Träffar bakom bruket

Sebastian Kallionpää spänner blicken i grusplanen bakom farsans jobb. Armen svingar framåt och fingrarna släpper klotet. Klang! Stål möter stål i en klockren träff. Välkommen till Oppboga Boulesällskap.

Sebastians farsa heter Lasse Kallionpää och nu är det hans tur att kasta.
Med fötterna innanför en cirkel i gruset kupar han handen framför munnen och låter fukten i en utandning fästa mot handflatan. Klotet lägger sig bra i handen och överkroppen lutar lätt framåt precis innan kastögonblicket, strax därpå landar klotet med en duns.

– Bra, ropar hans lagkamrat Pauli Mäkitalo.

Fem par fötter närmar sig en grön liten kula och ögonen ser vant skillnad på alla klot. Det blir ett poäng till ena laget, och en magnet på poängstolpen flyttas ett snäpp. Luften har redan börjat dofta av det regn som är på väg, men spelet på grusplanen bakom Oppboga Bruk fortsätter.

Lasse Kallionpää och Pauli Mäkitalo har känt varandra länge. De jobbar båda två på kartongbruket, Lasse vid klistermaskinen och Pauli spikar pallar vid utlastningen.

Kör man grusvägen till höger om bruket och sedan tar vänster och slutligen en skarp knix till höger så ligger boulebanan där. Den har inget alls med bruket att göra, och trots att Lasse under många år hade sett att folk for dit för att spela dröjde det länge innan han själv provade.

– Men sedan var jag helt fast, säger Lasse.

Pauli som hållit på i nästan tio år längre än Lasse berättar att det var samma sak för honom.

– Det var brorsan som spelade och jag minns att jag tänkte att det var en pensio­närssport. Men så skulle han spela i ett klubbmästerskap och saknade en partner så jag fick hoppa in.

De vann och sedan dess har Pauli spelat och tränat och har till och med en boulebana hemma i trädgården.

Anna–Karin Gräffelt sätter sig på huk, fokuserar och kastar.
– Nog räcker det där, frågar hon.
– Ja, det räcker, svarar Pauli.

Hennes klot ligger närmast lillen och det är det andra lagets tur att kasta. Sebastian Kallionpää ställer sig i ringen och klotet går i en hög båge genom luften innan det landar och stannar nästan exakt på nedslagsplatsen. Sebastian har slut på klot och peppar nu sin lagkamrat.

– Kom igen, skjut tre Kallar nu så vinner vi!

Att skjuta en Kalle – eller carreau som det egentligen heter – innebär att klotet som kastas träffar ett motståndarklot så att det skjuts bort. Allra skickligast är att göra en carreau sur place då klotet som kastas stannar exakt där motståndarklotet låg.

– Det är vi lite sämre på i Sverige jämfört med fransmännen till exempel, förklarar Pauli.

Att vara en bra skytt inom boule innebär att man är skicklig på att skjuta Kallar helt enkelt. Sebastian har tränat en hel del på det och är oftast skytt när han spelar i lag.

Skytte är också en egen gren inom boule. Spelarna ska då försöka träffa klot eller målkula på ett så bra sätt som möjligt i fem olika stationer från fyra olika avstånd. Förra året gick Sebastian till SM-final och fick möta en spelare i juniorlandslaget som tagit hem skytteguldet ett år tidigare. Sebastian trodde inte riktigt att han hade chans att vinna.

– Jo, men det sa jag ju åt dig du skulle göra, protesterar Pauli.

Sebastian har tävlat sedan han var sju år och Pauli är nästan alltid med och peppar. Det var därför Sebastian lyckades knipa SM-guldet förra året.

– Han finns där och säger bra saker, förklarar Sebastian.
Pauli tycker om att se hur yngre spelare utvecklas och försöker hjälpa dem med allt från pepp och taktik till mental träning.

– Det kan spåra ur lite när det går dåligt. Då gäller det att bara glömma det som är kastat och tänka framåt. En match är aldrig avgjord förrän den är slut.

På grusplanen bakom Oppboga Bruk pågår matchen än. Sebastian får till ett fint kast.

– Nära inspel det där, säger Pauli.

– Ja, han spelar med skruv, svarar Lasse.

Spelet fortsätter under småprat och glada tillrop när någon placerar ett klot bra. Gemenskapen är en stor del av sporten. Gamla och unga kan spela tillsammans och man umgås med kompisar, förklarar gänget på grusplanen. Själva spelet är också mer än att bara kasta sina klot.

– En blandning av taktik och precision, säger Pauli.

Boule kan spelas en mot en i singelmatcher, två mot två i dubbel och tre mot tre i trippel. Då gäller det att sätta ihop ett bra lag med en läggare som kan placera kloten bra och en skytt som är säker på att skjuta bort motståndarkloten. Men det är inte bara kasttekniken som är viktig.

– Oftast är det fokuseringen som brister, säger Anna-Karin.

På tävlingar kan det förekomma psykningar för att få motståndarna ur balans, berättar Pauli.

– Man får absolut inte visa motståndaren att man blir stressad om det går dåligt.

Taktiksnacket till trots – boule är en sport med enkla regler och vem som helst kan spela. Några tips får reportern när det är dags att testa formen.

– Nybörjarfelet är att stirra på lillen. Man ska titta där man vill att klotet ska landa, förklarar Pauli.

Kanske är det tur, men klotet placerar sig faktiskt bättre när rådet följs.

– I början kastade jag bara, och använde inte handleden, berättar Lasse.

Reportern blir plötsligt medveten om handleden, med försämrat resultat. Den snabbt avgjorda matchen ger ändå mer­smak.

Marie Edholm