”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Klädernas baksida

Foto: Tobias Andersson Åkerblom och TT
Strejker, protester och dödskjutningar. I Kambodja har spänningarna ökat mellan textilarbetarna och arbetsgivarna. Foto: TT bildbyrå
Irin Aktar och Ohidul Islam arbetade på katastroffabriken Rana Plaza i Bangladesh. En åttavångsbyggnad som störtade samman och dödade över tusen textilarbetare. I boken Modeslavar berättar de sin historia. Foto: Tobias Andersson Åkerblom
Ohidul Islam plågas fortfarande av ryggskadorna han ådrog sig vid Rana Plaza-katastrofen. Han hamnade under rasmassorna. Foto: Tobias Andersson Åkerblom
Nazima Kathuns lön räcker inte långt. Hon hade inte råd att ha sin lille son hemma. Han bor nu hos sina morföräldrar långt ute på landsbygden. Nazima kan bara hälsa på honom en gång varannan månad. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

Lång väg till hållbara kläder

Textilindustrin Bara sex kronor mer för din stickade tröja skulle kunna fördubbla lönerna för fattiga textilarbetare. Klädjättarna väntar på lagar om höjda minimilöner, svenska Nudie Jeans har på egen hand förbättrat villkoren i Indien.

klader-bocker
Lästips:

Modeslavar Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom (Leopard förlag)

Den lilla svarta Gunilla Ander (Ordfront förlag)

Bakom varje skyltfönster, bakom varje rea-skylt i våra gallerior finns en verklighet som tål att berättas. En berättelse om hur miljontals människor på andra sidan jorden utnyttjas för att vi ofta ska kunna förnya våra garderober.

Boken Modeslavar med undertiteln Den globala jakten på billigare kläder har skrivits av journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom. De har rest i Bangladesh, Kina, Kambodja, Sri Lanka och Burma och mött människor som arbetar tolvtimmarspass för svältlöner, utan semester, utan reglerad ledighet, utan några rättigheter. Ofta i en livsfarlig miljö.

Världens textilindustri går för högtryck. Det händer att fabrikerna störtar samman, som på Rana Plaza-fabriken i staden Savar, Bangladesh.

”Irin Aktar skriker tills det känns som om lungorna brinner. Hon skriker efter sin man, hon prövar med Allah. Dammet får henne att hosta, det letar sig in överallt  …över ryggen vilar någonting väldigt hårt och tungt, hon kan knappt röra en enda kroppsdel förutom ena foten. Och så munnen, den som skriker tills rösten inte håller längre. Runt omkring henne finns tusentals kvinnor som hon.”

Den 24-åriga Irin Aktar och hennes fyra år äldre man Ohidul Islam berättar i boken hur deras fabrik, ett åtta­våningsbyggnad, rasade samman. En kastastrof som kostade över tusen människor livet. Rana Plaza, som fabriken hette, skrev in sig i arbetsplatsolyckornas svarta bok.

Tecknen hade funnits där. Några av Irins och Ohiduls arbetskamrater hade sett sprickor i en av pelarna som byggnaden vilade på. Dagen innan katastrofen hade alla fått ledigt på grund av att byggnaden skulle kontrolleras.

Nästa dag, när de gick till jobbet trodde de att de åter skulle få bli hemskickade. Men de måste jobba, det fanns leveranser som det var bråttom med.

”Det var oro i luften. En del vägrade att gå in, trots att klockan var åtta och skiftet hade börjat (…) Vår chef kom ut och sa till oss att om vi inte gick in och arbetade skulle vi bli utan lön för hela månaden. Så vi var tvungna att göra det. Men jag var rädd, säger Irin.”.

Irin Aktar och Ohidul Islam arbetade på katastroffabriken Rana Plaza i Bangladesh. En åttavångsbyggnad som störtade samman och dödade över tusen textilarbetare. I boken Modeslavar berättar de sin historia. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

Irin Aktar och Ohidul Islam arbetade på katastroffabriken Rana Plaza i Bangladesh. En åttavångsbyggnad som störtade samman och dödade över tusen textilarbetare. I boken Modeslavar berättar de sin historia. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

Dagen innan, när fabriken hade varit stängd för kontroll, dömdes lokalerna ut av en ingenjör från en lokal tillsynsmyndighet. Byggnaden var inte säker att visats i och ingenjören rekommenderade att den stängdes. Fem textilföretag fanns inhysta i byggnaden, var och en med en tung dieseldriven generator på taket. När strömmen gick slogs generatorerna på automatiskt.

