Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Facken måste kliva fram”

23 november, 2015

Skrivet av Lars Henriksson

Lars Henriksson

Medlem i IF Metall som har arbetat på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, idag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Debatt Annonser kan vara lärorika. I en av de morgontidningar som på ledarplats envist ifrågasatt om ”vi har råd med flyktingar” såg jag nyligen en annons för handsmidda rakknivar till priset av tiotusen kronor. Några dagar innan hade den välbeställda läsekretsen erbjudits kryssningar för det tiodubbla.

Svaret på frågan om vi har råd beror alltså delvis på vilket ”vi” som åsyftas. Men framför allt är frågan felställd. Det bygger på det retoriska tricket att likställa samhället med vår egen hushållsekonomi. Samma krafter som nu säger att vi inte har råd med flyktingar är de som länge har hävdat att vi inte har råd med välfärd, anställningsskydd eller kollektivavtal.
Effektivt, för vem vill hamna i lyxfällan genom att konsumera mer än vad som finns på kontot? Men likväl felaktigt.

För samhällen fungerar inte som hushållskassor, utgifter på en plats är intäkter på en annan. Samhällen kan också besluta över sin ekonomiska utveckling som ingen enskild kan. Genom att styra investeringarna kan de skapa nyttigheter för majoriteten – som 60-talets bostadssatsningar och välfärdsbygge – eller göda spekulationsekonomin genom sänkta skatter så att några få kan handla stillahavskryssningar och rakknivar av damaskusstål.

Dagens flyktingsituation gör att detta val blir tydligare. Hur vi väljer att agera beror på hur vi ser på dem som flyr: praktiskt eller ideologiskt.

Det ideologiska är att behandla människor som kommer från andra länder som problem, just för att de kommer från andra länder. För vem har någonsin hört en högernationalist tala om att det är det alltför stora antal svenska människor som förorsakar arbetslöshet, bostadsbrist eller sviktande pensioner? Detta är en ideologi som bör kallas rasism även när den är uppklädd i kulturella finkläder.

När finansdepartementet skickar ut krav på nedskärningsförslag för att finansiera flyktingmottagandet spelar det dessa krafter i händerna. Detsamma gäller uppgörelsen om flyktingpolitiken mellan regeringen och allianspartierna. Istället för att fråga var människor gör mest nytta: skattesubventionerade låglönetjänster åt överklassen. Istället för att inlemma nykomlingar i vårt kollektiv: beroende av arbetsgivarens välvilja för uppehållstillstånd.

Inlindat i fluffigt prat om sänkta trösklar handlar det om att kraftigt utvidga det rättslösa låglöneproletariat som redan börjat växa fram. Just den typ av politik arbetsgivarna vill ha. Ju större konkurrens mellan arbetare desto lättare att pressa ner löner och arbetsvillkor.

Med en praktisk inställning är i stället frågan: ”Hur kan alla resurser användas för vårt gemensamma bästa – inklusive den kraft som finns bland de människor som just nu kommer hit?”
Det utgår från att vi människor är tillgångar för varandra och samhället, inte bördor. Och att vi kan och bör använda politiska medel för att se till att dessa tillgångar brukas på bästa sätt.

En gång, för numera ganska länge sedan, stod fackföreningarna för framtidshopp och visioner. Idag har fackföreningsrörelsen alldeles för länge överlåtit visionerna till motparten. I bästa fall stretat emot deras offensiv, i värsta fall anpassat sig till den. Den flyktingkris som varken marknaden eller det politiska systemet idag förmår hantera skulle kunna vara ett tillfälle för facken att kliva fram i ljuset och återta positionen som hoppingivande samhällsbyggare.

På arbetsplatserna finns de vardagskunskaper som behövs för att snabbt dra in nykomlingar i arbetslivet. Där kan vi med hjälp av våra organisationers ännu finmaskiga nät ta fram konkreta förslag som kan bli gemensamma planer på vilka samhällsinvesteringar som behövs och vilka ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att genomföra dessa.

Och framför allt, där finns den kollektiva men idag till stor del vilande styrka som krävs för att skapa det tryck underifrån som alltid krävs för stora samhällsförändringar.

Det är läge för en facklig motoffensiv där vi istället för att huka för nationalistisk inskränkthet eller låglönekonkurrens gör en planerad satsning på samhällsbygge. Då kan även dagens svåra flyktingsituation vändas från kris till möjlighet.

En kommentar till “Facken måste kliva fram

  • Det är inte så lätt att skriva kort i en så här pass viktig fråga. Och frågan är fackets överlevnad!
    Jag har tidigare hävdat att den verksamhets- och utbildningsstrategi som bedrevs under Svenska Metallindustriarbetareförbundets era gav tydliga bevis på framgångar. Se på 1970-talets framgångar med bl.a. MBL och LAS.
    Skickligt drivna ombud i bl.a. Metallavdelningar där vi på utbildningar på landets alla kursgårdar blev drillade till skickliga lokala fackombud som tyvärr ibland slutade med att arbetsgivaren plockade hej vilt bland skickliga förtroendevalda som istället anställdes att sköta företagens personalavdelningar.

