Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Facken måste kliva fram”

23 november, 2015

Skrivet av Lars Henriksson

Lars Henriksson

Medlem i IF Metall som har arbetat på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, idag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Debatt Annonser kan vara lärorika. I en av de morgontidningar som på ledarplats envist ifrågasatt om ”vi har råd med flyktingar” såg jag nyligen en annons för handsmidda rakknivar till priset av tiotusen kronor. Några dagar innan hade den välbeställda läsekretsen erbjudits kryssningar för det tiodubbla.

Svaret på frågan om vi har råd beror alltså delvis på vilket ”vi” som åsyftas. Men framför allt är frågan felställd. Det bygger på det retoriska tricket att likställa samhället med vår egen hushållsekonomi. Samma krafter som nu säger att vi inte har råd med flyktingar är de som länge har hävdat att vi inte har råd med välfärd, anställningsskydd eller kollektivavtal.
Effektivt, för vem vill hamna i lyxfällan genom att konsumera mer än vad som finns på kontot? Men likväl felaktigt.

För samhällen fungerar inte som hushållskassor, utgifter på en plats är intäkter på en annan. Samhällen kan också besluta över sin ekonomiska utveckling som ingen enskild kan. Genom att styra investeringarna kan de skapa nyttigheter för majoriteten – som 60-talets bostadssatsningar och välfärdsbygge – eller göda spekulationsekonomin genom sänkta skatter så att några få kan handla stillahavskryssningar och rakknivar av damaskusstål.

Dagens flyktingsituation gör att detta val blir tydligare. Hur vi väljer att agera beror på hur vi ser på dem som flyr: praktiskt eller ideologiskt.

Det ideologiska är att behandla människor som kommer från andra länder som problem, just för att de kommer från andra länder. För vem har någonsin hört en högernationalist tala om att det är det alltför stora antal svenska människor som förorsakar arbetslöshet, bostadsbrist eller sviktande pensioner? Detta är en ideologi som bör kallas rasism även när den är uppklädd i kulturella finkläder.

När finansdepartementet skickar ut krav på nedskärningsförslag för att finansiera flyktingmottagandet spelar det dessa krafter i händerna. Detsamma gäller uppgörelsen om flyktingpolitiken mellan regeringen och allianspartierna. Istället för att fråga var människor gör mest nytta: skattesubventionerade låglönetjänster åt överklassen. Istället för att inlemma nykomlingar i vårt kollektiv: beroende av arbetsgivarens välvilja för uppehållstillstånd.

Inlindat i fluffigt prat om sänkta trösklar handlar det om att kraftigt utvidga det rättslösa låglöneproletariat som redan börjat växa fram. Just den typ av politik arbetsgivarna vill ha. Ju större konkurrens mellan arbetare desto lättare att pressa ner löner och arbetsvillkor.

Med en praktisk inställning är i stället frågan: ”Hur kan alla resurser användas för vårt gemensamma bästa – inklusive den kraft som finns bland de människor som just nu kommer hit?”
Det utgår från att vi människor är tillgångar för varandra och samhället, inte bördor. Och att vi kan och bör använda politiska medel för att se till att dessa tillgångar brukas på bästa sätt.

En gång, för numera ganska länge sedan, stod fackföreningarna för framtidshopp och visioner. Idag har fackföreningsrörelsen alldeles för länge överlåtit visionerna till motparten. I bästa fall stretat emot deras offensiv, i värsta fall anpassat sig till den. Den flyktingkris som varken marknaden eller det politiska systemet idag förmår hantera skulle kunna vara ett tillfälle för facken att kliva fram i ljuset och återta positionen som hoppingivande samhällsbyggare.

På arbetsplatserna finns de vardagskunskaper som behövs för att snabbt dra in nykomlingar i arbetslivet. Där kan vi med hjälp av våra organisationers ännu finmaskiga nät ta fram konkreta förslag som kan bli gemensamma planer på vilka samhällsinvesteringar som behövs och vilka ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att genomföra dessa.

Och framför allt, där finns den kollektiva men idag till stor del vilande styrka som krävs för att skapa det tryck underifrån som alltid krävs för stora samhällsförändringar.

Det är läge för en facklig motoffensiv där vi istället för att huka för nationalistisk inskränkthet eller låglönekonkurrens gör en planerad satsning på samhällsbygge. Då kan även dagens svåra flyktingsituation vändas från kris till möjlighet.

