Industriarbetarnas tidning

Därför är det låst läge i förhandlingarna

29 mars, 2016

Skrivet av

Arbetsgivarna agnade men facket högg inte. Fackens avvisande svar var väntat. Den som vill förstå de fastlåsta förhandlingarna gör bäst i att titta bakåt. DA förklarar varför.

I går sa industrins arbetsgivare till facken: Ni får 1,75 procent per år i två år, Inklusive en tiondels avsättning till deltidspension. Idag sade Facken inom industrin nej.

Varför?

I pressmeddelandet säger fackförbunden att de föreslagna löneökningarna är för låga. Facken kräver höjningar som ger reallöneökningar, alltså mer pengar i plånboken när inflationen är borträknad. Facken hävdar ju att inflationen ligger på 1,6-1,7 procent och att prisökningarna dessutom kommer att stiga framöver. Med den argumentationen blir det svårt att acceptera ett bud som inte skulle ge någon reallöneökning. Men för att förstå fackets krav måste man titta bakåt.

Hur då?

Facket talar om att bibehålla en kontinuitet i löneökningarna. Man säger att det inte finns någon anledning till att varken växla ned eller för den delen växla upp takten i löneökningarna. Industriavtalet har fungerat bra, säger facket. Medlemmarna ska få höjda reallöner utan att företagens konkurrenskraft skadas. Så lyder argumentationen.

Hur mycket har löneökningarna legat på då?

Det beror på hur man räknar. Under de skakiga år – från 2010 och framåt – som har följt på finanskrisen har lönerna inom industrin stigit med i genomsnitt 2,8 procent, enligt Medlingsinstitutet. Men tittar man på löneökningarna under hela Industriavtalets historia från 1998 och framåt så har den årliga genomsnittliga ökningen legat på 3,3 procent.

Före inflation ja. Men efter?

Då blir reallöneökningen i snitt 2,1 procent per år mellan 1998 och 2014.

Och det gillar inte arbetsgivarna?

Nej de tycker att lönelyften har varit för dyra under senare tid, i synnerhet som inflationen har varit obefintlig. 2014 fick industrins anställda en reallöneökning på 2,9 procent eftersom priserna sjönk. Nu säger facken nej till 1,75 procent på ett år. Det var nog rätt lätt för facket att säga nej med tanke på det ekonomiska läget.

Vad händer med ekonomin?

Det kan naturligtvis ingen riktigt bedöma hundraprocentigt säkert. Världsekonomin kan ta tvära kast och vi vet inte minst från finanskrisen hur det plötsligt kan slå mot svensk industri. Men om man ska döma av de senaste rapporterna börjar tillverkningsindustrin varva upp ordentligt. I förra veckan kom Konjunkturinstitutets rapport där avsnittet om just tillverkningsindustrin gavs rubriken ”Företagen spår god produktionstillväxt”. Tittar vi bakåt så kan vi se att den fackliga tuppkammen alltid växer i tider av ekonomisk uppgång. Högkonjunkturåret 2007 blev industriavtalets dyraste avtalsår.

Sedan kom finanskrisen och direkt efter krisen träffades ganska låga avtal inom industrin. Men samtidigt ökade arbetskraftskostnaden i Sverige snabbare än i Västeuropa. Varför det?

Huvudsakligen därför att kronan stärktes. Kronkursen steg, bland annat som följd av Riksbankens räntehöjningar, och det ökade kostnaderna för företagen. Så lyder förklaringen hos industrins ekonomiska råd, alltså den grupp ekonomer som fack och arbetsgivare gemensamt gett i uppdrag att analysera den ekonomiska utvecklingen.

Men nu sjunker ju kronkursen. Vad innebär det för avtalsrörelsen?

Att kronan blir billigare i förhållande till andra valutor innebär ju en slags doping av ekonomin. Exportföretag som tar betalt i euro eller dollar får ju mycket mer betalt nu än när kronan var stark. Vinsterna stiger och det brukar skärpa de fackliga kraven.

Facken inom industrin gick in i avtalsrörelsen med krav på 2,8 procent. Det ligger alltså i linje med vad man varje år har fått ut i snitt sedan finanskrisen. Samtidigt sa arbetsgivarna 0,5. Varför höjer man nu till 1,75?

Det märkliga är inte att man höjer sitt bud. Det märkligaste var att man gjorde det offentligt.

Varför då?

