”När statsministern glass-hånar arbetarna har han glömt vem som byggt landet”
Det är inte demonstranterna som borde skämmas, skriver Jesper Johansson på Elitfönster i Lenhovda ”Svårt att missa klassföraktet i detta”
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2015-12-03, 17:10 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07

Debatt.Ögon över hela världen riktas mot Paris. Det finns ett enormt tryck på att hitta lösningar. Vi är säkra på att kunnande inom svensk industri kan bidra. Och vi vill se att social rättvisa kopplas samman med viljan att göra något för klimatet.
Ellika Olsson Aas är utredare på IF Metalls utredningsenhet. Hennes specialområde är energi- och klimatfrågor.
Anders Ferbe är förbundsordförande i IF Metall.
Det är en mäktig uppgift som ligger framför företrädarna för de närmare 200 länder som deltar i klimatmötet. Målet är att komma överens om ett klimatavtal som ska börja gälla 2020 med syfte att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader. Lyckas detta kan vi förhindra klimatförändringar som skulle få katastrofala konsekvenser.
Under 2014 låg Sveriges utsläpp på 54,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller cirka 0,17 procent av de globala utsläppen. Sedan 1990 har Sverige lyckats minska utsläppen av växthusgaser med 24 procent. Det är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Vi vet samtidigt att de varor vi importerar ofta har ett större klimatavtryck än de vi exporterar. Därför tror vi att svensk industri kan vara en del av lösningen.
Klimatutmaningen är global. Men mängden utsläpp och förutsättningarna för att minska dessa ser olika ut i olika delar av världen. Sverige ligger i framkant. Här finns många företag i världsklass inom sina respektive branscher, till exempel stålindustrin och fordonsindustrin. Dessutom har vi en nästintill koldioxidfri energimix som bidrar positivt till Sveriges låga utsläpp. Om det kunnandet sprids utanför våra gränser, kan det driva på för grön omställning av industrin på global nivå.
I Sverige har industrin lyckats genomföra stora energieffektiviseringar och minskat utsläppen, trots höga krav på lönsamhet och en stenhård global konkurrens. Men svenska företag kan inte luta sig tillbaka, utvecklingsarbetet behöver fortsätta. För att konkurrensförhållandena ska jämnas ut krävs ett globalt pris på koldioxid. Ett pris som gör det möjligt att investera för att vara bäst i klassen när det gäller låga utsläpp och samtidigt behålla en stark konkurrenskraft.
Vi vill lyfta ytterligare en förhoppning vi har på klimatmötet. Den gäller de människor som redan i dag är drabbade av klimatförändringar och alla de som kommer att drabbas under åren framöver.
Det avtal som sluts i Paris kan inte bara ta hänsyn till de åtgärder som behövs för att minska våra utsläpp. Ett nytt avtal måste också ta ställning till hur vi ska hantera de förändringar som faktiskt kommer att ske. Inte bara hur det kommer påverka en långsiktigt hållbar utveckling ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv utan även ur ett socialt perspektiv.
Redan i dag blir miljoner människor påverkade av klimatförändringarna. Förändringar som gör att människor mister sin inkomst och riskerar att drabbas av fattigdom. Enligt FN:s flyktingorgan kommer det om 35 år finnas mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar i världen. Dessa människor kommer ha begränsade möjligheter att leva mer klimatanpassat eller att skola om sig till ett nytt yrke. Därför är det viktigt att det avtal som sluts i Paris även inkluderar en rättvis omställning av arbetsmarknaden och ger människor möjlighet till försörjning.