”Byggnaden skakade till och så hördes ljudet. Inte från generatorerna, utan från själva byggnaden. Det lät som ett stort krigsflygplan gick ner för landning precis bredvid oss”.

Tre tusen människor försökte fly ut ur rasmassorna. En del hoppade från fönstren, andra stoppades av vakterna. Irin och Ohidul hamnade under rasmassorna, men klarade sig.
Där i rasmassorna fanns också orderlappar som visade vilka klädföretag som lät sy upp sina plagg i den åtta våningar höga dödsfällan. Där fanns välkända namn som Benetton och Walmart som bägge förnekade att de lagt beställningar på något av de fem företagen i Rana Plaza. Där fanns också engelska Primark, textilindustrins motsvarighet till flygets lågprisbolag Ryanair.

”Ord som superbilligt och snabbt blir meningslösa när man ska beskriva Primark-fenomenet”, skriver journalisten Gunilla Ander i sin nyutkomna bok Den lilla svarta – modeindustrins mörka baksida. Primark står för ”ett mode att slänga bort, ett engångsmode”. Ägt av en livsmedelsjätte som vill att vi ska se kläder som vilken förbrukningsvara som helst.

Priser pressas nedåt. Jakten på de billiga kläderna fortsätter. Gunilla Ander tar oss med till Tiruppur i södra Indien som hon kallar ett av naven i den globala modeindustrin. Här tävlar klädföretagen om att hitta rätt leverantörer som snabbt och prisvärt ska fylla shoppingkassarna i Malmö, Manchester och Madrid. I Tiruppur fylls vattendragen med dödliga föroreningar. En flod där sjuhundra färgerier och blekerier tömde sitt avlopp ser ut därefter. I stället för vatten ser Gunilla Ander ”en grumlig och mörk vätska vars yta täcks av ett skum”. Ett kemiskt bad. Hon avråds att dricka från kokosnötterna som vuxit vid floden. De kan vara svarta inuti.

Livsfarliga lokaler som när som helst kan störta samman eller fatta eld. Katastrofala miljöföroreningar. Oreglerade arbetstider. Och löner som knappt går att leva på. ”Arbetarna kräver för mycket”, säger generalsekreteraren för Kambodjas textilarbetsgivare, Ken Loo, i boken Modeslavarna.

Han intervjuades för drygt två år sedan, ungefär samtidigt som Kambodjas textilarbetare vände upp och ner på huvudstaden Phnom Penh i en av de mest våldsamma demonstrationer som landet upplevt i modern tid. Polis öppnade eld och tre textilarbetare dödades.

Ken Loo vet att omvärlden bryr sig om förhållandena i den kambodjanska textilindustrin. På den internationella kampanjorganisationen Clean Clothes Campaigns hemsida kan man med ett enkelt knapptryck skicka ett protestmail till Ken Loo. Han svarar med att skicka fem megabyte porr i retur. ”Arbetarna kräver för mycket.”

Ohidul Islam plågas fortfarande av ryggskadorna han ådrog sig vid Rana Plaza-katastrofen. Han hamnade under rasmassorna. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

Ohidul Islam plågas fortfarande av ryggskadorna han ådrog sig vid Rana Plaza-katastrofen. Han hamnade under rasmassorna. Foto: Tobias Andersson Åkerblom

De protesterande arbetarna nådde ändå en liten framgång. De fick upp minimilönen, som bestäms av politikerna, från 80 till 100 dollar i månaden. Strax ovanför det som Världsbanken klassar som fattigdomsstrecket.

Kampen om höjda minimilöner förs över hela den globala textilindustrin. Men problemet är att minimilöner sätts av politiker som ofta har egna intressen i företagen. De har därför skäl att hålla lönerna nere. Klädföretagen, som köper kläderna och säljer dem vidare i sina butiker, har länge gömt sig bakom minimlönerna. När protesterna rasat mot de dåliga förhållandena i textilindustrin har klädföretagen svarat på samma sätt. ”Vi köper våra kläder från leverantörer som håller sig till landets regler.” Alltså till den lagstadgade minimilönen. I Bangladesh har minimilönen, enligt författarna till Modeslavar, de senaste 30 åren höjts med 32 kronor när inflationen är bortdragen. Världens lägsta.

