Leka med rallybilar och blingbling
Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2011-09-01, 12:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:00
Krönika september 2011
Sannerligen en regnig sommar. Skurar, hällregn, småspik. Ett tag regnade det gipsskruvar. Imma på fönster och glasögon. Och i Skåne blåser det. Regnet piskar från sidan, det regnar stundtals underifrån. Då och då, himlen öppnar sig, spyr ett skyfall över dig. Vissa dagar vanligt duggregn.
Vi frös om fötterna, drömde om bättre regnkläder. Bättre gummistövlar, större paraplyer. Drömde om att åtminstone få se regnbågen spänna bröstet över havet. Men nej, denna sommar, himlen gråblek och dyster. Vi började laga höstgrytor. Ett tag kändes det som att julen stod för dörren. Så kom det en solig dag. Vi kastade oss i bilen, mot Kiviks marknad. Det var före Utöya.
Kiviks marknads förhistoria är sillmarknaderna som anordnades av tyskar under Hansan. Man köpte upp sill, saltade och sålde vidare ut i Europa. Jag har inte varit på Kiviks marknad sedan barnsben. Jag minns hästhandel och kor, jag minns spåtält och striptease. Minns raggare, den stora parkeringen med små gröna festtält.
Jag minns hur vi liftade dit. Plankade in under tältdukarna, såg de mest vidunderliga saker: William Arne Motorcirkus, bensindofterna, motor-knattret. Dödssryttarnas motorcykelkonster på lodräta väggar. Top Hat-show sexvarietéer, snygga tjejer med lackstövlar utan bikiniöverdel dansade zickzack med brösten på utropshyllorna framför sextälten. ”Kom och se!” skrek utroparen. ”Världens vackraste flickor, visar allt för er, mina damer och herrar.”
Vi smet in och såg lesbisk liveshow, ormtjusare, fakirer, svärdslukare, gycklare. Ali Ben Hassan låg på glas och stack nålar genom kinderna. Mitt bland sexshowerna och motorcirkusarna spelemän, karuseller och trubadurer. Vid sidan om ett sextältet värvade Pingstkyrkan medlemmar.
Kiviks marknad har i dag mer än 1 000 knallar och 100 000 besökare. Jag känner igen doften av nedtrampat gräs, känner igen parkeringen. Marknaden låter fortfarande som tivoli och doftar våffla. Vad kommer mina barn att minnas: tobleronehjul, Harry Potter spökhus, skosmycken, morotskalare, bag in book, skräck t-shirts, foppatofflor, knep och knåp, armystore kläder, plånböcker, lakritsremmar, smaskens munkar, korvar, sockar, langos, teddyväskor och afrikasaker. Och det som en gång utropades som sexextra handlar i dag om mirakeltrasor och trädgård.
Sedan får jag syn på alla borstar, väskor och polkagrisklubbor. På något vis är allt sig likt. Men de rödvitrandiga karamellerna har nu pridefärger och trubaduren har ersatts av indianhövdingar som spelar panflöjt. Pingstkyrkans tält har ersatts av Fi: Nu ska det bli andra bullar och Humanisterna: Vi tror på ett liv före döden. Och lyckans lycka – Varieté Hilton med Texas Rose har gjort comeback. Tältet luktar vått gräs, det är varmt. Vi skrattar hela tiden. Men det var som sagt före Utöya.
Susanna Alakoski