Nu är parterna inne i en slutförhandling. En känslig process som skulle kunna leda till konflikt. Eller också faller alla bitar på plats. Det normala är att man förhandlar bakom lyckta dörrar och inte yppar någonting till omvärlden förrän man är klara. Därför kom arbetsgivarnas offentliga utspel på annandag påsk plötsligt och oväntat.

Hur kan man förklara det?

Svårt att säga. Men möjligtvis ville arbetsgivarna publikt måla in facken i ett hörn. ”Se vi släpper våra hjärtefrågor om flexibilitet och pratar bara lönenivå”. Den största arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen släppte sina två frågor som verkligen utmanade det lokala facket ställning. Dels att man lokalt ska kunna göra upp om lägre löner och sämre arbetsvillkor än vad kollektivavtalet säger. Dels en förlängning av arbetstidskorridoren som skulle ha öppnat dörren för lördagsarbete.

Varför överger man sådana hjärtefrågor som handlar om makt och inflytande?

Kanske för att möjliggöra ett snabbt avtal på en nivå som är tillräckligt låg. Det börjar bli bråttom nu. Om industrins avtal ska bli normerande för resten av arbetsmarknadens nära 500 avtal för tre miljoner löntagare så gäller det att bli klar i tid. Det vill säga före fredag. Andra fack står och väntar och dessutom med högre lönekrav än Facken inom industrin. Pappers kräver exempelvis ett 2-årigt avtal på 2,8 procent första året och 3,6 procent andra året. Målarna, som är en del av den fackliga koalition (6F) som krävt högre lönelyft än industrifacken, har varslat om stridsåtgärder till den 8 april.

Vad innebär det för industrins parter?

Att de måste hitta en nivå som resten av arbetsmarknaden accepterar som rimlig. Industrifackens förhandlare lär nog påminna sina motparter att 1,75 procent knappast ses som ett legitimt märke av andra.

Och vad kan arbetsgivarna säga då?

Vill ni i facket ha mer pengar så vill vi ha mer flexibilitet, kan de säga. Och i så fall kan frågan om lokala avsteg från kollektivavtalet eller lördagsarbete göra comeback på förhandlingsbordet.

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Återgång till ett klassiskt byte

En nöjd fackbas, som slapp undan ”ökad flexibilitet”. En djupt besviken förhandlingschef på Teknikföretagen, som ”saknade grejer att byta”. Årets avtal innebär en återgång till att köpa arbetsfred med pengar, skriver DA:s Harald Gatu.

”Industrins parter har gjort sitt”

”Industrins parter har gjort sitt”

DA:s chefredaktör Helle Klein kallar avtalet ett fiasko för arbetsgivarna, men betonar vikten av att båda parter vunnit fortsatt arbetsfred.

Parterna säger ja till 2,2 procent

Parterna säger ja till 2,2 procent

Ett nytt avtal för 600 000 industrianställda ger 2,2 procent under ett år, varav 0,2 procent är delpension. Facken säger sig vara nöjda, men arbetsgivarna tycker att avtalet blev för dyrt.

Avtal 2020: ”Inte så kul att ligga sist”

Avtal 2020: ”Inte så kul att ligga sist”

Avtalen går snart ut och mycket handlar förstås om lönen. Vi har besökt några industriarbetsplatser där siffran i lönekuvertet är central.

Vem vinner matchen?

Vem vinner matchen?

Lönen, flexibiliteten och arbetsmiljö är några de stora frågorna som står på spel i avtalsrörelsen.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

Vilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

Svårare säga nej till lönesystem

Det nya Teknikavtalet har vässats när det gäller kraven att införa system för rättvisare löner. Erfarenheten visar att lönesystem gynnar jämställdheten.

LO sätter ned foten i avtalsrörelsen

LO och Svenskt Näringsliv gör gemensam sak och rekommenderar de parter som ännu inte träffat avtal att följa ”märket” som har satts för industrin.

Rätt till deltid och pengar i plånboken

Pappers avtal är nu klart. Det är på ett år, ger 2,2 procents lönelyft eller 608 kronor i månaden. Avtalet har också en mycket tydlig pensionsprofil, med bland annat rätt till delpension från 60 års ålder.

”Facket ägnar sig åt ett slags diktatförhandlingar”

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe rasar mot det han kallar fackens ”diktatförhandlingar” och säger att man nu ska utreda om industriavtalet ska sägas upp. IF Metalls Anders Ferbe ger dock svar på tal.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.