”Nazima Kathun står med sin bröllopsbild i handen. I ramen sitter ett litet foto instoppat. Sonen Imon tittar nervöst in i kameran. Han är fyra år och har stora öron och hög panna, han liknar sin pappa.
– När han blev tre och ett halvt fick han inte gå kvar på fabrikens förskola längre. Och han var för liten för att börja skolan, säger Nazima.”

Pojken skickades till sina morföräldrar långt ute på landsbygden. Hemma är det tomt nu när hans små fötter inte längre hörs springa över betonggolvet. Tomt när inte pojken längre puffar till modern på natten i sängen som de delade alla tre, mamma, pappa och Imon.

”Nazima har råd att åka och hälsa på honom högst varannan månad. Som mamma är hon inte ensam om saknaden i den bangladeshiska arbetarslummen. I en undersökning som gjordes av Swedwatch 2012 sa varannan av de kvinnliga textilarbetarna att de tvingades lämna sina barn hos släktingar på landet och många berättade att de inte träffade sina små mer än någon gång per år.”

Att kunna leva på sin lön? Att tjäna så pass att man har råd att ha sitt barn hemma? Kunna köpa det allra nödvändigaste? Minimilönen är inte detsamma som en lön att leva på. Den svaga och splittrade fackföreningsrörelsen i textilländerna för en ojämn kamp för levnadslöner, stöttade av den globala fackföreningsrörelsen och olika konsumentrörelser.

Men något håller på att hända. På senare år har signalerna från klädindustrin förändrats. Till Dagens Arbete sa H&M häromåret att textilarbetarnas egna lönekrav är vår definition av levnadslön. Det är hjärtat i vår plan för att nå rättvisa levnadslöner. Det är viktigt att lönerna fastställs genom förhandlingar mellan de olika parterna på arbetsmarknaden.”

En del klädföretag vill gå före. Göteborgsföretaget Nudie Jeans startade sitt eget levnadslöneprojekt hos sin indiska leverantör, Armstrong Knitting Mills, med 800 arbetare. Nudie Jeans var en av fabrikens småkunder och hade egentligen mycket begränsade möjligheter att ställa krav på hur de anställda skulle avlönas. Men de bad företaget intervjua ett hundratal av de anställda som fick göra en uppskattning av vad de borde tjäna för att kunna försörja sig och sin familj. De kom fram till ett belopp som låg 50 procent över den minimilön som gällde.

På den del av arbetstiden som de anställda sydde åt Nudie Jeans avlönades de som om de skulle ha en månadslön som det gick att leva på. Nudie fick också med sig två andra kundföretag på att betala en ersättning som motsvarar levnadslön. Tillsammans står de tre företagen för en tiondel av arbetstiden för fabrikens 800 arbetare. En tiondel av arbetstiden får de levnadslön – det motsvarar ungefär en extra månadslön per anställd och år, enligt Modeslavar.

”Arbetskostnaderna utgör normalt mellan en och tre procent av priset för ett plagg producerat i ett utvecklingsland. Därför behöver stora ökningar av arbetskostnaderna inte kräva stora ökningar i detaljhandelspriset. Om man gör en förenklad beräkning på en tröja för 300 kronor ligger kostnaden för textilarbetarens insats runt sex kronor. En dubblerad arbetarlön skulle således öka tröjans pris med sex kronor, en tredubbling av lönen ger en prislapp på 312 i stället för 300.”

 

Läs mer:


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

Robert Nyberg nr 10 2016

Slaget står på arbetsplatserna

AnalysAtt få med sig klädjättarna för bättre villkor i industrin är en sak. Men det är ute på arbetsplatserna som förändringen måste ske, skriver DA:s Harald Gatu.

1

H&M förlänger det globala avtalet med facket

För ett år sedan tecknades avtalet som ska göra livet bättre för 1,6 miljoner arbetare hos den svenska klädjätten HM:s underleverantörer. Avtalet var ettårigt men nu gäller det tills vidare. Ett kvitto på att det fungerat, säger H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda.

H&M-avtal ger textilarbetarna fackliga rättigheter

Textilarbetarna hos H&M:s underleverantörer får rätt att organisera sig fackligt, teckna kollektivavtal och ska ha en lön som går att leva på. Detta enligt det globala avtal som H&M i dag undertecknat med IF Metall och det globala facket Industri All.