En kommentar till “Facken måste kliva fram

  • Det är inte så lätt att skriva kort i en så här pass viktig fråga. Och frågan är fackets överlevnad!
    Jag har tidigare hävdat att den verksamhets- och utbildningsstrategi som bedrevs under Svenska Metallindustriarbetareförbundets era gav tydliga bevis på framgångar. Se på 1970-talets framgångar med bl.a. MBL och LAS.
    Skickligt drivna ombud i bl.a. Metallavdelningar där vi på utbildningar på landets alla kursgårdar blev drillade till skickliga lokala fackombud som tyvärr ibland slutade med att arbetsgivaren plockade hej vilt bland skickliga förtroendevalda som istället anställdes att sköta företagens personalavdelningar.

    En faktor var förtroendevaldas enorma kunskap i avtal och andra regelverk samt att ta vara på och ställa krav på tid att sätta sig in i företagets alla uppkomna frågor i såväl lokal verksamhet som personalfrågor. Vid problem fanns kunnig personal på lokalavdelning eller hos förbund, om man inte som vi som valde att gå fackets väg, hade ett lokalt nätverk oss förtroendevalda emellan.

    Invandringspolitiken var även då stundtals en stor fråga som hos oss löstes med ett samarbete mellan försäkringskassa, arbetsförmedling, företagshälsovården en hel del företag samt som sagt, drillade förtroendevalda.

    För företagets överlevnad och därmed bibehållna arbetstillfällen så klarade vi förtroendevalda oss ofta själva i förhandlingar tack vare gedigen fackskola och sunt förnuft som vapen och förhandlade med företaget där kompromisser accepterades från båda håll.

    Det var på golvet och i Sveriges största Riksdag, fikarummet, som grunden till många fackliga frågor och åsikter dök upp, som skulle lösas fackligt på företaget.

    Varför har facket inte tagit vara på oss alla pensionerade förtroendevalda som åter skulle kunna visa företag och samhälle den väg som på 1900-talet gav Sverige en puff i rätt riktning? Kom inte och säg att våra metoder är förlegade. Ofta handlar det som sagt bara om gedigen kunskap, kompromisser och sunt förnuft.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Mer åsiktsmaterial

Att måla är som att kratta löv

Att måla är som att kratta löv

Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Du kanske också vill läsa…

”Solidariteten gör det lättare att andas”

”Solidariteten gör det lättare att andas”

Politiken måste syresättas igen. Och hoppet finns i folkrörelse-Sverige bland de många frivilligarbetare som ser till att det myckna talet om vikten av integration blir verklighet.

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

Låt mig berätta vilken politik Socialdemokraterna vill genomföra – och hur SD röstat i viktiga frågor som rör din ekonomi och ditt arbetsliv, skriver Ermine Khachatryan (S).

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

Kontroller, sanktioner och bättre myndighetssamverkan måste till. Men att strama åt arbetskraftsinvandringen vore ett slag i luften, skriver Amelie Berg och Patrik Karlsson, Svenskt Näringsliv.

”Nej Timbro – förändringar måste till”

”Nej Timbro – förändringar måste till”

Timbros halvhjärtade erkännande av att det finns problem räcker tyvärr inte. Missbruket har pågått oavbrutet – och vuxit. Dagens system för arbetskraftsinvandringen måste ändras på flera punkter, skriver Tove Nandorf, utredare på LO.

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

Ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Problem uppstår, men kan lösas. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

”Nu har vi högkonjunktur och arbetslösheten bland inrikes födda är låg. Då är det ett bra läge för etableringsjobb, skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

En gång var han själv en främling

En gång var han själv en främling

I dag är det Syrien, för 25 år sedan kom flyktingarna från Balkan. För Aleksandar Srndovic blev bruket i Hallstavik vägen in i Sverige. Möt en stridbar fackbas och samhällsmedborgare som tror att industrin återigen kan bli en viktig integrationsmotor.

De pluggar svenska  på jobbet

De pluggar svenska på jobbet

Obos husfabriker ville anställa ­nyanlända men orkade inte vänta på att de skulle lära sig ­svenska. Så de tog in en egen lärare. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

De tar skogsvägen till jobben

De tar skogsvägen till jobben

Ett pilotprojekt i Småland som blandar teori, praktik och svenskundervisning för invandrare har blivit en stor framgång. Nu sprids arbetssättet över Sverige.

”Sänkta löner fel väg att gå”

”Sänkta löner fel väg att gå”

Jonas Frycklund har rätt i att parterna – och samhället i övrigt – behöver utveckla nya vägar för att få nyanlända ut på arbetsmarknaden. Men sänkta lägstalöner är fel väg att gå – vi måste satsa på utbildning, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Så vill justitie­ministern stoppa sprängdåden

Efter Dagens Arbetes granskning: Regeringen vill ändra lagen för att stoppa stölderna av byggdynamit som används i sprängdåden. 

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

Företag spränger utan tillstånd

Trots indragna tillstånd kan företag fortsätta spränga. Dagens Arbetes granskning visar hur lätt det är för företag att strunta i myndighetens beslut.