När Jan försvann
Mitt i livet började pappersarbetaren och trebarnspappan Jan Krook plötsligt tappa omdömet och försvinna allt längre in i dimman. Men en guldklocka hägrade –…
Publicerad 2013-02-18, 08:08 Uppdaterad 2020-09-17, 15:56
ProfilenHon kommer från en skogsarbetarfamilj i Tornedalen och slog igenom i en mördarbacke i Val di Fiemme. Nu väntar VM på skidorten där allt började.
Charlotte Kalla berättar om …
Kvällen innan brukar jag gå igenom taktik på banan och fundera över vilken sinnesstämning jag vill ha under tävlingen.
Jag brukar pröva olika nyckelord. Är man övertaggad eller nervös kanske det är något lugnt och kraftfullt man ska tänka på. Andra gånger kanske man behöver bli lite förbannad.
Nästa dag stiger jag upp tre timmar innan start och käkar frukost. Sen åker jag till vallaboden och testar skidorna. Då har vallarna varit ute flera timmar och gallrat ut två tre par. Tillsammans med min vallare tar jag beslut om vilka skidor det blir. Sen toppas skidorna och jag börjar värma upp.
Resan till tävlingsplatsen är det mest nervösa. När starten väl går vet jag vad jag ska göra.”
Mina somrar på sågen i Tärendö är det närmaste ett normalt arbetsliv jag har kommit. Pappa jobbade där och både farfar och morfar hade jobbat i skogen. Jag fick börja på sommaren innan sjuan. Det var lite ovanligt. Det var ju oftast killar som jobbade ute i produktionen. Så de tyckte nog att det var lite häftigt att det var en liten tjej där. Jag var ganska tyst och blyg, men väldigt arbetsvillig.
Jag var där vid sextiden och fick börja med att stapla plank utomhus. Sen flyttades jag runt och jag har varit på allt från råsorteringen till justerverket och hyvleriet på alla möjliga positioner.”
Jag har ett starkt minne av när jag åkte runt stora elljusspåret uppe i Tärendö för första gången. Det var skithäftigt tyckte jag. Tidigare hade jag bara åkt fram och tillbaka på ett litet spår. Nu gick spåret rakt ut i skogen och det var mörkt ute. Granarna var jättehöga och lamporna på elljuset satt ännu högre kändes det som. Det var egentligen förunnat de stora barnen att få åka där. Så jag kände mig ganska mallig när jag kom tillbaka efter de evighetslånga 2,2 kilometrarna. Jag minns känslan efteråt. Det är fortfarande samma känsla som driver mig. Att utvecklas och överträffa mig själv. Sen fick jag dricka saft och det smakade extra gott.”
Hon är möjlig att slå även om hon är otroligt stark och fått träna bra i många år. Man ska inte glömma att det inte var länge sedan hon hade det tufft och kämpigt. VM 2009 gick det väldigt tungt och hon reste hem i tårar.
Under hösten har jag varit och tränat med norskorna och försökt luska ut vad de gör
annorlunda. Mycket är lika, men de tränar mer
än svenskarna räknat i timmar. Så nu har jag faktiskt ökat min träningsmängd. Det funkar himla bra och jag känner att jag fortsätter att utvecklas.
I vanliga fall tränar jag mellan 15 och 35 timmar
i veckan. Nu kommer jag att ha fler hårda veckor och färre vilodagar.”
Efter att ha tränat med de norska skidåkarna under hösten har Charlotte Kalla ökat sin träningsmängd för att lyckas knipa fler medaljer på VM.
Målinriktad. Under tävlingen brukar Charlotte Kalla tänka på nyckelord som får henne i rätt sinnesstämning. Inte sällan är det ”kriga in i kaklet”, som här på favorit-distansen 10 km fristil från OS i Vancouver 2010.
Mikael färnbo