’’Nu hoppar jag upp på morgnarna’’

Vad hände sen?Efter 13 arbetslösa månader och 600 jobbansökningar fick Sandra Lind till sist visa att hon kan.

Stickorna i händerna på en av arbetstagarna rör sig varv efter varv runt den snart färdiga tröjan av blåvitt restgarn. Bredvid stickar en kvinna första varven på en flerfärgad mössa. Från rummet intill hörs en annan arbetstagare prata på om Sten och Stanley och motorcyklar och en fjärde vill visa det inramade tidningsurklippet av idolen Lasse Berghagen.

Alla ropar de på Sandra. I snart sex månader har hon varit där för dem, hjälpt dem att äta, jobba och gå på toaletten. Ett helt annat liv än hur det såg ut när Dagens Arbete träffade henne.

– Jag orkar göra saker igen. Tidigare kunde jag ligga kvar i sängen hela dagarna, nu hoppar jag upp på morgnarna. Jag är en helt annan människa nu, så är det ju.

Tidigare kunde jag ligga kvar i sängen hela dagarna, nu hoppar jag upp på morgnarna

Drygt ett år har gått sedan sist. Då hade Sandra varit arbetslös i över ett år, sökt mer än 500 jobb, lagt ner tusentals kronor på frimärken, jobbsökarresor och kuvert, slagits med Arbetsförmedlingen och fått hjälp av Socialtjänsten för att överleva.

Efter reportaget fortsatte hon på samma sätt. Sandra sökte jobb efter jobb, mådde illa av att se platsannonser men fortsatte ändå dag ut och dag in.

De dagar som orken var nära att helt ta slut tänkte hon på morfar Arne, mannen som alltid inspirerat och påverkat henne. Precis som för honom är jobb också för Sandra bland det viktigaste i livet, vad det än är.

Fast besluten om att ta sig ur sin situation sökte hon därför 100 jobb till innan kvinnan från Socialtjänsten till slut kom med lösningen.

– Hon visste mycket väl att jag ville ha jobb mer än någon annan på det här jordklotet. Antagligen var det därför jag fick jobbet.

Ett halvårs provanställning på ett av Katrineholms dagcenter var vad hon blev lovad. Hon höll andan och kunde inte riktigt tro att det var sant förrän kontraktet äntligen låg framför henne. Allt kändes som en seger.

– Först var jag sugen på att springa in till Arbetsförmedlingen och peka finger, men som tur var hejdade jag mig.

Sandra skrattar till när hon säger det men blir snabbt allvarlig igen. Hon förstår att det inte är personalens fel, men säger att något måste göras åt situationen. Just nu har hon fler arbetslösa vänner än vänner med jobb. Sandras handläggare hanterade mellan 600 och 800 arbetslösa samtidigt, en ohållbar situation som gjorde att Sandra och de flesta andra enbart skickades runt till nya ställen för cv-träning.

– Usch, jag hoppas att jag aldrig mer behöver skriva ett cv. Och om det blir så ska det vara för att jag vill byta jobb, inte för att jag måste ha ett.

Vikariatet hon fick via Socialtjänsten var en del av arbetslinjen, men enhetschefen har nu lovat timanställning och fortsatta inhopp på fler dagcenter i Katrineholm. För Sandra är det drömmen. Förhoppningsvis kommer hon samtidigt kunna läsa omvårdnad på distans så att hon i framtiden kan få en fast anställning i kommunen.

Fortfarande finns där en liten dröm om att någon gång jobba med styrteknik, men just nu är det här perfekt. Sandra skämtar med en av arbetstagarna samtidigt som hon hjälper honom att få på sig skorna.

– Det bästa är att jag mår så bra psykiskt nu. Och att jag kan köpa strumpor utan att vara orolig för att jag inte ska ha råd med mat. Det är ju faktiskt två stora pusselbitar i livet.                              

Sysselsatt. Efter flera osäkra och arbetslösa år kan Sandra Lind för första gången klara sig själv och till och med spara lite. Men bland hennes vänner är det fortfarande fler som är arbetslösa än som har jobb.

Tidigare kunde 23-åriga Sandra Lind inte tänka sig något värre än att jobba inom vården. Nu vill hon inte göra något annat.

Malin Timan