Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vad är en människa värd?

22 oktober, 2013

Skrivet av Kristian Lundberg

Är det ens en rimlig fråga att ställa? En människas värde, hur skulle det vara möjligt att ens föreställa sig att en människa går att förvandla till en variabel i en slags ekonomisk balansräkning?

Läs utdrag ur boken Döden på jobbet här:

Döden på jobbet – om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet

Nej. En människa går inte att foga in i en ekonomisk kalkyl på det sätt som vi gör med exempelvis containerfartyg, ärtskörden eller optioner på kullager, ändå är det just precis det vi gör, för värdet på en människa går hela tiden att reducera, minimera. En människa kan man pressa bortom bristningsgränsen. Vi har nu sett ett antal dödsfall äga rum.

Och inte minst har vi genom Elinor Torps ”Döden på jobbet” fått ta del av beslutsgången som skapar dessa ödesdigra konsekvenser för arbetande människor. Vi vet. Vi har informationen. Vi ser det ske. Och vi stiger åt sidan för en slags empatilös rovdjurskapitalism, där en människa bara är en funktion.

Är du för långsam? För gammal? För sjuk? För trött? För ifrågasättande? Är du hemma med sjukt barn? Har du sociala problem? Är du inte tillräckligt beredvillig? Då vet alla att det är dags att gå.

Vi har fått en helt ny arbetarklass av minimilönsanställda. Rättslösa.

Så, vad är en människa värd?

Ibland är svaret: ingenting. En människa är värd just ingenting. Andra gånger är det uppenbart att det finns en slags fördold ekonomisk kalkyl som vi hukar under, en beräkning där risk i relation till vinst går att beräkna och sätta i ett slags sammanhang. Det är bara det att den som tar risken inte är den som får ta del av vinsten. Det som sker på arbetsmarknaden nu är en helt naturlig konsekvens av det ideologiska skifte som har ägt rum bakom ryggen på oss. Det är en omvänd klasskamp där gränserna förflyttas.

Marknaden.

En marknad för arbete innebär naturligtvis en marknad för människor, inte i betydelsen att marknaden skulle agera för ett slags människovärde, tvärtom. Människan är en handelsvara, som en lastpall, en container, en lastbil. Och det vet alla, ibland blir godset skadat. Eller hur? En människas värde går med andra ord att räkna ut genom en formel. Det är ett ideologiskt skifte som har ägt rum bakom ryggen på oss. Jag upprepar mig. Jag vet det, men jag vet inte hur jag skall kunna göra det tydligare så det går att förstå: vi har inte valt detta, det har skett på bekostnad av vår valfrihet, för inte fick vi deltaga i valet om att förvandla arbetsplatser till dödsfällor, inte fick vi välja ett alternativ till den här rovdjursmarknaden, där människor dör på sina arbetsplatser, där andra blir allvarligt skadade, ibland för livet. Hur har den här processen sett ut, som har gjort detta möjligt?

När blev det plötsligt rimligt att räkna på en människas värde?

En del av det här skiftet som faktiskt har skett har med bemanningsföretag och underentrepenörer att göra, för ansvarsfrågan kommer genom den typen av aktörer förskjutas bort, gömmas undan i en virvel av korsvisa ägandestrukturer.

En kort tid arbetade jag på ett större speditionsföretag i Malmö. Jag var anställd genom ett bemanningsföretag, så naturligtvis var jag inte anställd. Jag fyllde däremot en funktion, inte minst i det att jag rent konkret var en konsekvens av den nya arbetspolitiken. Jag hade tagit en plats som tidigare hade fyllts av en fast anställd. Jag blev genom min blotta existens en slags informell svartfot. Jag möjliggjorde förändringen på arbetsplatsen. Jag kom för att han hade fått gå.

Arbetet var enkelt. Monotont. Nattskift. De få som fortfarande var traditionellt anställda fick cirkulera mellan sina arbetsuppgifter. De körde truck, tog emot gods, scannade paket, stod vid bandet och lade upp paket. Mindre gods. Mindre gods i det här sammanhanget är paket upp till fyrtio kilo. Vi inhyrda hade en enda funktion: att stå vid bandet. Lägga upp paket. Hålla tempot. Tömma vagnarna. Efter åtta timmar var händerna fyllda med sår. Ryggen var böjd ner mot marken. Natt nummer två frågade jag arbetsledaren: ”Kan inte vi också få handskar? Paketen skär in i händerna på oss.” Hans svar var mycket enkelt: ”Nej. Det får du ta med den som anställt dig.” Ännu en natt, fler sår på händerna, mindre gods upp till fyrtio kilo kan innehålla vad som helst – i princip. När jag cyklade hem på morgonen ringde jag till bemanningsföretaget som hade det formella ansvaret för min placering. Jag frågade igen efter arbetshandskar. Hon svarade: ”Nej. Det får du antingen skaffa där eller köpa själv. Vi kan inte hålla alla med handskar.” Det blev naturligtvis inga handskar. De som nu arbetar på det större speditionsföretaget som bemanningsanställda har ännu inte fått handskar.

En liten sak. En bagatell. En tydligt bild av vad som pågår. I det lilla. I det stora.

Vi har på kort tid förhandlat bort arbetsrätten. En av konsekvenserna blir att det plötsligt är rimligt att människor dör på sina arbetsplatser.

En efter en. Det är knappast ens längre en nyhet. Människor är förvandlade till funktioner, reducerade in i en ekonomisk kalkyl där vi inte längre äger svaret på om det är värt det.

Du kanske också vill läsa…

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok ”Visst kan man dansa efter Auschwitz”.

”Vi är ett skrivande folk”

Semestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Störningen har blivit ideologi

Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Hemlöshet är politik

”Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat” skriver Kristian Lundberg angående Stockholms Stadsmissions rapport om hemlöshet, som nyligen presenterats.

Vi låter barnen försvinna

Vi vet om det. Vi har läst om det. Vi har sett det ske. Men det är ändå en icke-fråga för oss att ett antal tusen barn förvandlas till varor och gods för andras begär, skriver Kristian Lundberg.

Platsen som förändrade mig

Platsen som förändrade mig

Yarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

En ovilja att förstå

En ovilja att förstå

”Vi blir också påminda om en historia där vi faktiskt sällan har utmärkt oss som ett land som värnar utsatta människor”, skriver Kristian Lundberg i en krönika angående avhysningen av EU-migranter från Industrigatan i Malmö.

De är vår tids statare

Kristian Lundberg

Vi vet att loppet är riggat

Vi vet att loppet är riggat

Kristian Lundberg.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.