Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi arbetar för att leva (åt andra)”

5 september, 2013

Skrivet av Bob Hansson

Gästkrönika/Bob HanssonMin mamma är femton år och cyklar ner till hamnen och går på båten. När hon väl står framför kökschefen blir hon osäker. Chefen har just frågat varför hon vill arbeta just där.

Mamma skruvar på sig, handen upp mot hennes uppsatta hår men inte heller där finns ju några ord.  ”Nåja, du är bara femton. Jag skulle inte ens få kvittera ut ett förkläde till dig. Kom tillbaks när du blitt 16.” Hon cyklar hem igen, sätter sig vid köksbordet med sin mamma som tar fram symaskinen.

Redan dagen efter ser chefen henne kliva in genom dörren. På höfterna ett nysytt förkläde med rödvita rutor. ”Jag vill ju så gärna lära mig att bre smörgåsar.”

Fyra år senare är hon färdigutbildad kallskänka och springer skrikande in på toaletten. Vattnet som runnit ur henne torkar hon upp till sista droppen. Hon vill ju så gärna göra rätt för sig. Sedan går hon ut för att fortsätta bre smörgås.

Har ingen aning om vad som händer. Det är ju bara sjunde månaden.

Trodde hon.

I en hytt långt under vattenlinjen på en brits så smal att hon inte ens kan vända sig så händer det. Det sista hon ser innan de riktiga skriken kommer, är kaptenen som läser i en manual. Hur man förlöser ett liv.

När jag 43 år senare frågar hur det känns att gå i pension svarar hon: ”Som om jag fått tillbaks mitt liv”.  Sedan rättade hon lite med: ”Ja, jag har ju haft mitt liv hela tiden, men efter all pliktskyldighet, kan jag äntligen förfoga över min tid.”

Och ja mamma. Hundratusentals människor har njutit räka och majonäs för att du gett bort din tid. Och nu får du tillbaks den. I det trånga lunchutrymmet satt Marianne och i baren stod Kotte. Båda jobbat där lika länge som henne. Jag tänkte att de alla borde k-märkas. Ställas ut på Skansen. Marianne såg trött ut. ”Själv har jag inte råd att gå förrän 65.”

Vi rör oss genom ett liv som inte helt tillhör oss själva.  ”Vi arbetar för att leva. Men vi lever inte för att arbeta.” Det är lätt för munnarna att hålla med om. Men det här landet är fullt av värkande ledband, sprängande ryggslut och ilande handleder som påminner om att det kanske ändå är det vi tvingas göra, leva för att arbeta.

”Jag får mitt liv tillbaks nu.”

Medelåldern för en kvinna med arbetarklassbakgrund är 75  år.  Regeringen vill höja pensionsåldern. De säger att det är nödvändigt.

En enda gång bad mamma om löneförhöjning. Hon upptäckte att hon var den enda kvinnliga chefen. Dessutom den som arbetat längst, men ändå hade lägst lön. Facket bad henne vänta ett halvår. Sedan gick de upp till personalchefen vars taktik var välkänd: när han förhandlade med en kvinna försökte han få henne att gråta. Min mamma stålsatte sig, med mig ska han inte lyckas.

En bit in i förhandlingen sa chefen att hennes lön halkat efter och att det naturligtvis var något de skulle rätta till, att det var ett pinsamt misstag för företagets sida att deras mest lojala chef, dessutom enda kvinnliga, hade längre lön än andra.

Sa han inte.

Istället ifrågasatte han hennes kompetens.

Hur hade hon det egentligen med datakunskapen?

Jag har skött det här jobbet i tio år, jag driver det mest lönsamma av alla era kök och det borde klargöra min kompetens med all önskvärd tydlighet.

Sa hon inte. Orden lika få som den där första dagen för så väldigt många år sedan. Istället spände hon sina käkar. För han skulle inte få henne att gråta, det skulle hon inte ge honom. Dagen efteråt sjukskriver min mamma sig för andra gången i sitt liv. På Statistiska Centralbyråns hemsida kan man läsa att ”två av tre sjukskrivningar startas av en kvinna.” Men inte den här. Den här startades av en man.

