Industriarbetarnas tidning

Mekanikern med tusen mil till jobbet

5 december, 2012

Skrivet av

Han kom som en räddare en juniafton med en bärhink 
i handen. Ödet styrde honom mot verkstan som länge sökt efter en sån som han. Det fanns en plan för 
Olubunmi Sodunke och Norrskensbär.

Olubunmi Sodunke hade varit i skogen. Han hade gått långt för att ta sig fram till platser där blåbärsris tyngdes av de saftiga bären. Nu stod han i kö med ortsbor och flyktingar som ville sälja sin skörd till Norrskensbär i Jörn. Bären vägdes och byttes in mot 40 kronor. Inte mycket att jubla över.

Glädjen över dagsverket var tusenfalt större. Han hade arbetat. Han hade fyllt en funktion. Han – Olubunmi Sodunke – hade existerat den här dagen.

Dagen därpå, och nästa och nästa, var han i skogen igen. Den fjärde eller femte dagen klev han ut från kontoret med pengar i handen och en känsla av att han levde igen. Då såg han något som fångade hans intresse.

På andra sidan grusplanen stod en man intill en byggnad. Bredvid honom, uppradade längs plåtväggen, låg flera bilmotorer. Olubunmi gick fram och hälsade.

– Är du mekaniker?

– Ja, svarade mannen.

– Jag är också mekaniker, förklarade Olubunmi.

Mannen klev in i garaget och bjöd honom att följa med. Några dagar senare hade mannen förstått att Olubunmi var precis den mekaniker som han så länge hade letat efter.

Men Olubunmi var flykting, utan rätt att arbeta. Det skulle dröja nästan två år och kräva resor på många hundra mil innan jobbet blev hans.

Vi måste ta det från början. Olubunmi utbildade sig till mekaniker i sitt hemland Nigeria. Efteråt fick han hjälp av sin kyrkoförsamling att starta en egen bilverkstad. En söndag, under mässan i kyrkan, hördes skrik utanför. En folkmassa trängde sig in och satte kyrkan i brand. Även Olubunmis verkstad brändes ner. Han är säker på att det var ett uttryck för de religiösa motsättningar som länge skakat landet.

Bland de rykande resterna stod utbrända bilar. Kunderna krävde ersättning, men Olubunmi saknade pengar. Kraven övergick så småningom i allt allvarligare hot. Olubunmi fruktade för sitt liv och bestämde sig för att fly.

En vän smugglade honom ombord på ett fraktfartyg. När båten lämnade hamnen hade Olubunmi ingen aning om vart han var på väg.

– Det är som i krig. Du vet inte vart du ska. Du bryr dig inte. Du vill bara bort.

Någonstans på vägen blev han tillsagd att kliva av. Vilken världsdel han då befann sig i är han osäker på, men en bonde gav honom husrum tills det blev dags att kliva in i ännu ett fönsterlöst utrymme på ett annat fartyg.

Färden över havet tog slut i en hamn i södra Sverige i februari 2010. Någon i manskapet visade honom ombord på ett godståg mot Stockholm. Han sökte asyl i Märsta, flyttades till Gävle, bodde en månad i Älvsbyn och hamnade till slut på migrationsverkets flyktingförläggning i Jörn, en timmes bilresa från Skellefteå.

– Snö och skog. Träd, träd, träd. Det var skog överallt, minns Olubunmi att han tänkte.

Det är ett bra land Sverige. Men konstigt också, konstaterar han.

– Jag fick bostad och mat. Men jag fick inte jobba.

Han är egentligen en glad människa, men sysslolösheten bröt ner honom. Äta, sova, äta, sova. Alla dagar var lika.

– Ibland gick jag ut på promenad mitt i natten. Jag sov inte bra. Jag tänkte mycket. Vad är det här för liv?

Men så säger han att Gud hade en plan för honom.

På sommaren började andra flyktingar ta cykeln till skogen för att plocka bär.

– Jag bad en av dem att lära mig. Vad är det för bär? Vi gick till kyrkogården och han visade mig hur blåbärsris ser ut, minns han och brister ut i skratt.

– Men jag kan inte cykla. Så jag fick gå jättelångt.

Att sälja de där första bären betydde väldigt mycket, trots att de bara gav 40 kronor.

Det kändes bra här, säger han och lägger handflatan mot bröstkorgen

– Det kändes bra här, säger han och lägger handflatan mot bröstkorgen.

Även om Herrens plan började med bären i skogen, så var det inte dem Olubunmi skulle jobba med. Kanske var det därför han lyfte blicken och såg Jerry Berglund vid bilmotorerna intill garageväggen på andra sidan grusplanen den där dagen.

Jerry Berglund kämpade. Han hade haft fullt upp i flera år. Utöver sitt vanliga jobb på en volvoverkstad i Skellefteå hjälpte han sin bror Örjan Berglund och Catarina Lundberg på företaget Norrskensbär i Jörn. Varje år när bärsäsongen drar i gång skickar Örjan och Catarina ut runt 200 folkvagnspickuper med bärplockare till skogarna. Bilarna köps begagnade. Regelbundet underhåll är ett måste för att de ska gå så bra som möjligt och hålla länge.

