Snart slut för hjälmen som en gång krönte Gretzkys hjässa

Nedläggning Vad har du och hockeystjärnan Wayne Gretzky gemensamt? Ni har båda åkt skridskor i en hjälm från Jofa i Malung. Men till sommaren lägger ägaren Reebok ner fabriken.

Strax efter förmiddagsrasten den 29 november drar medlemsmötet i gång. Längs de två julpyntade långborden i lunchrummet trängs ett fyrtiotal metallare. Klubbens ordförande Jan Persson står vid ena väggen. Han slår ut med armarna och säger:

– Var fan börjar man någonstans? Ni vet vad som gäller. Reebok vill lägga ner all tillverkning och kontorsverksamhet här.

Åttioåtta korslagda armar väntar på fortsättningen. De vill ha besked. Dagen innan hade Reeboks Europachefer möte med löntagarkonsulten. Nu ska de få veta om fabriken blir kvar eller om all produktion flyttar till Kina.

– Om vi kan få leverera till hela koncernen sparar Reebok en miljon kronor per år jämfört med om de flyttar. Det finns möjlighet till en lönsam produktion här i Malung, det slår konsultens rapport fast.

En kortklippt kvinna hostar lite försiktigt. Alla andra sitter tysta. Jan Persson samlar sig kort innan han levererar domen.

– Men företaget har valt att köra vidare på sin linje. Nu är frågan vad ni tycker. Vi måste ha mandat från er. Ska vi ta det här till central förhandling?

En vithårig man stryker sig oavbrutet över pannan. Killen bredvid stirrar ner i bordet. Blir det central förhandling har klubben inget att säga till om längre. Alla här vet det, de var med för två år sen. Då ville Reebok flytta hela fabriken med maskiner och robotar till Lettland. Den gången lyckades de rädda kvar jobben genom namninsamlingar och nätkampanjer, inte genom förhandlingar.

Det blir omröstning. 28 nej och sju ja, resten blankröster. Klubben fortsätter att kämpa själva.

Efter mötet pustar Jan Persson ut. Det har varit tufft sen beskedet om nedläggning kom i början av september. Jofas ägare Reebok säger att det handlar om att spara, en strategi för framtiden. Stäng ner i Malung och starta upp i Kina. På fyra år ska det ha betalat tillbaka sig.

– Reebok vill samordna sina verksamheter till vilken kostnad som helst. Jag tror att de har en klar bild i sin fantasivärld av att de ska rensa ut lokalen här så fort som möjligt.

Lokalen ja, här på Västra Industrigatan har Jofa byggt hjälmar och kroppsskydd till världens bästa hockeyspelare i snart ett halvsekel. Den sista stora fabriken i Malung. Många har jobbat hela sina liv här, genomsnittet på anställningstid är uppe och nosar på 30 år.

– Det här blir spiken i kistan för orten. När jag är nere och handlar mat hör jag hur folk pratar, det är en katastrof, säger Jan Persson.

Han visar löntagarkonsultens rapport, pekar på siffror och uträkningar. När Reebok ställde Jofa mot kinesiska IMS utgick de från en årstillverkning på 118 000 hjälmar. Då är det billigare att flytta tillverkningen. Men Jofa har aldrig haft en så låg produktion. I fjol tillverkades 233 000 hjälmar. Med de volymerna skulle det vara mer lönsamt att ha kvar fabriken i Dalarna.

– Grundinställningen bland våra ägare är att det är lägre pris i Kina. Då är det svårt att övertyga om att vi faktiskt är billigare.

Det handlar inte bara om pengar. Jan Persson berättar om hur hockeylag har hört av sig och varit oroliga. De vill ha sina skydd Made in Sweden.

Han tittar sig omkring, säger att han egentligen inte får visa det här och går bort till lagerhallen. Där står hundratals kartonger uppradade. Totalt över två fraktcontainrar.

När man går nära ser man att varje låda har något skrivet på sig: Trasigt galler, löst hakskydd, sprickor. Delarna som kommer från Kina håller inte måttet. Allt ska skickas tillbaka.

– Vi tillverkar kroppsskydd här, det är samma krav på våra grejor som på de hjälmar som används i gruvindustrin. Men när vi testar delarna från Kina går de sönder.

Kartongerna på lagret är bara toppen på isberget. I år har Jofas montörer fått byta ut 9 000 kinesiska plastdetaljer mot svensktillverkade för att hjälmarna ska hålla.

Fabriken som tillverkar plastdetaljerna till Jofa är IMS, samma företag som ska ta över hela produktionen. Helt absurt, tycker Jan Persson.

Nu har han och kollegorna ett halvår på sig att kämpa vidare. Strax efter midsommar ska fabriken vara tömd.

– Är man riktigt ärlig så är det väl kört men jag vill inte lägga mig ner och förlora. Jag vill rädda så många jobb som möjligt här.

Björn Wendelborn Barr