Hon ringde mig efteråt. Jag var på bokmässan i Göteborg och minns att solen sken. Minns att jag just skulle intervjua Gudrun Schyman. Minns sorgen i mitt bröst, sorgen över att vi lever i en värld där ogråtna tårar betraktas som en seger. Sorgen över att en människas värde skrivs ner utifrån kön och samhällsklass. En Samma kväll som hon kliver av den båt där hon hela sitt liv stått till arbetsmarknadens förfogande, packar hon flyttlådor. För att flytta till en billigare lägenhet. Om några år, när pensionen går ner, får hon troligen flytta igen.

Arbete skapar värde. Men inte alltid för den som utför det.

Jag minns en konferens. Böcker. Middag. Fin middag. Plötsligt står hela kökspersonalen på rad i restaurangen när applåderna börjar. Äntligen, tänker jag äntligen, applåderas arbetarklassen. Men applåderna gällde den influgna stjärnkocken. Samma kväll hör jag en kollega klaga över servisen. Glassen hade smält redan när han fick den.

Tröttare servitris får man leta efter.

Så går vi till sist av båten. Hon har slängt det sista förklädet i korgen och loggat ut från sitt sista hektiska arbetspass. Av någon anledning tvingades hon hålla högre tempo när hon var 63 än 20. Jag vet inte varför. Men jag vet att arbetslinjen har en hand som inte darrar när den tittar upp från sina beräkningar. Hästsvansen stram och rösten säker när den deklarerar att ”arbete fyller människan med mening.”  Samtidigt skulle många hävda att det mest fyller en med trötthet. I det vilar en möjlighet. Att vi nästa gång möter en trött servitris, busschauför, telefonist eller tjänsteman, inte blir irriterade. Men bugar. Bugar så djupt vi förmår. Om arbetslinjen ska rädda Sverige, är det just denna trötthet som räddar arbetslinjen.

Nu är vi i iland och mamma har famnen full av blommor. Hennes efterföljare är redan på plats.  I mitt huvud, skvalpar orden kvar: ”Nu får jag tillbaks mitt liv.”

Håller du med? Diskutera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Vi kräver riktiga löneökningar

Vi kräver riktiga löneökningar

Nu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

”Därför stöder facken S”

”Därför stöder facken S”

”Det finns skäl till varför Svenskt Näringsliv uppvaktar Moderaterna och Sverigedemokraterna, det gynnar deras medlemmar. Det finns lika grundliga skäl till att LO-facken uppvaktar Socialdemokraterna. Det gynnar deras medlemmar”, skriver Thomas Lindell, som jobbar på Älvsbyhus och är förtroendevald i GS.

”SD och Alliansen är löntagarfientliga”

”I de fall facket inte nått fram förhandlingsvägen har S beslutat att politiskt genomföra löntagarnas krav – efter motstånd från de borgerliga partierna.” Det skriver fem tidigare fackligt förtroendevalda från fyra olika LO-förbund, och uppmanar alla väljare att tänka till noga inför det kommande valet.

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

Bra arbetsmiljö ingen självklarhet

”Många av GS medlemmar får vika ner sig innan 65-årsdagen på grund av kroppens utslitning”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Många orkar inte arbeta längre än till 63”

”Vi vill att pensionsåldern ska vara flexibel och utgå från vad varje person orkar”, skriver förbundsordföranden för IF Metall, GS och Pappers i ett gemensamt debattinlägg. 

Pensionsåldern är en klassfråga

Många industriarbetare börjar jobba redan i tonåren. Att säga till dessa att de måste arbeta längre är ett hån, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

”Bara elakt – och inte sant!”

”Bara elakt – och inte sant!”

Kurt Junesjö missar helt att IF Metall förutom reallöneökningarna har drivit igenom förkortad arbetstid, bättre avtalspension och ökat lokalt inflytande. Och att IF Metall vill ersätta anställningstid mot kompetens i Las är helt enkelt inte sant, skriver avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

”S har tappat bort pensionerna”

”S har tappat bort pensionerna”

Pensionen kan bli en viktig konfliktfråga för Socialdemokraterna. Men i stället kommer en överenskommelse full av frågetecken.

Största problemet är inte pensionerna

”Borde vi inte börja med att göra jobben mer attraktiva, säkrare ur arbetsmiljösynpunkt innan vi kräver av människorna att de jobbar mer?”, skriver Jeanette Herulf.

Timbros fullständiga galenskap

Enligt Timbro-högern behöver vi befrias från semestern eftersom den är så oflexibel för oss.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?