Industriarbetarnas tidning

En annorlunda pappers­arbetare

11 november, 2016

Skrivet av

Växter, tigrar, klockor, bilar. Det och mycke­t mer kan konstnären Fideli Sundqvist göra – av bara papper.

Fideli

Självportätt. Foto: Madeleine Andersson

Namnet fick hon efter Gunnel Lindes karaktär i Den vita stenen. ”Men mina föräldrar var gulliga som gav mig flera namn att välja mellan, om jag inte hade trivts med Fideli.”

Namn: Agnes Cecilia Fideli Siri Charlotte Sundqvist
Yrke: Papperskonstnär. Illustratör och grafisk formgivare.
Ålder: 28 år.
Familj: Dvärgpudeln Puck. Mamma, pappa, bror och syster. Pojkvän.
Bor: Etta på Södermalm i Stockholm.
Utbildning: Nyckelviksskolan (konst och hantverk), Konstfack (grafisk design och
illustration).
Bästa avkopplingen: ”Korsord. Ofta en timme om dagen faktiskt. Det är ett bra sätt att koppla bort alla andra tankar.”

Fidelis böcker

Birre – var är du? (Opal, 2011)
 I love paper (Natur & Kultur, 2013)
 Paper garden (Natur & Kultur, 2016)

Fideli visar – Så gör du dina egna björklöv!

November, men det är nästan som man får en föraning om våren. Fideli Sundqvist tar fram en penna och ett grönt papper och skissar snabbt upp några linjer, sedan byter hon pennan mot en skalpell för att därefter skära och vecka papperet tills hon bara minuten senare lyckats förvandla det till ett naturtroget löv.

Ett björklöv.

Med ådringar, skuggor och allt. Bara doften saknas.

– Folk tror kanske att jag kan göra vad som helst med papper, eller att jag bara tycker att det är kul att lattja med papper. Men så är det inte. Det som driver mig är snarare att jag vill berätta något, eller bara göra något fint.

Ni fattar. Papper, det är Fideli Sundqvists fack och levebröd. Hennes palett, duk och landskap i ett kan man säga. Vanliga färgade A4-papper som hon med hjälp av skalpell och en handfull andra enkla verktyg försiktigt skär, klipper och böjer så att det utskurna papperet till slut blir en blomma, ett djur, en luftballong eller något annat tredimensionellt objekt.

Detta har hon gjort på heltid i drygt fem år nu, och efterfrågan på hennes papperskreationer har under den tiden varit stor. Förutom utställningar och offentliga utsmyckningar, har hon arbetat med reklam på uppdrag av en rad inhemska och utländska företag. Som ICA, Åhléns, Canon och creddiga Louis Vuitton, bland många andra.

Vi träffar henne i hennes studio, mitt bland hipsterkvarteren på Söder i Stockholm, och under tiden som hon visar hur hon gör och hur hon tänker, gläfser tidvis hennes tre månader gamla valp efter lika mycket uppmärksamhet av henne som jag.

– Tyst Puck, gå och lägg dig!

”Att hitta på mina egna jobb, lägga upp min egen tid, det har betytt mycket för mig.”

Men först en snabb tillbakablick och sju mil norrut – till barndomen och tonåren hemma i Uppsala, där allt började.
Föräldrarna skulle betyda mycket för det framtida yrkesvalet, men visst tyckte hon att de var pinsamma ibland. Mamma – keramikern – som alltid kom lerig till skolans föräldramöten, och så pappa – religionshistorikern – som ägnade dagarna i ända med att grubbla och skriva om vikingar, fornnordisk mytologi och annat mossigt. Två akademiska bohemer som ofta arbetade hemma.

Men med tiden kom hon att uppskatta den livsstilen alltmer. Särskilt det där med att komma på och skapa saker på egen hand och sedan sälja dem på öppna marknaden. Som mamma brukade göra, på julmarknaderna inte minst.

– Att hitta på mina egna jobb, lägga upp min egen tid, det har betytt mycket för mig, säger hon.

Foto: Madeleine Andersson
Foto: Madeleine Andersson

Skolan gillade hon däremot inte. Då satt hon hellre hemma och ritade och spelade skivor i stället. Hon minns skivomslagen som hon gjorde – hur hon översatte musiken och texterna till illustrationer – och hur betagen hon blev av just ett konvolut som var tillverkat i linoleumsnitt.

Detta liksom en bok om papperskonst som hennes äldre bror senare kom hem med från Kina, bidrog starkt till att hon föll för just papperet som material.

– Motiven med drakar och lotusblommor berörde mig inte. Däremot all tid som hade lagts ner på att skapa dem, det fascinerade mig mycket, och därför ville jag själv testa den tekniken.

Och inspirationen – var får du den ifrån?

– Den största inspirationen kommer faktiskt nu, bara av att göra det här. Från själva arbetet i sig. Särskilt när jag arbetar med objekt som djur och andra figurer.

Som lövet du nyss gjorde?

– Ja, det kan jag gå i gång på. Fantasin som det ger; kan man göra något mer? Ett träd? En buske? Ett hus? Det blir som när man var barn och gick in i lekandet. Du vet, plötsligt är man där själv, i en annan parallell värld  …

– Puck!

Hon ger valpen en uppskattande kommentar, sedan tar hon upp lövet från bordet igen och snurrar sakta på stjälken mellan tumme och pekfinger.

