken förlorat marknadsandelar eller tappat i lönsamhet under det senaste årtiondet.

Arbetsgivarna brukar till skillnad från facken åberopa den låga inflationen, i arbetsgivarnas ögon ett skäl att hålla nere kostnadsökningarna. Låg inflation kräver låga avtal. Däremot var det ingen som hörde dem bejaka högre löneökningar när inflationen tillfälligt kunde dra iväg, som i samband med avtalsrörelsen det febriga högkonjunkturåret 2007.

Fordonsindustrin, stålindustrin och metallbearbetning är exempelvis tre branscher som har haft en mycket stark produktivitetstillväxt sedan 2012 och framåt.

Då och då påminns man om den modell för hur löneutrymmet beräknades under rekordåren på 1960-talet, en tid då kvinnolönerna förpassades ur avtalen och samtidigt rejäla satsningar kunde göras på de lägst avlönade. Utrymmet gick att finna på två håll: inflationen i konkurrentländerna plus de inhemska produktivitetsökningarna.

Den modellen talas det inte mycket om idag, men den finns ändå i ryggmärgen på delar av avtals-Sverige.

Idag är den globala prisökningstakten näst intill obefintlig. Och den inhemska produktivitetsutvecklingen? Skral, enligt arbetsgivarna. Vems fel nu det är. Får man tro Industriarbetsgivarna innebär ”ökad produktivitet, att varje person producerar mer”. En definition som knappast skulle hålla i en nationalekonomisk grundkurs. Den skulle istället lära ut att produktivitet – på ekonomers fikonspråk ”total faktorproduktivitet” – brukar ses som resultatet av investeringar i teknisk utveckling, organisationsförändringar och utbildning. Faktorer som rimligen ligger i arbetsgivarnas händer.

Produktivitet är dessutom ett mått som ser olika ut mellan olika branscher och även inom en och samma bransch. Fordonsindustrin, stålindustrin och metallbearbetning är exempelvis tre branscher som har haft en mycket stark produktivitetstillväxt sedan 2012 och framåt.

Sveriges riksbank ska få ett nytt uppdrag. Foto: TT Nyhetsbyrån

Den ordning som en gång följde på nyliberalismens seger efter sjuttiotalets ”stagflation” innebar att centralbankerna gavs startnycklarna och därmed möjligheten att med räntan bromsa eller gasa. Nu funkar inte motorn. Gasen svarar inte, bromsen tar inte i enlighet med instruktionsboken. Därför har hela den ekonomisk-politiska modellen med centralbanken som chaufför, som stabilisator, tagits in för ombesiktning. I Sverige ska Riksbanken få ett nytt uppdrag.

Det smörgåsbord som dukades upp för efterkrigstidens beslutsfattare är historia. Den tid är passerad då de ansåg sig kunna välja den nivå på arbetslöshet och inflation som tycktes mest aptitlig. Läroboken väntar på att skrivas om. Kruxet är bara vad som ska stå i den.

En kommentar till “Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

  • Ur led är tiden. Riksbankstyrelsen sänker räntorna i högkonjunktur, nu ska de höja när vi är på väg in i lågkonjunktur. Facken gick med på ett historiskt dåligt treårsavtal, ska nu kräva mer den här perioden. Hävdar att konjukturen inte har samma betydelse för lönekraven.
    Jag hävdar att industriavtalet har blivit en hämsko för hela lönerörelsen!
    Arbetsgivarorganisationen utnyttjar fackens oförmåga skammlöst.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

KI tror på oförändrad löneökning

Återhållsamma löneökningar kan hålla arbetslösheten nere, men gör det samtidigt svårt att nå inflationsmålet. I sin lönebildningsrapport spår Konjunkturinstitutet att vårens avtal landar på samma nivå som sist.

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

Arbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Snart börjar dragkampen om din nya lön. Förr varnade man att alltför höga löneökningar skulle sänka ekonomin. Nu kommer hotet från helt andra håll: Trumps tullar och klimatet, skriver Harald Gatu.

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Svenskt Näringsliv målar upp en dyster prognos inför avtalsrörelsen 2020. Men att dra ner på löneökningarna är inte svaret, enligt Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, som hävdar att löneökningstakten redan minskat.

Pappers sätter press på LO

Pappers sätter press på LO

Det var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

Striden om märket

Striden om märket

Industrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

”Nästa års avtalsrörelse började i dag”

Svensk basindustri har svårt att hitta rätt arbetskraft och hämmas av höga lönekostnader och krångliga tillståndsprocesser, enligt Industriarbetsgivarna. DA:s Harald Gatu har läst nya rapporten och konstaterar att nästa års avtalsrörelse redan har börjat.

Irritation över Holmens extra utdelning

Irritation över Holmens extra utdelning

En halv miljard i extra utdelning ska kompensera aktieägarna för förra årets halverade utdelning. Samtidigt blir de anställda utan kompensation för uteblivna löneökningar 2020.

Enträget förhandlande gav extra i potten på Scania

Enträget förhandlande gav extra i potten på Scania

IF Metallklubbarna på Scania har förhandlat fram ett lönepåslag på 3,3 procent. 0,6 procentenheter mer än det centrala avtalet.

Skiftarbetets fram- och baksidor

Het näthandel ger helgskift

Het näthandel ger helgskift

Näthandelns uppsving under 2020 ledde till många timmar övertid på DS Smith i Värnamo. Nu har de infört ett nytt helgskift för att hinna med – och över 200 sökte jobben.

”Mycket man måste ha koll på”

”Mycket man måste ha koll på”

August Wieser gick i första kullen på pappersarbetarutbildningen på Polhemsskolan i Gävle. Nu har han fått jobb, och behovet av kompetent arbetskraft inom pappersindustrin är fortsatt stort. Men nu tar utbildningen paus – på grund av för få sökande.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Skiftarbetet gjorde att Nadine Dabo mådde dåligt.
Efter två missfall jobbar hon nu dag och väntar barn.

Så kan nattjobbet bli mer  hälsosamt

Så kan nattjobbet bli mer hälsosamt

Att arbeta flera nätter i rad tär på kroppen. Forskare i Norden har nu vägt samman sina studier. Skiftarbete är ännu sämre för hälsan än vad man tidigare trott.

Måste jag jobba på julen i år igen?

Måste jag jobba på julen i år igen?

Kan samma skiftlag jobba under julen flera år i rad? Juristen Henric Ask svarar.

Julkort från fabriken

Julkort från fabriken

Hur är det att arbeta på julen när alla andra är lediga? DA besökte Rottneros bruk och pratade julskift och traditioner.

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Vissa permitteras, andra sägs upp. Men på medicinteknikbolaget Getinge i Solna kan de anställda lugnt räkna med att de får behålla jobben.

Hur kan jag sluta tidigare utan att bli varnad?

Jag jobbar kvällsskift och veckopendlar. Har under fem års tid tagit kompledigt på torsdagarna för att kunna köra hem tidigare. En tisdag sa en ny produktionsledare åt mig att jag skulle jobba klockan 14.00–24.00 den kommande torsdagen. Jag tyckte att beskedet kom med för kort varsel och avvek klockan 17 den torsdagen. Fick då en muntlig varning. Vad kan jag göra för att få kompa ut och klara veckopendlingen?