Nu hänger det på H&M

ANALYSDet kan vara historia som skrivs i dag. Klädjätten H&M är överens med facken om villkoren för arbetarna hos leverantörerna. Ett åttasidigt avtal som är en katalog över mänskliga rättigheter för 1,6 miljoner arbetare världen över – om nu avtalet efterföljs. Och det ansvaret ligger hos H&M.

Läs mer från Dagens Arbete:

Han fixade 13 miljoner till arbetskamraterna

PENSIONStålbolaget Ovako missade pensionsinbetalningar under flera år. Efter försäkringsexperten ”Lärs” detektivarbete sattes 13 miljoner kronor in på de anställdas pensionskonton.

Detta gäller vid korttidsarbete

SVAR PÅ LÄSARNAS FRÅGORVad gäller vid utbildning, får man jobba mer än vad avtalet säger och hur snabbt kan korttidsarbetet blåsas av? DA har fått många frågor från er läsare – här är svaren.

Gasolyckan på Aspa bruk

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Thomas Sedig satt i kontrollrummet när larmen gick. I höga halter dödar svavelväte direkt. ”Men ligger någon där, då tvekar man inte. Då gör man allt för att rädda människans liv.”

1

”Vi måste samarbeta bättre”

RÄDDNINGSPLAN Aspa bruk vill knyta räddningstjänsten närmare, och utbilda anställda som kan lotsa dem inne på bruket om en olycka inträffar igen.

Textilia

Tvingades betala 10 000 för visstidskontrakt

En mellanchef på tvätteriet Textilia tvingade Fardin att betala 10 000 kronor för ett halvårskontrakt. När utpressaren sedan ville ha mer pengar gick Fardin till företagsledningen. Då blev han av med jobbet.

2

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.

2

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

1

”Jag vill att det ska gå fortare”

CoronasmittanCovid-drabbade Fredrik, som DA tidigare har berättat om, är nu ute från sjukhuset. Han blir starkare för var dag, men det är lång tid kvar innan han är återställd.

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Ordföranden som aldrig hann tillträda

HISTORIAGunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Arbetsrätten

Så här vill utredaren ändra las

På måndagen presenterades utredningen i riksdagen. Parterna har redan tidigare uttalat sitt missnöje. Nu säger också arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att hon inte är nöjd – och hoppas att fack och arbetsgivare kan hitta en bättre lösning.

4

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Så kan las ändras – detta säger parterna

Nästa måndag presenterar regeringens utredare sina förslag på hur las kan förändras. SVT har tagit del av dem redan nu – och varken fack eller arbetsgivare är nöjda

2

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

CoronaeffektenI flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

Så fungerar de nya reglerna

DA guidarUnder coronakrisen har regeringen både lättat på reglerna för att få ersättning och höjt beloppen för den som uppfyller villkoren från a-kassan. Följ DA:s guide för att ta reda på vilken ersättning du har rätt till.

Joachim Dagerud på Mälarplast. Foto: Lina Larsson

"Jag trivs just här"

ÖGONBLICKETKlockan är 16.08 på Mälarplast AB i Eskilstuna.

Illustration: Josephine Skapare

Får chefen neka min semester?

Fråga om jobbet | LedighetHar arbetsgivaren skyldighet att ge en orsak till varför en semesteransökan avslås, eller räcker det att bara säga nej?

Krisstöd

”Klokt och moget av Volvo”

AB Volvo drar tillbaka aktieutdelningen. Ett moget och klokt beslut av ägarna, tycker facket.

7

SKF-facket befarar varsel

SKF delar hellre ut pengar till aktieägarna än att söka statligt stöd till permitteringar. Nu väntar varsel om uppsägningar, befarar facket.

2

Stora aktieutdelningar ger indraget krisstöd

Inget statligt krisstöd till företag som gör stora aktieutdelningar. Det beskedet från Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf kom på torsdagen.

1

Regionala skyddsombud

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Jag har fått lära mig att ha tålamod”

Martin Gunnarsson är smålänningen som vill pröva nya sätt att värva medlemmar till IF Metall, och som med åren lärt sig att lugna ner sig lite.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

ArbetarhistoriaHur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

1

Efter coronan

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Passa på att utbilda de anställda”

Korttidspermitterade bör få utbildning. Bättre det än att folk går hemma och bygger altaner, säger förre Metallordföranden Göran Johnsson.

Gravid? Risk att du förlorar pengar

Väntar du barn och har ett riskfyllt jobb? Då kan du bli förbjuden att jobba – och förlora inkomst. Det hände Sandra Ekholm i Oxelösund.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.