”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

Elsa – lever du fortfarande?

Grusvägen knastrar, jag cyklar i Signes spår. Bakom träden rullar svallvågorna in från Bornholmsfärjan. Det är tyst på stranden nu, björklöven ligger blöta på marken. Det är höstljummet, en frän men mjuk doft av tång ligger i luften. Ringklockan är trasig, väjer för två hundar och deras ägare som överrumplas av mig, cyklisten. Jag säger något om att jag måste laga ringklockan.

Har sett Signe cykla denna väg så många gånger. Sedan gick hon med stavar, blev för gammal för att cykla? Hur såg människorna henne? En gammal kvinna med krökt rygg, gifte hon aldrig om sig när maken dog? Så bra hon klarade sig, trots allt. Han söp ju ändå ihjäl sig, mannen. Hur gick det för sönerna?

Det gick bra för sönerna. Den ena drev restaurang, gifte sig med en skönhet, skilde sig. Han hade hund ett tag, bytte stad. Gifte om sig, fick fyra barn och en ny hund. Den andre arbetade också inom restaurang, kom sedan in i databranschen, gjorde karriär. Pendlade många år. Gifte sig, fick två barn.

En skugga framför mig. Det är Elsa. Vad hände med Elsa? Man såg henne aldrig cykla. Aldrig promenera. Hon arbetade i kassan på Konsum. Alltid fin i håret. Alltid fint hemma. Jag lekte med hennes pojkar, Tommy och Bosse. Deras pappa var alkoholist. Är det någon som minns Elsa i dag? Har det slutat viskas? Inte bara pappan var alkoholist, också sönerna blev det.

Det är något med dessa två kvinnor, där på grusvägen. Jag minns dem för att det doftar tång, för att det är höst och för att det är en barndoms grusväg jag cyklar på.

Så många av mina barndomsvänner är killar. Jag vet vad som hände dem, jag träffar några av dem ibland än i dag. Deras pappor söp liksom min. Mammorna höll rent hemma, stod där i vått och torrt. Gjorde de? Inte min, inte alltid.

Nu, så här många år efteråt har jag facit. Det gick så illa för så många, också för Signes söner, även om deras öden skiljer sig åt. Signes ena son blev också alkoholist, han förlorade sin familj – även hunden – och åkte dit för bedrägeri.

Sist jag hörde något från honom var han hemlös och fick nobben att bo hos sin egen bror. Brodern orkade inte längre, sa han. Orkade inte, och själv hade han gått upp i vikt, vägde hundrafemtio kilo nu, denne smalis. Han fick hjärtinfarkt innan han fyllt femtio men överlevde. Efter det har vi inte setts.

Elsas pojkar dog båda två. Den ena i överdos av piller, fylla, den andre av ett fylleslag. Föll baklänges och slog huvudet i ett element.

Livet.

Signe, går du med stavar än i dag?
Elsa, lever du fortfarande?
Kan ni leva på era kvinnopensioner?
Jag cyklar längs havet till vägs ände.
Jag tänker på dessa två kvinnor.

Men jag tänker också på en tredje, min egen mamma. Men den tanken är ännu för svår. Därför vänder jag cykeln, skyndar mig därifrån.

Läs mer: Krönikor | Susanna Alakoski

Susanna Alakoski

Läs mer från Dagens Arbete:

Att bygga broar – inte murar

KRÖNIKAÄven om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

Industrin och klimatet

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

KVINNORNA I FOKUSFörfattaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Bekväma tider föder veka människor

KrönikaJag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Jorden skadas och anställda skadas

KRÖNIKAGretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Den här gången tänker jag inte sticka

KRÖNIKAAtt fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

När löpbandet blir vår nya skärseld

KrönikaDet finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Bensinupproret

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.