– Att jobba med händerna, hantverk över lag, det är sådant som ”startar” mig. Och papper är faktiskt väldigt lustfyllt att arbeta med. Det är många moment och det tar tid.

Vad tar mest tid?

– Att komma på vad jag ska göra. En idé.

Foto: Madeleine Andersson
Foto: Madeleine Andersson

Medan Puck fiskar efter fler komplimanger tittar vi på resultatet av ett hundratal idéer som finns att se på hennes webbplats. Vad är hon mest stolt över?

– Oj  … Jag vet inte om jag känner mig stolt över något särskilt, men jag blir glad. Tacksam. Att de över huvud taget blev färdiga. För det är det svåraste tycker jag – att bli helt färdig.

Hon ler och pekar på ett par krukväxter hon gjort.

– Visst, det är ju lite knäppt och det är ju inte det mest meningsfulla man kan göra. Men det är ändå fantastiskt kul att göra det!

Fideli Sundqvist tycks drivas av något slags folkbildande upplysningsideal. I hennes två senaste böcker är hon i varje fall inte hemlig med hur hon gör sina kreationer, tvärtom.

Pedagogiskt och steg-för-steg tipsar hon läsaren om hur man kan göra allt från fyrar och elefanter till växter och djur från världens alla hörn helt på egen hand. Mer kurslitteratur än hipp kaffebordsrekvisita med andra ord.

– Det är ju mycket roligare att dela med sig av sina kunskaper.

Varför då?

– Därför att det är ett fint sätt att förhålla sig till livet, tycker jag. Att föra kunskap vidare och inte vara så ängslig för konkurrens. Dessutom är det ju kul om andra kan få ha det lika mysigt som jag när jag bygger i papper.

Men några kurser vill hon inte hålla.

– Nej, jag har gjort det, men jag tycker inte om det alls. Jag gillar inte att stå i cent­rum på det sättet, i centrum för en hel grupp.

– Man kan lära sig av boken i stället, då känner jag att jag har gjort mitt.

”Jag tycker att snällhet är ett väldig­t viktigt karaktärsdrag hos människor.”

Hur hon är annars? Kreativ förstås. Men inte på ett självupptaget eller yvigt sätt. Snarare påfallande lugn och ödmjuk, en sådan som hellre lyssnar på andra än på sig själv. Ja, en eftertänksam och hemkär 28-åring med klassiker hemma i bokhyllan, välskötta växter och med bilder på släktingar och vänner fästade på kylskåpet.
Snäll, och det vill hon också vara.

– Jag tycker att snällhet är ett väldigt viktigt karaktärsdrag hos människor. Det har ju annars ganska dålig status, betraktas som lite töntigt. Men hellre töntig än kall.

Foto: Madeleine Andersson

Vad gör dig arg då?

– Orättvisor. Eller när folk inte hälsar. Som häromdagen när jag hälsade på två personer och ingen svarade tillbaka. Sådant provocerar mig. Varför kan man inte bekräfta varandras existens?

Dockor, särskilt marionettdockor, har länge fascinerat henne, och nu i december planerar hon att sätta upp en dockteaterpjäs baserad på Eleanor Coerrs ungdomsbok Sadako och de tusen papperstranorna.

– Var och exakt hur den ska sättas upp, om den ska filmas och fotograferas, det vet jag ännu inte. Men jag har i alla fall en storyboard och vet vilka scener och vilka figurer jag vill ha med.

Varför är du så intresserad av dockor?

– Vet inte riktigt, jag bara är. Dockor är magiska, de liksom lever sina egna liv!

Men lite skrämmande också?

– Jo, det finns något kusligt med dockor, men det är ändå något som etsat sig fast hos mig.

Har du gjort något i papper som du rent av själv blivit rädd för?

– Jag tror inte det. Jo, det händer faktiskt, om jag gör blickar. Djurblickar. Dem kan jag känna något slags motstånd till. Trots att de bara har skurits ut i papper  …

Hon tittar på Puck, fortsätter:

– Eller tvärtom: bara värme och sympati.

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

När jobbet försvinner

När jobbet försvinner

Hur känns det att plötsligt bli varslad? Att snart förlora jobbet? DA åkte till Sundsvall, där det första stora varslet inom pappersindustrin kom, och pratade med några som vet.

Distansarbete – i skogen

Distansarbete – i skogen

När allt fler förarlösa skogsmaskiner fjärrstyrs försvinner flera problem och arbetsmiljörisker. Samtidigt uppstår nya.

Här får alla lika bonus

Här får alla lika bonus

På Adolfssons Skogstjänst delar de anställda på 30 procent av rörelseresultatet. Alla får lika stor del av kakan.
”Personalen blir mer motiverad och det höjer vinsten”, säger vd Johan Adolfsson.

Svenskt hantverk hett i kristider

Svenskt hantverk hett i kristider

Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

Ny panna ska rädda Frövi

Ny panna ska rädda Frövi

Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla ­aktiekurserna.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

Tre män på sågen i halländska Derome. Två av deras arbetskamrater orkade inte leva längre. Nu träffas de för att prata om det som hände.

Oro och sorg när fabriken flyttar

Oro och sorg när fabriken flyttar

En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

När de anställda tar över

När de anställda tar över

Tio personer som hade svårt att hitta jobb skapade en arbetsplats som passade just dem. Nu står de inför ett svårt beslut.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.