Industriarbetarnas tidning

En annorlunda pappers­arbetare

11 november, 2016

Skrivet av

Växter, tigrar, klockor, bilar. Det och mycke­t mer kan konstnären Fideli Sundqvist göra – av bara papper.

Fideli

Självportätt. Foto: Madeleine Andersson

Namnet fick hon efter Gunnel Lindes karaktär i Den vita stenen. ”Men mina föräldrar var gulliga som gav mig flera namn att välja mellan, om jag inte hade trivts med Fideli.”

Namn: Agnes Cecilia Fideli Siri Charlotte Sundqvist
Yrke: Papperskonstnär. Illustratör och grafisk formgivare.
Ålder: 28 år.
Familj: Dvärgpudeln Puck. Mamma, pappa, bror och syster. Pojkvän.
Bor: Etta på Södermalm i Stockholm.
Utbildning: Nyckelviksskolan (konst och hantverk), Konstfack (grafisk design och
illustration).
Bästa avkopplingen: ”Korsord. Ofta en timme om dagen faktiskt. Det är ett bra sätt att koppla bort alla andra tankar.”

Fidelis böcker

Birre – var är du? (Opal, 2011)
 I love paper (Natur & Kultur, 2013)
 Paper garden (Natur & Kultur, 2016)

Fideli visar – Så gör du dina egna björklöv!

November, men det är nästan som man får en föraning om våren. Fideli Sundqvist tar fram en penna och ett grönt papper och skissar snabbt upp några linjer, sedan byter hon pennan mot en skalpell för att därefter skära och vecka papperet tills hon bara minuten senare lyckats förvandla det till ett naturtroget löv.

Ett björklöv.

Med ådringar, skuggor och allt. Bara doften saknas.

– Folk tror kanske att jag kan göra vad som helst med papper, eller att jag bara tycker att det är kul att lattja med papper. Men så är det inte. Det som driver mig är snarare att jag vill berätta något, eller bara göra något fint.

Ni fattar. Papper, det är Fideli Sundqvists fack och levebröd. Hennes palett, duk och landskap i ett kan man säga. Vanliga färgade A4-papper som hon med hjälp av skalpell och en handfull andra enkla verktyg försiktigt skär, klipper och böjer så att det utskurna papperet till slut blir en blomma, ett djur, en luftballong eller något annat tredimensionellt objekt.

Detta har hon gjort på heltid i drygt fem år nu, och efterfrågan på hennes papperskreationer har under den tiden varit stor. Förutom utställningar och offentliga utsmyckningar, har hon arbetat med reklam på uppdrag av en rad inhemska och utländska företag. Som ICA, Åhléns, Canon och creddiga Louis Vuitton, bland många andra.

Vi träffar henne i hennes studio, mitt bland hipsterkvarteren på Söder i Stockholm, och under tiden som hon visar hur hon gör och hur hon tänker, gläfser tidvis hennes tre månader gamla valp efter lika mycket uppmärksamhet av henne som jag.

– Tyst Puck, gå och lägg dig!

”Att hitta på mina egna jobb, lägga upp min egen tid, det har betytt mycket för mig.”

Men först en snabb tillbakablick och sju mil norrut – till barndomen och tonåren hemma i Uppsala, där allt började.
Föräldrarna skulle betyda mycket för det framtida yrkesvalet, men visst tyckte hon att de var pinsamma ibland. Mamma – keramikern – som alltid kom lerig till skolans föräldramöten, och så pappa – religionshistorikern – som ägnade dagarna i ända med att grubbla och skriva om vikingar, fornnordisk mytologi och annat mossigt. Två akademiska bohemer som ofta arbetade hemma.

Men med tiden kom hon att uppskatta den livsstilen alltmer. Särskilt det där med att komma på och skapa saker på egen hand och sedan sälja dem på öppna marknaden. Som mamma brukade göra, på julmarknaderna inte minst.

– Att hitta på mina egna jobb, lägga upp min egen tid, det har betytt mycket för mig, säger hon.

Foto: Madeleine Andersson
Foto: Madeleine Andersson

Skolan gillade hon däremot inte. Då satt hon hellre hemma och ritade och spelade skivor i stället. Hon minns skivomslagen som hon gjorde – hur hon översatte musiken och texterna till illustrationer – och hur betagen hon blev av just ett konvolut som var tillverkat i linoleumsnitt.

Detta liksom en bok om papperskonst som hennes äldre bror senare kom hem med från Kina, bidrog starkt till att hon föll för just papperet som material.

– Motiven med drakar och lotusblommor berörde mig inte. Däremot all tid som hade lagts ner på att skapa dem, det fascinerade mig mycket, och därför ville jag själv testa den tekniken.

Och inspirationen – var får du den ifrån?

– Den största inspirationen kommer faktiskt nu, bara av att göra det här. Från själva arbetet i sig. Särskilt när jag arbetar med objekt som djur och andra figurer.

Som lövet du nyss gjorde?

– Ja, det kan jag gå i gång på. Fantasin som det ger; kan man göra något mer? Ett träd? En buske? Ett hus? Det blir som när man var barn och gick in i lekandet. Du vet, plötsligt är man där själv, i en annan parallell värld  …

– Puck!

