"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

Spriten gjorde oss till vuxna barn

Sveriges första utbildningsdag på temat ”vuxna barn”, genomfördes i maj. Dagen syftade till att ur olika synvinklar lyfta fram vuxen barn-problematiken, det vill säga oss med uppväxt i någon form av dysfunktionell miljö.

Petra Östergren, jag, Åsa Jinder deltog utifrån våra böcker och erfarenheter av att ha förlorat föräldrar, nära och kära i missbruk. Det blev en känslosam och vis dag. Vem blir man när mamma mördas, när mamma försvinner in i dimman, när pappa super ihjäl sig?

Alkoholen flödar inte bara i våra hem, den flödar även i bokhyllan. Jag växte upp med Bellman och hans mustiga berättelser om hur den vuxne genom rus fördes tillbaka till barndomens trygghet.

Tyst broder, Bacchus har somnat,
Det må han få
Hans kropp af winet har domnat
låt waggan gå:
Så sofwe lull, så vyssie lull
så sofve lull, lulla, lulla
Tills glasen åter bli fulla!

Henrik Tikkanens självutlämnande böcker stod
i bokhyllan och 1978 utkom så äntligen Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga, som skildrar hennes förhållande med den alkoholiserade maken. Kärlek, beroende och mänskliga relationer, allt klätt i ett språk som sköt sig rakt in i benmärgen.

Medan männen charmfullt supit i litteraturen har kvinnorna varit medberoende oavsett klasstillhörighet, och fabriksarbeterskornas usla löner gick ofta åt till äkta hälftens sprit. Läs till exempel Moa Martinsons självbiografiska trilogi om Mia. Men, efter Århundradets kärlekssaga har det hänt saker. Ett antal alkoholistbarn och andra anhöriga har intagit arenan och fram har bilden av total oglamorös tillvaro trätt. Missbruket skildras som helvete, terror och sjukdom på sida efter sida, i Skammens boning av Doris Dahlin, i Hatet av Anders Nyqvist, Varulvsdansen av Sigge Eklund och ännu tidigare i Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade. Silverfisken av Sofia Rapp Johansson måste vara Sveriges hittills läskigaste bok i genren, hur överlever ett barn när den förväntade tryggheten förvandlas till barnets värsta fiende?

Birgitta Crafoord, den gravt alkoholiserade, tillika rika kvinnan, som introducerade AA-rörelsen i Sverige på 80-talet, beskriver naket i Alkoholist med rätt att leva (2000) hur hon krälade i sina egna spyor, gömde sprit, ljög, knaprade piller, körde bil full, inte åt. Men hon skriver också om hur de känslomässiga minnesluckorna blev en fasansfull upptäckt. När hon blev nykter kom hon inte ihåg sina tre söners uppväxt, vare sig kramar, skratt eller gråt. Hon trodde också att Wilmer X var detsamma som Malcolm X.

Vuxen barn-dagen i Höör handlade om Gittans söner. Den handlade om mig, om Åsa Jinder och Petra Östergren. Den handlade om alla oss, spritens ungar och barnbarn.

Narkotikans dito.

Hur överlever man?

Vem blir man?

På vilket sätt påverkas du som vuxen av din
historia?

Och utan att en sekund förringa det lidande som det innebär att växa upp med missbruk, utan att förminska kampen för överlevnad – bland nackdelarna finns också fördelar. Om såren får möjlighet att läka kan en ocean av kapacitet öppna sig. Alltså om såren får möjlighet att läka.

Tetra Pak har sedan många år ett samarbete med Nämndemansgården. Anställda med missbruksproblematik erbjuds behandling. Numera erbjuds även vuxna barn till missbrukare behandling.

Enligt Gittan Crafoord är den person alkoholist som ”trots upprepade negativa konsekvenser av sitt drickande fortsätter att dricka”. Vuxet barn är den som tog hand om de negativa konsekvenserna i stället för att leva sin barndom. Hur många kan vi vara, där ute i yrkeslivet?

Susanna Alakoski

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

2

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

Bensinupproret

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

22

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Kompetens­utveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Killen flög ut ur teatern

”Det finns tillfällen som väger upp allt”, skriver Carl Einar Häckner.

100 år av facklig kamp i skogen

Krönika”Mycket har blivit bättre, men mycket är också samma som när Skogsarbetareförbundet bildades 1918. Att organisera arbetet så skogsarbetarna blir rättvist belönade, den stafettpinnen bär vi vidare”, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.