”Det blir en mycket tuff resa”
IF Metall motiverar sitt nej med att 5,9 procent är alldeles för litet eftersom flera viktiga fack-krav inte finns med i budet.
UPPDATERAD Industrins parter säger ja till ett treårigt avtal, med ett värde på totalt 6,5 procent. I avtalet finns både en låglönesatsning och påfyllning till delpension.
De fem fackförbunden (IF Metall, Unionen, GS, Sveriges ingenjörer och Livs) sade i dag ja till det slutbud som kom från de opartiska ordförandena i går kväll.
Lönemässigt ger avtalet 2,0 procent per år i tre år för totalt drygt 600 000 industrianställda. Det tredje avtalsåret är uppsägningsbart. Avtalet gäller från i morgon till och med 31 mars 2020.
Det blir också fortsatt påfyllning av pensionskontona – med 0,2 procent i år och 0,3 procent år 2019.
När LO i år gjorde en samordnad framstöt i avtalsrörelsen, var ett viktigt krav en låglönesatsning för dem som tjänar under 24 000 kronor i månaden. Från arbetsgivarhåll har motståndet varit stort, men nu finns ändå modellen med i uppgörelsen. I grova drag går den ut på att löner under 24 000 kronor inte ska räknas upp i procent utan i kronor. Hur den kommer att fungera skiljer sig dock åt mellan avtalen, eftersom de har olika lösningar för hur löneökningarna räknas ut och fördelas – på branschnivå eller företagsnivå.
Även arbetsgivarnas parter säger ja till det treåriga avtalet. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe hade velat ”växla ned” löneökningarna ännu mer men kommenterade avtalet så här:
– Givet omständigheterna och de förväntningar som myndigheter och banker har piskat upp på att riksbanken ska få upp inflationen till två procent så betraktar vi nivån som balanserad. Men det är viktigare att exportindustrin kan sälja sina saker.
Låglönesatsningen kallar han för besvärlig:
– Det innebär inte att vi har en annan normering än tidigare, men den är en belastning. Det hade varit bättre att räkna på de faktiska lönerna.
Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten välkomnar ett treårsavtal:
– Vi har säkrat arbetsfreden för en lång period. Nu får svensk basindustri får stabilitet, arbetsro och längre planeringshorisonter, säger han.
Arbetsgivarnas samstämmiga krav på mer flexibla arbetstider återfinns inte i det treåriga avtalet. Teknikföretagen lyckades inte driva igenom en utökad arbetstidskorridor. Å andra sidan lyckades inte IF Metall heller med att krympa den.
Hur gick det med arbetstidskorridoren och mer övertidsuttag som arbetsgivarna tidigare begärde?
Vi har inte alla detaljer ännu, följ rapporteringen på da.se
Hans Strandberg: Vad får företagen igenom då?
Det vill vi också veta, och det kommer, vi försöker vara så snabba som möjligt, men får inte med alla detaljer direkt.
Vad har vi gett bort då??!! hur vart det med våran fritid, dvs övertid samt korridor snacket? (Otroligt skeptisk!!)
Vi har inte hittat något ännu om korridorer eller övertid, finns det så skriver vi om det på da.se
Det står på IF Metalls hemsida: https://www.ifmetall.se/aktuellt/nyheter/fran-forbundet/2017/mars/facken-inom-industrin-tecknar-nya-avtal/
Arbetsgivarna har inte fått igenom deras krav enligt detta.
Ja vad ska man säg? Industrifacken slår sig för bröstet och jublar över att vi inte har fått några försämringar. Men när ska vi börja ta tillbaka förlorad mark i kollektivavtalet – till exempel nbär det gäller beordrad övertid och arbetstidskorridorer?
Utan ha koll på resten i avtalet, så förstår jag att arbetsgivarparten är nöjd, de kom billigt undan!
I det centrala avtal som nu skrivs under inom industrin finns ingen passus om en ny överenskommelse om arbetstider. Här har arbetsgivarparten tidigare varit mycket angelägen, för att inte säga aggressivt angelägen, om att få till stånd en förändring. http://arbetet.se/2017/03/31/industriavtalet-innehaller-framgangar-pa-flera-fronter/
Vad innebär 2% i pengar för oss löntagare?