”Konkurrenskraften hör samman med arbetarnas hälsa”DA:s Helle Klein vill se att det blir verklighet av nollvisionen om dödsolyckor på jobbet.

Har vi lärt oss att tänka efter före?”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson.

Foto: JESSICA GOW

”Vi arbetar för att leva (åt andra)”

Gästkrönika/Bob HanssonMin mamma är femton år och cyklar ner till hamnen och går på båten. När hon väl står framför kökschefen blir hon osäker. Chefen har just frågat varför hon vill arbeta just där.

Mamma skruvar på sig, handen upp mot hennes uppsatta hår men inte heller där finns ju några ord.  ”Nåja, du är bara femton. Jag skulle inte ens få kvittera ut ett förkläde till dig. Kom tillbaks när du blitt 16.” Hon cyklar hem igen, sätter sig vid köksbordet med sin mamma som tar fram symaskinen.

Redan dagen efter ser chefen henne kliva in genom dörren. På höfterna ett nysytt förkläde med rödvita rutor. ”Jag vill ju så gärna lära mig att bre smörgåsar.”

Fyra år senare är hon färdigutbildad kallskänka och springer skrikande in på toaletten. Vattnet som runnit ur henne torkar hon upp till sista droppen. Hon vill ju så gärna göra rätt för sig. Sedan går hon ut för att fortsätta bre smörgås.

Har ingen aning om vad som händer. Det är ju bara sjunde månaden.

Trodde hon.

I en hytt långt under vattenlinjen på en brits så smal att hon inte ens kan vända sig så händer det. Det sista hon ser innan de riktiga skriken kommer, är kaptenen som läser i en manual. Hur man förlöser ett liv.

När jag 43 år senare frågar hur det känns att gå i pension svarar hon: ”Som om jag fått tillbaks mitt liv”.  Sedan rättade hon lite med: ”Ja, jag har ju haft mitt liv hela tiden, men efter all pliktskyldighet, kan jag äntligen förfoga över min tid.”

Och ja mamma. Hundratusentals människor har njutit räka och majonäs för att du gett bort din tid. Och nu får du tillbaks den. I det trånga lunchutrymmet satt Marianne och i baren stod Kotte. Båda jobbat där lika länge som henne. Jag tänkte att de alla borde k-märkas. Ställas ut på Skansen. Marianne såg trött ut. ”Själv har jag inte råd att gå förrän 65.”

Vi rör oss genom ett liv som inte helt tillhör oss själva.  ”Vi arbetar för att leva. Men vi lever inte för att arbeta.” Det är lätt för munnarna att hålla med om. Men det här landet är fullt av värkande ledband, sprängande ryggslut och ilande handleder som påminner om att det kanske ändå är det vi tvingas göra, leva för att arbeta.

”Jag får mitt liv tillbaks nu.”

Medelåldern för en kvinna med arbetarklassbakgrund är 75  år.  Regeringen vill höja pensionsåldern. De säger att det är nödvändigt.

En enda gång bad mamma om löneförhöjning. Hon upptäckte att hon var den enda kvinnliga chefen. Dessutom den som arbetat längst, men ändå hade lägst lön. Facket bad henne vänta ett halvår. Sedan gick de upp till personalchefen vars taktik var välkänd: när han förhandlade med en kvinna försökte han få henne att gråta. Min mamma stålsatte sig, med mig ska han inte lyckas.

En bit in i förhandlingen sa chefen att hennes lön halkat efter och att det naturligtvis var något de skulle rätta till, att det var ett pinsamt misstag för företagets sida att deras mest lojala chef, dessutom enda kvinnliga, hade längre lön än andra.

Sa han inte.

Istället ifrågasatte han hennes kompetens.

Hur hade hon det egentligen med datakunskapen?

Jag har skött det här jobbet i tio år, jag driver det mest lönsamma av alla era kök och det borde klargöra min kompetens med all önskvärd tydlighet.

Sa hon inte. Orden lika få som den där första dagen för så väldigt många år sedan. Istället spände hon sina käkar. För han skulle inte få henne att gråta, det skulle hon inte ge honom. Dagen efteråt sjukskriver min mamma sig för andra gången i sitt liv. På Statistiska Centralbyråns hemsida kan man läsa att ”två av tre sjukskrivningar startas av en kvinna.” Men inte den här. Den här startades av en man.

Hon ringde mig efteråt. Jag var på bokmässan i Göteborg och minns att solen sken. Minns att jag just skulle intervjua Gudrun Schyman. Minns sorgen i mitt bröst, sorgen över att vi lever i en värld där ogråtna tårar betraktas som en seger. Sorgen över att en människas värde skrivs ner utifrån kön och samhällsklass. En Samma kväll som hon kliver av den båt där hon hela sitt liv stått till arbetsmarknadens förfogande, packar hon flyttlådor. För att flytta till en billigare lägenhet. Om några år, när pensionen går ner, får hon troligen flytta igen.

Arbete skapar värde. Men inte alltid för den som utför det.

Jag minns en konferens. Böcker. Middag. Fin middag. Plötsligt står hela kökspersonalen på rad i restaurangen när applåderna börjar. Äntligen, tänker jag äntligen, applåderas arbetarklassen. Men applåderna gällde den influgna stjärnkocken. Samma kväll hör jag en kollega klaga över servisen. Glassen hade smält redan när han fick den.

Tröttare servitris får man leta efter.

