Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Det är bara att börja röjningsarbetet”

24 mars, 2020

Skrivet av

Gästkrönika Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer. Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson skriver om vad som måste till efter handtvättandet och isoleringen.

Om skribenten:

Lars Henriksson är frilansskribent och skyddsombud på Volvo Cars i Torslanda.

Det räckte inte med nya handfat och anslag om att tvätta händerna noga. Till slut meddelade även ledningen för Volvo Cars att de i likhet med de flesta fabriker i Europa stoppar produktionen i Torslanda påföljande torsdag. Inte på grund av någon hemlig kunskap om smittorisken på fabriken, snarare för att det var så länge de trodde att materialförsörjningen skulle fungera.

Som en blixt från klar himmel ersattes år av tvingande övertid och produktionsrekord med tvärstopp och permitteringar. Känslorna i dag är kluvna, bra att vi kan gå hem med betalning, oro för vad som händer sedan.

Många av oss tänker på den där förmiddagen 2008 när vi avdelningsvis kallades till möten och chefen sedan ägnade resten av dagen till att dela ut kuvert till var och en, tomma till oss som fick vara kvar, med uppsägningsbesked till dem som fick lämna.

Även om tidpunkten inte gick att förutse har det länge varit klart att en nedgång skulle komma förr eller senare. Världsekonomin har varit krasslig ett bra tag och frågan har varit om hostattackerna tytt på en mild förkylning eller förebådat en livshotande influensa.

I Kina, bilindustrins draglok de senaste tio åren, har försäljningen fallit 19 månader i rad, fabriker har stängts i både USA och Europa och det var bara en tidsfråga när överproduktionen skulle slå igenom också här.

Att en mikroorganism blev den utlösande faktorn hade väl ingen tänkt sig men inte heller detta borde vara överraskande. För även virusen är väntade. Säsongens varianter av influensavirus är oftast inte mer upphetsande än nya årsmodeller av bilar.

Men sedan länge har klockan tickat fram mot en ny pandemi, i värsta fall en där olika virus funnit varandra i andra djur och bytt egenskaper på ett sätt som gjort mänskligheten försvarslös. Kombinationen av växande megastäder som försörjs av allt större djurindustrier och skogsskövlande jordbruk som tränger djupt in i tidigare oanvänd mark är idealiska odlingsplatser för nya smittor. Att antalet flygresor per år fördubblats sedan svininfluensan 2009 har snabbat upp spridningsvägarna.

Och medan vi tvättar händerna, håller oss hemma och lyssnar på Folkhälsoinstitutet ställer vi oss alla frågan: vad händer nu?

Nyliberalismens främste profet, Milton Friedman, slog en gång fast:

”Bara en kris – verklig eller uppfattad – skapar verklig förändring. När krisen inträffar beror åtgärderna som vidtas på vilka idéer som finns spridda. Detta är, anser jag, vår grundläggande funktion: att utveckla alternativ till den rådande politiken, att hålla dem vid liv och tillgängliga till dess att det politiskt omöjliga blir politiskt nödvändigt.”

Sedan dess har hans idéer infekterat den politiska dagordningen på ett sätt som inte ens det mest elakartade virus kan drömma om. (Om nu virus drömmer…) Från Thatchers och Reagans konservativa revolutioner, över vår egen 90-talskris, till Grekland där de internationella långivarna 2015 tvingade ett helt folk på knä, har varenda kris använts till bristningsgränsen.

Dagens dubbla kris kommer inte att vara ett undantag. Världen över kommer vi att ställas inför rader av försök att genomdriva åtgärder som tidigare varit politiskt omöjliga för att flytta fram storföretagens och de rikas positioner. I många länder har vi redan sett antidemokratiska ingrepp.

I Sverige kommer det att gälla alltifrån lagstiftning om arbetsrätt till avtal om löner och arbetsvillkor. På varenda arbetsplats kommer vi att få höra hur viktigt det är att vi nu går med på den ena eller andra försämringen, för att kunna konkurrera om jobben mot arbetare på andra företag och i andra länder. Som naturligtvis i sin tur kommer att få höra samma sak.

AB Volvo stänger fabriken i Tuve

Men det måste inte bli så. Den ”rådande politik” som Friedman så hett längtade efter att ersätta var de välfärdsstater som byggdes under starkt tryck från arbetarrörelsen efter förra århundradets stora katastrofer – de två världskrigen och 30-talskrisen. De pågående kriserna gör det möjligt att åter organisera oss kring de förslag som löser vår tids stora problem på våra villkor. Inte minst den klimatkris som bara tar ett snabbt andetag just nu.

Idéerna som behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga; löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet var länge arbetarrörelsen honnörsord. I åratal har de nu legat begravda under tunga lager av ideologisk bråte från den nyliberalism som i dag visar sin oförmåga att lösa kriserna. Men våra idéer lever ännu under rasmassorna. Bara att börja röjningsarbetet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

Sverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

”Följ med oss på kompetensutveckling”

”Följ med oss på kompetensutveckling”

Har verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

”Vi måste lära oss att hoppas på framtiden igen”

”Vi måste lära oss att hoppas på framtiden igen”

Utan att förminska döden kan vi lära oss något viktigt av 1900-talets sjukdomshistoria: Att optimism – som politisk ideologi – är viktigt för att bygga framtiden, skriver historikern Henrik Arnstad.

”Att vara arbetare är i dag att vara ingenting”

”Att vara arbetare är i dag att vara ingenting”

”Alex jobbar i underrättelsetjänsten medan Danny är slacker”. Så presenterade SVT nyligen huvudpersonerna i serien London Spy – och gör återigen arbetaren osynlig.”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Kommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

Om du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.