Om arbetet som finns och känns – men som inte visas

I Håkan Pieniowskia film Rent, vitt, slätt och några livstycken spelar en pianist mitt i ett tvätteri under en arbetsdag. Det är menat som en kontrast till kvinnornas arbete, men också en hyllning.

Klädernas mänskliga form lockar fram bilder på alla som burit dem. Tvätteriarbetarnas händer över tygerna väcker tankar om den omsorg som finns när vi tar hand om varandra.

Och det hårda arbetet, som i tvätteriarbetarnas fall leder fram till en hög statistik av belastningsskador.

Omsorg – det som blivit ett kodord för när något inte ska kosta i pengar, men som ofta betalas med utslitna kroppar.

Kan vi hålla två tankar i huvudet samtidigt?

Här skriver Jeanette Herulf om Håkan Pieniowskias film Rent, vitt, slätt och några livstycken:

En hyllning till  kvinnors arbete

Läs också granskningen om belastningsskador i industrin, och om Joy, som har så ont att hon inte kan bära sin årige son.

Min son undrar när jag kan bära honom igen

Janna Ayres