– Det gäller att fånga upp dem innan det blir motorhaveri, förklarar Jerry.

Det var sånt Jerry hade ägnat kvällar och helger åt, men hans tid räckte ändå inte till. Att anställa en mekaniker hade varit det bästa.

– Men vi fick inte tag på någon. De här boxermotorerna är knepiga att skruva i och väldigt känsliga om något blir lite fel i dem.

I den stund som Olubunmi klev över grusplanen den där sommareftermiddagen 2010, kunde Jerry inte ana att ödet, slumpen eller en högre makt hade bestämt sig för att styra upp saker och ting.

Olubunmi var framåt, inte alls rädd att ta kontakt. Och tyska bilar hade han jobbat med, det gjorde han klart för Jerry. Snart stod de inne i garaget vid Jerrys egenkonstruerade testbänk och kollade oljetrycket i en motor tillsammans.

– Han tittade och funderade. Det syntes att han var intresserad. Jag lät honom börja skruva lite grann, berättar Jerry.

Olubunmi var skicklig, det var tydligt.

– Efter ett par veckor fick han ta isär en motor och sätta ihop den själv. Det var imponerande. Allt fungerade perfekt.

Vad som börjat som en medmänsklig handling – att låta Olubunmi hålla till i garaget och prata och skruva lite – hade utvecklats till något mer. Jerry behövde honom och tänkte att han vore perfekt att anställa.

Men Olubunmi gick inte att anställa. Han hade inte rätt att jobba.

Månaderna gick. Våren 2011 avslogs Olubunmis asylansökan och han måste åka tillbaka till Nigeria. Men han tänkte inte ge upp. Om Gud har en plan så släpper man den inte, så är det bara.

– Jag tryckte på Jerry och Catarina. Mejlade varje dag och skrev att jag ville komma och jobba, berättar Olubunmi.

Även Jerry önskade sig Olubunmi tillbaka. Catarina tog kontakt med migrationsverket och med ambassaden i Nigeria. Där hade de aldrig utfärdat arbetstillstånd förut, så ärendet drog ut på tiden.

Jag höll på att bli galen. Vi behövde ju hans hjälp!

– Jag höll på att bli galen. Vi behövde ju hans hjälp!

Men så i juni 2012 var han tillbaka i Jörn. Han kunde kliva in i Jerrys verkstad bland hyllor som dignade av tändstift, vattenpumpar, slangklämmor, bultar, oljetråg, fläktremmar, topplock och förgasare.

Han kunde ställa väckarklockan, kliva upp på morgonen, äta frukost och gå till sitt jobb.

På golvet i garaget står en handfull färdigservade motorer. Olubunmi har ställt in tändningen, bytt ut bränslepump, oljefilter, packningar och andra utslitna delar. Nu hissar han upp en motor för att kontrollera den i Jerrys testbänk.

Han kopplar om en slang, ställer om ett vred och snurrar på ett annat. Inställningarna är olika beroende på om han testar en insprutningsmotor eller en förgasarmotor. Han för noga anteckningar över vilka motorer han har servat. 50 stycken har han hunnit med, långt fler än Jerry hade haft en chans att klara av.

– Han är fantastiskt duktig. Jag har fått avlastning och behöver inte känna den hårda pressen längre, säger Jerry.

Motorerna på golvet är de sista som Olubunmi lägger sin hand vid. Säsongen är över, arbetstillståndet går ut och han måste åka hem till Nigeria.

– Gud sände de här människorna i min väg, säger han om Jerry, Catarina och Örjan.

Eller kanske var det tvärtom, att Olubunmi kom till deras räddning. Hur som helst är han oerhört tacksam för att han fick chansen att visa vad han går för.

Vad som kommer att hända i hemlandet när han återvänder vet han inte. Kanske håller han sig gömd på landsbygden, undan människorna som kräver honom på pengar han inte har.

– Men jag hörde att du ska gifta dig, säger Catarina och knuffar honom lätt på armen.

Olubunmi skrattar lite generat. Jo, det stämmer. De ska äntligen gifta sig, han och hans fästmö. Men han vill tillbaka till Sverige och jobba i verkstan nästa år igen. Och Jerry hoppas han med.

– Jag har planer på att vi ska reparera växellådorna också.

Du kanske också vill läsa…

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

”Kul att göra något tillsammans”

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Tryggare med jobb hos bolagen

Tryggare med jobb hos bolagen

Länge har många maskinförare varit anställda av entreprenörer som kör för skogsbolagen. Nu startar bolagen återigen egna maskinlag. 

Ångesten tog över Tommys liv

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

Skiftschemat delar Grycksbo

Skiftschemat delar Grycksbo

Nattarbete är tufft och tär på sömnen. Därför vill Pappers avdelning i Grycksbo dra ner på arbetstiden och ändra på skiftschemat. Men alla medlemmar tycker inte att det är en bra idé.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.