Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Personalbrist – på grund av stress”

27 maj, 2019

Skrivet av Marcus Raihle

Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan. Foto: Privat.

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Stress på grund av personalbrist.

Det är det vi brukar säga på valsverket där jag jobbar när någon undrar vad som är den vanligaste orsaken till att någon gör sig illa på jobbet.

Vi ska inte stressa, sägs det. Företaget är måna om hur vi mår, sägs det. Vi ligger efter i produktionen, vi har lastat ut för lite ton, kunderna har fått vänta för länge på materialet, sägs det också.

Men stressa inte, jobba bara snabbare!

Jag är nog inte den enda som har fått höra från chefer eller företagets ledning att säkerheten alltid går först. Ord som är lika fina som viktiga, men som allt för ofta tycks väga lika lätt som politikers löften till sina väljare.

Det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

För ärligt talat, trots att säkerheten alltid sägs vara det som prioriteras först, så tycks den ändå alltid få stå tillbaka för produktionen. Mig veterligen har i alla fall aldrig någon chef slagit ner näven i bordet för att få bort ett arbetsmoment som är slitsamt. Det är istället sådant som man ”får titta på” och sedan gör man just det: tittar på medan arbetare sliter ut sig.

En del saker kostar för mycket att åtgärda, sägs det. Det finns inte pengar till investeringar nu. Maskiner går att åtgärda, trasiga kroppar gör det inte. Men det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

Stress på grund av personalbrist.

Jag har hört det sen jag började på min arbetsplats. Vi är för lite folk, det krävs mer personal. Samtidigt: under hela den tiden har vi blivit färre, utan att tappa produktivitet. Vilket uppifrån verkar tolkas som ett tecken på att det inte alls råder personalbrist. Det är tillräckligt mycket folk för att producera tillräckligt många ton. Att stressen ökat och att många mår sämre betyder tydligen inte att det är för lite folk. Personalbrist betyder en sak för oss och en annan sak för ledningen.

Därför är jag evigt tacksam för alla skyddsombud där ute. De som inte bara säger att säkerheten prioriteras högst och sedan låter vinstintresset trumfa över, utan som faktiskt har säkerheten som enda intresse.

Hur många chefer har slagit skyddsstopp? Hur ofta diskuteras säkerheten lika intensivt och detaljrikt på möten som effektiviseringar och neddragning på personal?

Det låter bra, att säkerheten går först. Men när man ligger efter i produktionen. När man lastat ut för lite ton. När kunderna har fått vänta för länge på materialet. Gör den verkligen det då? Och vem prioriterar säkerheten i ett sådant läge, är det skyddsombudet eller chefen?

Därför hugger det till i mig, när jag hör människor säga att facket har spelat ut sin roll och inte längre behövs. För om den dagen kommer när skyddsombuden utses av företaget (tror ni att ”besvärliga” typer kommer väljas?) eller när skyddsombud helt enkelt inte längre finns, så kommer vi se en arbetsmarknad där vissa företag inte ens kommer behöva låtsas att de sätter säkerheten först.

Stress på grund av personalbrist. Men också vice versa. Till slut orkar man inte, alla har en gräns.

Någon kanske stressar för att kunna producera lite till innan dagen är slut, och gör illa sig på grund av det. En annan kanske inte orkar kliva upp ur sängen, för att stressen tagit slut på alla krafter. Och då får resten av skiftlaget sköta jobbet med två personer mindre än vanligt.

Personalbrist på grund av stress.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Delad stress blir mindre för alla

Delad stress blir mindre för alla

”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Försäkringen har blivit en återvändsgränd”

”Det som skapades för att underlätta möjligheten att få ersättning har nu blivit en försäkring där ansvaret trollas bort”, skriver författaren Börje Eriksson och forskaren Töres Theorell i ett debattinlägg.

”Det krävs friska arbetsplatser för att nya jobb ska skapas”

Våra arbetsplatser måste ”stress-saneras” för att nya jobb ska kunna skapas. Och arbetsmiljöverkets föreskrift kan bli ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Det skriver elva forskare i ett debattinlägg.

”Vi måste gå en rond för själen”

”Vi måste gå en rond för själen”

Det kan verka svårt att göra en psykosocial skyddsrond, men det behöver det inte vara. Skyddsombudet Camilla Falk i Oxelösund ger DA:s läsare en handfast manual.

Själen måste också skyddas

Själen måste också skyddas

Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om den psykosociala arbetsmiljön är ett steg i rätt riktning. Sjuktalen som har med stress, press och mobbing att göra har ökat markant på senare år. Dags att skapa hållbara arbeten för både kropp och själ.

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Tid eller pengar, det är frågan

Tid eller pengar, det är frågan

Marcus Raihle: Hur mycket fritid är jag beredd att sälja och hur mycket pengar behöver jag för att klara min fritid?

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

En tavla luckrar inte upp arbetsrätten

Marcus Raihle: Är det inte själva politiken som är det riktiga problemet?

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.