Aldrig igen – nu jobbar alla åt samma håll på bruket

ReportageSommarens dödsolycka blev en 
väckarklocka i Iggesund. En klocka som lett till extra kurser i riskmedvetenhet och ombyggda, säkrare maskiner.

Den 28 juli 2012. En gråmulen lördag i Iggesund. Stefan Persson, huvudskyddsombud på bruket, hade haft sin första semestervecka. Dagarna började äntligen flyta ihop och just den här första semesterlördagen vigdes åt badrumsrenovering. Golvet hade han redan rivit ut och våtrumstapeten skulle upp. Kvällssolen trängde sig genom molnen och fyllde rummet när telefonen ringde. Stefan släppte allt. Beskedet som väntade var det han så länge fasat för.

Samma eftermiddag befann sig Anna Lundh, driftansvarig för Kartongmaskin 1, på semester i en annan del av Sverige. Missade samtal från bruket. Anna förstod direkt att något stod riktigt fel till.

”Detta är den person som påverkar din säkerhet mest”. Texten är tryckt på en spegel ovanför stämpelklockan på Iggesunds bruk. Anna Lundh ser rakt in. Stefan Persson nickar. Han har gjort tappra försök ända sedan han tog över som huvudskyddsombud 2010 att få personalen att förstå spegelns enkla och viktiga budskap.

Vad som hände den där lördagen i slutet av juli är det ingen som kan säga säkert. Den 26-åriga kvinnan jobbade på KM1 för andra sommaren i rad, detta år som passare. Som så många andra gånger skulle hon skifta ut en tambour och som så många andra gånger hade hon traversdosan i sin hand.

En tambour låg redan på golvet, redo att flyttas till rullmaskinen, en annan hängde i traverskrokarnas ok. Kartongen på den tambour som befann sig i luften hängde ner mot golvet och kvinnan sparkade på den i ett försök att släta ut. När det var åtgärdat skulle hon troligtvis sänka ner allt till golvet. Men något gick fel. Allt tyder på att hon kom åt fel knapp och den tjugo ton tunga tambouren kom i stället mot henne. Kvinnan hann inte undan och klämdes mellan den som hängde i luften och den som redan låg på golvet.

Stefan Persson ser på de gulsvartrandiga märken som nu finns på platsen. Det knyter sig fortfarande i magen när han tänker på den där dagen och frustrationen över att inte veta orsaken till varför det fruktansvärda hände är tärande.

– Vad var det som blev fel? Fanns det något vi kunde gjort? Fick hon inte tillräckligt mycket information om att man inte ska stå där inne eller valde hon helt enkelt att inte lyssna? Det är så många frågor som snurrar i huvudet hela tiden.

Det är nu dags för ännu en sommar och ännu en säsong med vikarier. Alla kommer innan de börjar jobba att få information om dödsolyckan sommaren 2012. Iggesunds bruk kommer också att satsa extra mycket på information om vikten av att tänka på den egna säkerheten. De nya vikarierna kommer få höra att bruket är fullt av risker men att nio av de elva olycksfall som inträffade 2011 orsakades av det egna beteendet. Ett par veckor in i vikariatet kommer Stefan Persson också att träffa alla vikarier för att se till att allt gått fram ordentligt.

– Jag har alltid trott att människor varit för lata för sitt eget bästa, men nu har jag kommit på att de helt enkelt är för smarta för sitt eget bästa. Om det finns en genväg tar man den.

”Tillträde förbjudet vid traverskörning”. Texten är nu tryckt över golvet. Produktionen flyter på. 400 ton kartong produceras fortfarande varje dygn.

Tambourer byts fortfarande var fyrtionde minut och den stora maskinen tjuter fortfarande ett öronbedövande ljud. Anna Lundh har skydd instoppade i öronen men visar med kroppen hur området snart kommer att se ut. Mellan rullstolen och rullmaskinen, samma ställe som nu blivit målat svartgult, ska det byggas järnvägsliknande bommar med tillhörande rödljus. Området ska också få säkerhetsfotoceller som stoppar möjligheten till traverskörning när någon kliver över och bryter strålen.

För att få i gång traversen igen måste en kvittering göras utanför området.
Skyddsombud och produktionsansvariga från Korsnäs har besökt Iggesund för att studera hur de hanterat situationen och vilka åtgärder de valt att göra. Andra bruk har också de visat intresse, för de konkreta åtgärder som gjorts för att säkra området men också för att få veta mer om Holmens satsning på Beteendebaserad säkerhet, BBS. Utbildad personal ska ta reda på varför människor på bruket tänker som de gör, gör som de gör och medvetet och omedvetet tar så många risker som de gör. Förhoppningen är att öka riskmedvetandet hos alla.

– Man kan bygga in maskiner till viss utsträckning, men det kommer alltid finnas sätt att gå runt. Det är därför det är så svårt, säger Anna Lundh.

600 arbetstimmar har Stefan, Anna och deras kollegor lagt ned på att undersöka vad som kunnat orsaka olyckan och hur bruket ska göra för att undvika att samma sak händer igen. Arbetsmiljöverket har sagt sitt, nästa steg är upp till polis och åklagare. Hur det än blir kommer 28 juli alltid vara en speciell dag på Iggesunds bruk, en dag ingen av dem kommer att glömma. Den lördagen fanns brukets krisgrupp snabbt på plats, skiftlaget hölls kvar och alla som arbetade på bruket den kvällen informeras om vad som hänt.

– Där tycker jag att Iggesund ska vara stolta över hur vi hanterade situationen. Alla ställde upp för varandra och gör det egentligen fortfarande, säger Stefan Persson.

Vårsolen lyser in genom brukets smutsiga rutor och en man med hörselkåpor skjuter en vagn hylsor framför sig. Stefan Persson stannar upp och tittar mot de nymålade, klarröda traverskrokarna.

– Det här som hände var fruktansvärt och det blev en väckarklocka för många. Det viktiga nu är att den klockan aldrig slutar ticka. Så länge jag är huvudskyddsombud ska det aldrig hända igen.

Malin Timan