Märket är en urvuxen tvångströja
Vi har länge varit kritiska mot att vårt inflytande är för litet i processen inför avtalsrörelsen. LO måste enas om en bredare modell för lönenivåerna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Industriarbetarnas tidning
27 oktober, 2016
Skrivet av Marie Edholm
Sverige har högkonjunktur och i morgon lägger industriförbunden fram lönekraven inför nästa års förhandlingar. Industriarbetsgivarna vill dock inte att en stark hemmamarknad ska styra lönerna.
När Facken inom industrin (Unionen, Ingenjörerna, Livs, GS-facket och IF Metall) lägger fram sin avtalsplattform i morgon fredag sätter de också nivån på lönekraven i nästa års avtalsförhandlingar. Sverige befinner sig i en högkonjunktur, med sjunkande arbetslöshet och brist på arbetskraft i flera branscher, något som kan spä på förväntningarna på högre löner bland fackens medlemmar.
En av industrifackens kommande motparter i förhandlingarna är Industriarbetsgivarna, en arbetsgivarorganisation för svensk basindustri, som i onsdags kom med en ny konjunkturrapport.
Där skriver de att svensk ekonomi har vuxit starkare än omvärldens på senare år, men att tecknen på en inbromsning nu blir allt fler.
Låga räntor, svag krona och stor flyktinginvandring har eldat på den svenska ekonomin, menar chefekonom Mats Kinnwall, som nu ser en avmattning och anpassning till omvärldens nivåer.
Kinnwall upprepar sitt budskap om att den återhämtning av den globala tillväxten som vi har vant oss vid efter kriser inte har infunnit sig efter finanskrisen. I stället tuggar ekonomin på i en mer blygsam takt.
– Det finns inget som tyder på att det här kommer att brytas. Vi kommer att fortsätta se låga räntor, litet utrymme för investeringar och låga reallöneökningar.
Kinnwall ser inga tecken på att tillväxten tar fart någonstans i världen, men inte heller några tecken på en djupdykning.
Lika långt som Kinnwall vill inte Industrins ekonomiska råd (IER) gå i sin rapport som presenterades i början av oktober. Rådet beskriver världsekonomins framtid som svårnavigerad, men menar att det inte går att avgöra om förändringarna i dess beteende är tillfälliga eller permanenta.
När IER tittar på den svenska ekonomin ser de en stark hemmamarknad, men man gör samma analys av den globala tillväxten som Industriarbetsgivarna – den mattas av. Det finns också en oro på lång sikt för svag eller måttlig tillväxt i tillverkningsindustrin, vikande världshandel och dämpad utveckling av produktiviteten. Låga räntor har dock gynnat industrin, så både företag och finansmarknad bör justera ned förväntningarna på fortsatt hög avkastning, skriver IER.
Också Konjunkturinstitutet skriver i sin lönebildningsrapport att produktivitetstillväxten har varit svag sedan finanskrisens utbrott, och att den kommer att fortsätta ligga på en något lägre nivå de kommande åren jämfört med tidigare. Den svenska exportmarknaden växer långsamt framöver och vår BNP-tillväxt har saktat in under 2016. Den inhemska efterfrågan kommer dock fortsätta att vara stark och konjunkturen förstärks även de närmaste åren, spår Konjunkturinstitutet.
Under veckan som har gått har industrifacken och de övriga LO-förbunden haft intensiva överläggningar för att försöka enas om vilket löneutrymme den svenska ekonomin – men framför allt den svenska exportberoende industrin – klarar av den här gången. Förra året krävde industriförbunden 2,8 procent och fick till slut igenom lönehöjningar på 2,2 procent. Då krävde bland andra Byggnads mer, men tvingades till slut nöja sig med samma nivå som industrin.
Konjunkturinstitutet spår i sin rapport att löneökningarna kommer att stanna på 3,2 procent nästa år, jämfört med årets 2,8 procent (då lokala löneökningar har räknats in). Mats Kinnwall på Industriarbetsgivarna vill inte kommentera löneutrymmet, men betonar vikten av att inte låta den starka svenska hemmamarknaden styra löneutvecklingen.
– Det viktigaste för oss är att man förstår förutsättningarna enligt industriavtalet. Det är inte Sveriges ekonomi, den svenska byggsektorn eller en låg arbetslöshet som ska ligga till grund för löneökningstakten. Det är den svenska industrins konkurrenskraft man ska ta hänsyn till, och då måste man jämföra med produktivitetsutvecklingen och löneökningarna i omvärlden.
Nu går till exempel byggsektorn i Sverige för fullt, och med den bostadsbrist vi har finns inga tecken på avmattning. Hur ser du på riskerna för att vissa branscher ska bryta sig loss från industriavtalets dämpande effekt på löneökningstakten?
– Det är en diskussion som man måste kunna föra. Men trots att svensk arbetsmarknad är het så har vi inte fått de lönebrasor som många befarade skulle uppstå. Jag tror att allt fler sektorer har blivit internationellt konkurrensutsatta. Det gäller även byggindustrin.