Hon ger valpen en uppskattande kommentar, sedan tar hon upp lövet från bordet igen och snurrar sakta på stjälken mellan tumme och pekfinger.

– Att jobba med händerna, hantverk över lag, det är sådant som ”startar” mig. Och papper är faktiskt väldigt lustfyllt att arbeta med. Det är många moment och det tar tid.

Vad tar mest tid?

– Att komma på vad jag ska göra. En idé.

Foto: Madeleine Andersson
Foto: Madeleine Andersson

Medan Puck fiskar efter fler komplimanger tittar vi på resultatet av ett hundratal idéer som finns att se på hennes webbplats. Vad är hon mest stolt över?

– Oj  … Jag vet inte om jag känner mig stolt över något särskilt, men jag blir glad. Tacksam. Att de över huvud taget blev färdiga. För det är det svåraste tycker jag – att bli helt färdig.

Hon ler och pekar på ett par krukväxter hon gjort.

– Visst, det är ju lite knäppt och det är ju inte det mest meningsfulla man kan göra. Men det är ändå fantastiskt kul att göra det!

Fideli Sundqvist tycks drivas av något slags folkbildande upplysningsideal. I hennes två senaste böcker är hon i varje fall inte hemlig med hur hon gör sina kreationer, tvärtom.

Pedagogiskt och steg-för-steg tipsar hon läsaren om hur man kan göra allt från fyrar och elefanter till växter och djur från världens alla hörn helt på egen hand. Mer kurslitteratur än hipp kaffebordsrekvisita med andra ord.

– Det är ju mycket roligare att dela med sig av sina kunskaper.

Varför då?

– Därför att det är ett fint sätt att förhålla sig till livet, tycker jag. Att föra kunskap vidare och inte vara så ängslig för konkurrens. Dessutom är det ju kul om andra kan få ha det lika mysigt som jag när jag bygger i papper.

Men några kurser vill hon inte hålla.

– Nej, jag har gjort det, men jag tycker inte om det alls. Jag gillar inte att stå i cent­rum på det sättet, i centrum för en hel grupp.

– Man kan lära sig av boken i stället, då känner jag att jag har gjort mitt.

”Jag tycker att snällhet är ett väldig­t viktigt karaktärsdrag hos människor.”

Hur hon är annars? Kreativ förstås. Men inte på ett självupptaget eller yvigt sätt. Snarare påfallande lugn och ödmjuk, en sådan som hellre lyssnar på andra än på sig själv. Ja, en eftertänksam och hemkär 28-åring med klassiker hemma i bokhyllan, välskötta växter och med bilder på släktingar och vänner fästade på kylskåpet.
Snäll, och det vill hon också vara.

– Jag tycker att snällhet är ett väldigt viktigt karaktärsdrag hos människor. Det har ju annars ganska dålig status, betraktas som lite töntigt. Men hellre töntig än kall.

Foto: Madeleine Andersson

Vad gör dig arg då?

– Orättvisor. Eller när folk inte hälsar. Som häromdagen när jag hälsade på två personer och ingen svarade tillbaka. Sådant provocerar mig. Varför kan man inte bekräfta varandras existens?

Dockor, särskilt marionettdockor, har länge fascinerat henne, och nu i december planerar hon att sätta upp en dockteaterpjäs baserad på Eleanor Coerrs ungdomsbok Sadako och de tusen papperstranorna.

– Var och exakt hur den ska sättas upp, om den ska filmas och fotograferas, det vet jag ännu inte. Men jag har i alla fall en storyboard och vet vilka scener och vilka figurer jag vill ha med.

Varför är du så intresserad av dockor?

– Vet inte riktigt, jag bara är. Dockor är magiska, de liksom lever sina egna liv!

Men lite skrämmande också?

– Jo, det finns något kusligt med dockor, men det är ändå något som etsat sig fast hos mig.

Har du gjort något i papper som du rent av själv blivit rädd för?

– Jag tror inte det. Jo, det händer faktiskt, om jag gör blickar. Djurblickar. Dem kan jag känna något slags motstånd till. Trots att de bara har skurits ut i papper  …

Hon tittar på Puck, fortsätter:

– Eller tvärtom: bara värme och sympati.

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Oro och sorg när fabriken flyttar

Oro och sorg när fabriken flyttar

En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

När de anställda tar över

När de anställda tar över

Tio personer som hade svårt att hitta jobb skapade en arbetsplats som passade just dem. Nu står de inför ett svårt beslut.

Snabb omställning på Klippans bruk

Snabb omställning på Klippans bruk

Nordens äldsta bruk, Klippans, lade snabbt servetterna åt sidan för att ägna sig åt ett coronaanpassat pappersgöra.

Fast jobb eller utvisning

Fast jobb eller utvisning

De fick en andra chans till ett liv i Sverige. Men villkoren var hårda. Dagens Arbete har följt killarna som bokstavligen slåss för sin överlevnad på den svenska arbetsmarknaden.

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.