    En faktor var förtroendevaldas enorma kunskap i avtal och andra regelverk samt att ta vara på och ställa krav på tid att sätta sig in i företagets alla uppkomna frågor i såväl lokal verksamhet som personalfrågor. Vid problem fanns kunnig personal på lokalavdelning eller hos förbund, om man inte som vi som valde att gå fackets väg, hade ett lokalt nätverk oss förtroendevalda emellan.

    Invandringspolitiken var även då stundtals en stor fråga som hos oss löstes med ett samarbete mellan försäkringskassa, arbetsförmedling, företagshälsovården en hel del företag samt som sagt, drillade förtroendevalda.

    För företagets överlevnad och därmed bibehållna arbetstillfällen så klarade vi förtroendevalda oss ofta själva i förhandlingar tack vare gedigen fackskola och sunt förnuft som vapen och förhandlade med företaget där kompromisser accepterades från båda håll.

    Det var på golvet och i Sveriges största Riksdag, fikarummet, som grunden till många fackliga frågor och åsikter dök upp, som skulle lösas fackligt på företaget.

    Varför har facket inte tagit vara på oss alla pensionerade förtroendevalda som åter skulle kunna visa företag och samhälle den väg som på 1900-talet gav Sverige en puff i rätt riktning? Kom inte och säg att våra metoder är förlegade. Ofta handlar det som sagt bara om gedigen kunskap, kompromisser och sunt förnuft.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

Så blev jag ett original

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Nu är det tid för försoning i LO”

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Detta har vi lärt oss av pandemin

Detta har vi lärt oss av pandemin

Det har varit ett år fullt av prövningar, men också lärdomar, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

När vi hellre letar efter myskoxar

När vi hellre letar efter myskoxar

En utsatt omhändertagen flicka vädjar för sitt liv. Men vem orkar väl lyssna på det, skriver Alexandra Pascalidou.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Du kanske också vill läsa…

”Solidariteten gör det lättare att andas”

”Solidariteten gör det lättare att andas”

Politiken måste syresättas igen. Och hoppet finns i folkrörelse-Sverige bland de många frivilligarbetare som ser till att det myckna talet om vikten av integration blir verklighet.

”Industrin står för integration”

Industrin har historiskt fungerat som den största integrationskraften i samhället. Ändå förs debatten ofta som en kulturdebatt helt utanför arbetslivet.

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

Låt mig berätta vilken politik Socialdemokraterna vill genomföra – och hur SD röstat i viktiga frågor som rör din ekonomi och ditt arbetsliv, skriver Ermine Khachatryan (S).

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

Kontroller, sanktioner och bättre myndighetssamverkan måste till. Men att strama åt arbetskraftsinvandringen vore ett slag i luften, skriver Amelie Berg och Patrik Karlsson, Svenskt Näringsliv.

”Nej Timbro – förändringar måste till”

”Nej Timbro – förändringar måste till”

Timbros halvhjärtade erkännande av att det finns problem räcker tyvärr inte. Missbruket har pågått oavbrutet – och vuxit. Dagens system för arbetskraftsinvandringen måste ändras på flera punkter, skriver Tove Nandorf, utredare på LO.

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

”Justera reglerna – men kasta inte ut barnet med badvattnet”

Ett öppet system för arbetskraftsinvandring medför stora värden för samhället. Problem uppstår, men kan lösas. Det går att bli av med badvattnet utan att kasta ut barnet, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

”Etablerings­jobb gynnar oss alla”

”Nu har vi högkonjunktur och arbetslösheten bland inrikes födda är låg. Då är det ett bra läge för etableringsjobb, skriver IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

En gång var han själv en främling

En gång var han själv en främling

I dag är det Syrien, för 25 år sedan kom flyktingarna från Balkan. För Aleksandar Srndovic blev bruket i Hallstavik vägen in i Sverige. Möt en stridbar fackbas och samhällsmedborgare som tror att industrin återigen kan bli en viktig integrationsmotor.

De pluggar svenska  på jobbet

De pluggar svenska på jobbet

Obos husfabriker ville anställa ­nyanlända men orkade inte vänta på att de skulle lära sig ­svenska. Så de tog in en egen lärare. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

De tar skogsvägen till jobben

De tar skogsvägen till jobben

Ett pilotprojekt i Småland som blandar teori, praktik och svenskundervisning för invandrare har blivit en stor framgång. Nu sprids arbetssättet över Sverige.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.