Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Personalbrist – på grund av stress”

27 maj, 2019

Skrivet av Marcus Raihle

Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan. Foto: Privat.

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Stress på grund av personalbrist.

Det är det vi brukar säga på valsverket där jag jobbar när någon undrar vad som är den vanligaste orsaken till att någon gör sig illa på jobbet.

Vi ska inte stressa, sägs det. Företaget är måna om hur vi mår, sägs det. Vi ligger efter i produktionen, vi har lastat ut för lite ton, kunderna har fått vänta för länge på materialet, sägs det också.

Men stressa inte, jobba bara snabbare!

Jag är nog inte den enda som har fått höra från chefer eller företagets ledning att säkerheten alltid går först. Ord som är lika fina som viktiga, men som allt för ofta tycks väga lika lätt som politikers löften till sina väljare.

Det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

För ärligt talat, trots att säkerheten alltid sägs vara det som prioriteras först, så tycks den ändå alltid få stå tillbaka för produktionen. Mig veterligen har i alla fall aldrig någon chef slagit ner näven i bordet för att få bort ett arbetsmoment som är slitsamt. Det är istället sådant som man ”får titta på” och sedan gör man just det: tittar på medan arbetare sliter ut sig.

En del saker kostar för mycket att åtgärda, sägs det. Det finns inte pengar till investeringar nu. Maskiner går att åtgärda, trasiga kroppar gör det inte. Men det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

Stress på grund av personalbrist.

Jag har hört det sen jag började på min arbetsplats. Vi är för lite folk, det krävs mer personal. Samtidigt: under hela den tiden har vi blivit färre, utan att tappa produktivitet. Vilket uppifrån verkar tolkas som ett tecken på att det inte alls råder personalbrist. Det är tillräckligt mycket folk för att producera tillräckligt många ton. Att stressen ökat och att många mår sämre betyder tydligen inte att det är för lite folk. Personalbrist betyder en sak för oss och en annan sak för ledningen.

Därför är jag evigt tacksam för alla skyddsombud där ute. De som inte bara säger att säkerheten prioriteras högst och sedan låter vinstintresset trumfa över, utan som faktiskt har säkerheten som enda intresse.

Hur många chefer har slagit skyddsstopp? Hur ofta diskuteras säkerheten lika intensivt och detaljrikt på möten som effektiviseringar och neddragning på personal?

Det låter bra, att säkerheten går först. Men när man ligger efter i produktionen. När man lastat ut för lite ton. När kunderna har fått vänta för länge på materialet. Gör den verkligen det då? Och vem prioriterar säkerheten i ett sådant läge, är det skyddsombudet eller chefen?

Därför hugger det till i mig, när jag hör människor säga att facket har spelat ut sin roll och inte längre behövs. För om den dagen kommer när skyddsombuden utses av företaget (tror ni att ”besvärliga” typer kommer väljas?) eller när skyddsombud helt enkelt inte längre finns, så kommer vi se en arbetsmarknad där vissa företag inte ens kommer behöva låtsas att de sätter säkerheten först.

Stress på grund av personalbrist. Men också vice versa. Till slut orkar man inte, alla har en gräns.

Någon kanske stressar för att kunna producera lite till innan dagen är slut, och gör illa sig på grund av det. En annan kanske inte orkar kliva upp ur sängen, för att stressen tagit slut på alla krafter. Och då får resten av skiftlaget sköta jobbet med två personer mindre än vanligt.

Personalbrist på grund av stress.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Delad stress blir mindre för alla

Delad stress blir mindre för alla

”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Försäkringen har blivit en återvändsgränd”

”Det som skapades för att underlätta möjligheten att få ersättning har nu blivit en försäkring där ansvaret trollas bort”, skriver författaren Börje Eriksson och forskaren Töres Theorell i ett debattinlägg.

”Det krävs friska arbetsplatser för att nya jobb ska skapas”

Våra arbetsplatser måste ”stress-saneras” för att nya jobb ska kunna skapas. Och arbetsmiljöverkets föreskrift kan bli ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Det skriver elva forskare i ett debattinlägg.

”Vi måste gå en rond för själen”

”Vi måste gå en rond för själen”

Det kan verka svårt att göra en psykosocial skyddsrond, men det behöver det inte vara. Skyddsombudet Camilla Falk i Oxelösund ger DA:s läsare en handfast manual.

Själen måste också skyddas

Själen måste också skyddas

Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om den psykosociala arbetsmiljön är ett steg i rätt riktning. Sjuktalen som har med stress, press och mobbing att göra har ökat markant på senare år. Dags att skapa hållbara arbeten för både kropp och själ.

”Vi behöver tänka om”

”Se över din tid och vad du faktiskt använder den till. Men framför allt, var snäll mot dig själv, hela året”, skriver en grupputvecklare och en arbetsmiljökonsult angående stress och återhämtning inför kommande ledigheter.

När kroppen går in i krisläge

När kroppen går in i krisläge

Plötsligt har din sjukfrånvaro blivit en diskussionsfråga med din chef. Du skärper dig men orkar knappt gå ur sängen. Skam skam skam. ”Vaddå, är jag sjuk? Nä, jag är bara inte lika bra som andra.”

”Vi latar oss för lite”

”Vi latar oss för lite”

Hjärnforskaren Agneta Sandström om att att utbrändheten ökar i vårt supereffektiva samhälle: ”Schemalägg inaktivitet i ditt liv!”

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.