Så går vi till sist av båten. Hon har slängt det sista förklädet i korgen och loggat ut från sitt sista hektiska arbetspass. Av någon anledning tvingades hon hålla högre tempo när hon var 63 än 20. Jag vet inte varför. Men jag vet att arbetslinjen har en hand som inte darrar när den tittar upp från sina beräkningar. Hästsvansen stram och rösten säker när den deklarerar att ”arbete fyller människan med mening.”  Samtidigt skulle många hävda att det mest fyller en med trötthet. I det vilar en möjlighet. Att vi nästa gång möter en trött servitris, busschauför, telefonist eller tjänsteman, inte blir irriterade. Men bugar. Bugar så djupt vi förmår. Om arbetslinjen ska rädda Sverige, är det just denna trötthet som räddar arbetslinjen.

Nu är vi i iland och mamma har famnen full av blommor. Hennes efterföljare är redan på plats.  I mitt huvud, skvalpar orden kvar: ”Nu får jag tillbaks mitt liv.”

Bob Hansson

Håller du med? Diskutera krönikan här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Gör verklighet av nollvisionen

LEDAREIngen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Industrins konkurrenskraft hör samman med arbetarnas hälsa, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Det krävs mer än bara flex för företagen

KRÖNIKADet finns saker som behöver diskuteras i lagen om anställningsskydd, Las. Men det måste ske utan att maktbalansen rubbas mellan fack och arbetsgivare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

Bemannings­företag eller fackförening?

DEBATT”Om de lokala verkstadsklubbarna skall överleva i framtiden måste splittringen genom inhyrning stoppas", skriver en bemanningsanställd industriarbetare.

2

Farliga vibrationer

”Vibrationsskadade patienter är en del av vår vardag”

DEBATT”Vibrationsskadorna vi återkommande ställs inför är helt onödiga och har uppkommit på grund av felaktig och ibland olaglig hantering av verktyg. Vi vill vädja till alla som kan påverka att ta problemet på allra största allvar.”  Det skriver sex forskare i arbets- och miljömedicin.

3

Usel slogan, bra politik

Ledare”Arbetarrörelsens EU-valrörelse behöver andas framtidstro och möjligheter om den ska entusiasmera några väljare”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Alla måste stå upp för en nollvision mot dödsolyckor”

DEBATT”Det är provocerande och nonchalant att en del partier i Sveriges riksdag väljer att rösta emot en nollvision mot dödsolyckor.” Det skriver representanter för sex IF Metall-avdelningar i norra Sverige.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

”Vi ska inte vara rädda för att prata om las”

DEBATTUppgörelsen med C och L kommer inte att leda till de förändringar som befaras, med hotet om ett nyval så nära. Och att diskutera las är tvärtom viktigt, så att lagen tillsammans med krav på omställning och höjd a-kassa faktiskt skyddar arbetarna. Det skriver Alexandar Srndovic, på Pappers i Hallstavik.

1

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

”Det minst onda är inte nog!”

DEBATT Är ”det minst onda alternativet” tillräckligt skäl till att förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå. 

5

”Det finns en gräns för flexibiliteten”

DebattArbetsrätten har nu blivit en central politisk fråga. Men det är inte las som är krånglig och otidsenlig, det är slimmade personalavdelningar och minskad tro på fackliga förhandlingar som ställer till det, skriver Mikael Ybert, avdelningsordförande på Pappers i Skutskär.

1

Skuldfällan

”Det måste bli lättare att få skuldavskrivning”

Debatt”Vi har i dag en för alla öppen kreditmarknad. Det måste rimligen balanseras av en motsvarande för alla öppen väg ut.” Det skriver två forskare efter våra artiklar om skuldfällan.

1

Ovärdigt för ett välfärdsland

LEDARE”Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

3
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Friskare arbetsliv – var god dröj

Krönika”Jakten på de sjuka fortsätter oavsett regering. Det är helt galet”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

2

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

INDUSTRI PÅ HÖGVARV

”Inför gränsvärden för belastning”

DEBATT”Om man har en fast gräns för hur mycket som är tillåtet att belasta kroppen under en vanlig arbetsdag, är det mycket lättare att kräva åtgärder om belastningarna ligger över gränsen”, skriver två forskare inom Arbets- och miljömedicin.

Tony Fridh. Foto: Sacharias Källdén

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

GÄSTKRÖNIKA”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Skyddsombud, agera”

GÄSTKRÖNIKAIndustriarbetaren och ultralöparen Kennet Bergqvist har smärtsamt fått uppleva att träning utan rejäl vila mellan passen är en dålig idé. Nu vill han se samma kunskap i det alltmer stressade arbetslivet och föreslår ett nytt nyckeltal i arbetsgivarnas kalkyler: Återhämtning.

Döden på jobbet

Brotten som kom bort i valet

LEDARE”Industriarbetarnas oro för att skadas på jobbet måste tas på lika stort allvar som oron för gängskjutningar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Vi måste spänna bågen hårdare

Krönika”Är det någon grupp i detta samhälle som lever på knivs­eggen av stenhård konkurrens är det pappersarbetaren”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

Sverige gynnas av globalisering

KRÖNIKA”Globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Att håna någons hem är inte ok

KRÖNIKA”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

5

Intet nytt, allting nytt

Ledare”När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

1

Fortsätt vara folkrörelse, facket!

LedareFacken måste bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor med medlemmarna. Inte bara vart fjärde år.

Arbetsmiljön måste bli bättre!

KRÖNIKA”Arbetsmiljön är en av våra viktigaste frågor, och en medlemsundersökning visar att den ofta brister. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.