Önskningar om ett annorlunda liv

Noveller George Saunders människor sitter fast på monotona och själs­dödande arbeten. Ändå är hans ­noveller alltid galet underhållande.

Geffrey är varken ogillad eller omtyckt på jobbet. Kollegorna försitter förvisso aldrig en chans att påminna honom om att han väger 180 kilo. Men ändå, han har aldrig gjort någon illa och alltid skött sitt arbete. Företaget där han jobbar, Humana Tvättbjörns­alternativ, fångar in tvättbjörnar som har skapat problem och släpper ut dem i de fria.

Eller det är i alla fall vad de skriver till kunden efteråt, att tvättbjörnen sprang iväg med ett leende på läpparna. I själva verket tar de ut dem till en grop bakom kontoret och slår ihjäl dem med ett ­fälgkors. Men Jeffrey har aldrig dödat ett djur. Han sköter bara kundkontakterna.

Arbetsplatser som Jeffreys återkommer ständigt i George Saunders noveller. Företag och chefer som säger sig göra gott och bara ser till verksamhetens och de anställdas bästa. I en annan novell, Pastoralia, uttrycker en mellanchef sitt missnöje med en anställd:

”Hur ska Janet veta att hon inte är sitt bästa jag om inte någon säger det till henne och sedan omedelbart tuktar henne hårt? Och när Janet inte är sitt bästa jag, mår organisationen bättre?”

Amerikanen George Saunders, i dag 62 år, har skrivit noveller ­sedan nittiotalet. Länge var han lite av en doldis, en författare som mest lästes av andra ­författare. Men med novellsamlingen Tionde december från 2013 blev han brett uppmärksammad och hyllad i hemlandet.

Hittills har han gett ut fyra ­samlingar med tragikomiska berättelser om människor som likt ­Jeffrey önskar att livet skulle varit ­annorlunda. Nu finns ett urval av dem på svenska i samlingen ­Pastoralia och andra ­noveller.

Men att kalla honom för en arbetarförfattare känns inte riktigt rätt. Här sker inga politiska uppvaknanden och här finns inga realistiska beskrivningar av arbete. Mest av allt är George Saunders värld en absurd, ­löje­väckande och galet underhållande plats.

Inte sällan utspelar sig novellerna i en nära framtid eller i en bara vagt igenkännbar nutid. Många av dem kan rent av beskrivas som science fiction. En handlar om en man som laddar ned en äldre kvinnas minnen och använder dem i historieundervisningen, en annan om ungdomar som lever isolerade från omvärlden och hela dagarna utför produkttester.

Andra är mer vardagliga: en pojke räddar grannflickan från att bli kidnappad, en ensam frisör går på en dejt.

Mycket handlar just om jobbet, och vad jobbet gör med oss. För George Saunders män – ja, det handlar nästan alltid om män – är inlåsta i ett språk som tvingats på dem. De kan bara beskriva sina liv i mellanchefernas förtryckande klichéer eller med hjälp av reklamens ouppnåeliga bilder.

När produkttestaren Jon, i novellen med samma namn, minns första gången han kysste sitt barns mamma, kan han bara likna det vid reklamen för Honey Grahams, ”där strömmen av mjölk och strömmen av honung möts och skapar floden av ljuvlig godhet”.

Livet är liksom kommersialiserat till bristningsgränsen. Alla försök att skapa något eget slås snabbt i bitar. Men George Saunders är ingen cyniker. Människorna i hans noveller lyckas nästan alltid göra motstånd. De finner till sist ett sätt att uttrycka sin längtan, sin sorg, sin kärlek.

Som i en särskilt drabbande novell, CommComm, där berättaren återvänder efter sin död för att berätta för en mamma att hennes son inte alls övergett henne, utan blev mördad av en kollega:

”Det var därför jag kom tillbaka. Jag hade fel i livet, var inskränkt, krympte allt till min storlek, men det fanns ändå något ljustörstande inom mig som skickade tillbaka mig och räddade mig.”

Det är aldrig försent. Precis så enkelt kan den här novellsamlingen kanske sammanfattas.

Noveller om arbetets förlorare

Titel: Pastoralia och andra noveller
Författare: George Saunders.
Förlag: Albert Bonniers förlag.
Antal sidor: 406.
Utgivningsdag: Finns ute nu.

Rasmus Lygner