”Brukens bemanning är nästan anorektisk”

Debatt Bemanningen på bruken kan närmast beskrivas som anorektisk. En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.

Om skribenten

Lars Wåhlstedt är förhandlingsombudsman på Pappers

Arbetstid har de senaste åren seglat upp som en av de viktigare arbetsmiljöfrågorna. Inte så konstigt kanske, med de nedskärningar som skett, där färre ska göra mer.

En del nedskärningar har hjälpts upp av teknikförbättringar, men merparten handlar om att det blir mer att göra för de anställda, och även mer komplicerade arbetsuppgifter.

Långa arbetspass och arbetsperioder med stort arbetsinnehåll gör alltså att arbetet är avsevärt annorlunda än för några år sedan. För lite återhämtning innebär större risker för utbrändhet och även olyckor på grund av trötthet.

Det kommer oroväckande signaler om att friskift inte längre ger tillräcklig återhämtning eftersom de som jobbar kan kallas in på övertid. Skrämmande nog händer det också att det görs så kallade dubbelskift, även med tolvtimmarsschema, det vill säga 24 timmars arbete.

Underhållspersonalen nyttjas till max och det förekommer även där arbetspass om 20–30 timmar i sträck med 90 timmars arbete på 7 dagar. Hur någon kan påstå att arbetsmiljön är ”nummer ett” på dagordningen är för mig en gåta. 

Läs också

Hur ska skiftgåtan lösas?

På en skiftlagsträff i Skoghall försöker man skruva till det perfekta schemat. Kan man ha dygnet runt-drift utan att det går ut över de anställdas hälsa? Sveriges ledande forskare har svaret.

Bemanningen på pappersbruken kan närmast beskrivas som anorektisk, låg bemanning i kombination med fler arbetsuppgifter som skapar stress och arbetsmiljörisker.

Till det kommer en oroväckande utveckling där arbetsgivaren skjuter över mer ansvar på de anställda. Visst finns det ett eget ansvar för hälsan, men att gå kurs som ger ”skiftkörkort”, eller utbildning i stresshantering, det kommer inte att räcka. Skiftschema – lär dig hur du ska leva med skift. Stressad – gå utbildning i stresshantering

Vid arbetsolycksfall eller arbetssjukdom letas fel på den anställde, ”den mänskliga faktorn”, medan organiseringen av arbetet undersöks alltför sällan.

När det gäller den fysiska arbetsmiljön hamnar man rätt snabbt i att personlig skyddsutrustning ska användas överallt och all tid. Det utan vare sig riskbedömning eller samverkan att tala om, och utan att undersöka andra alternativ. Till det kan läggas att arbetsgivarna i årets avtalsrörelse har krav på att (ut)nyttja de anställda än mer.

Men det finns saker som arbetsgivaren kan fundera över för att underlätta att fler ska orka med jobbet, och hålla ända till pensionen:

• Göra möjligt att anpassa arbetstiden för de som behöver. Det är en fråga som Pappers driver i avtalsrörelsen. Genomsnittsåldern i pappersindustrin är ganska hög och behov av kompetensöverföring finns. Det borde ge utrymme för anpassad arbetstid för att möjliggöra kompertensöverföringen.
• Rätten till deltidspension från 60 år fyllda. Den kan nyttjas mer.
• Mer aktiv användning av företagshälsovården ute på arbetsplatsen.
• Finns det tillräckligt med forskning om hur arbetstiden påverkar hälsan långsiktigt och vad som behöver göras för att fler ska orka fram till pension med hälsan i behåll?
• Det som kallas ”tvättstugescheman”, att att anställda själva fyller i hur de kan arbeta, kanske kan testas även i vår bransch?

Vi pappersarbetare verkar i en bransch som ska vara långsiktig och med låg andel lönekostnader i förhållande till kostnaden för maskinell utrustning. Det borde rimligen innebära att det finns resurser att satsa på de anställdas väl och ve. För i en bransch som dessutom marknadsför hållbarhet måste väl ändå hållbarheten även gälla de anställda?