Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Personalbrist – på grund av stress”

27 maj, 2019

Skrivet av Marcus Raihle

Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan. Foto: Privat.

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Stress på grund av personalbrist.

Det är det vi brukar säga på valsverket där jag jobbar när någon undrar vad som är den vanligaste orsaken till att någon gör sig illa på jobbet.

Vi ska inte stressa, sägs det. Företaget är måna om hur vi mår, sägs det. Vi ligger efter i produktionen, vi har lastat ut för lite ton, kunderna har fått vänta för länge på materialet, sägs det också.

Men stressa inte, jobba bara snabbare!

Jag är nog inte den enda som har fått höra från chefer eller företagets ledning att säkerheten alltid går först. Ord som är lika fina som viktiga, men som allt för ofta tycks väga lika lätt som politikers löften till sina väljare.

Det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

För ärligt talat, trots att säkerheten alltid sägs vara det som prioriteras först, så tycks den ändå alltid få stå tillbaka för produktionen. Mig veterligen har i alla fall aldrig någon chef slagit ner näven i bordet för att få bort ett arbetsmoment som är slitsamt. Det är istället sådant som man ”får titta på” och sedan gör man just det: tittar på medan arbetare sliter ut sig.

En del saker kostar för mycket att åtgärda, sägs det. Det finns inte pengar till investeringar nu. Maskiner går att åtgärda, trasiga kroppar gör det inte. Men det är billigare med trasiga arbetare än att investera i nya maskiner. Dessutom är det lättare att byta personal än maskiner.

Stress på grund av personalbrist.

Jag har hört det sen jag började på min arbetsplats. Vi är för lite folk, det krävs mer personal. Samtidigt: under hela den tiden har vi blivit färre, utan att tappa produktivitet. Vilket uppifrån verkar tolkas som ett tecken på att det inte alls råder personalbrist. Det är tillräckligt mycket folk för att producera tillräckligt många ton. Att stressen ökat och att många mår sämre betyder tydligen inte att det är för lite folk. Personalbrist betyder en sak för oss och en annan sak för ledningen.

Därför är jag evigt tacksam för alla skyddsombud där ute. De som inte bara säger att säkerheten prioriteras högst och sedan låter vinstintresset trumfa över, utan som faktiskt har säkerheten som enda intresse.

Hur många chefer har slagit skyddsstopp? Hur ofta diskuteras säkerheten lika intensivt och detaljrikt på möten som effektiviseringar och neddragning på personal?

Det låter bra, att säkerheten går först. Men när man ligger efter i produktionen. När man lastat ut för lite ton. När kunderna har fått vänta för länge på materialet. Gör den verkligen det då? Och vem prioriterar säkerheten i ett sådant läge, är det skyddsombudet eller chefen?

Därför hugger det till i mig, när jag hör människor säga att facket har spelat ut sin roll och inte längre behövs. För om den dagen kommer när skyddsombuden utses av företaget (tror ni att ”besvärliga” typer kommer väljas?) eller när skyddsombud helt enkelt inte längre finns, så kommer vi se en arbetsmarknad där vissa företag inte ens kommer behöva låtsas att de sätter säkerheten först.

Stress på grund av personalbrist. Men också vice versa. Till slut orkar man inte, alla har en gräns.

Någon kanske stressar för att kunna producera lite till innan dagen är slut, och gör illa sig på grund av det. En annan kanske inte orkar kliva upp ur sängen, för att stressen tagit slut på alla krafter. Och då får resten av skiftlaget sköta jobbet med två personer mindre än vanligt.

Personalbrist på grund av stress.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Delad stress blir mindre för alla

Delad stress blir mindre för alla

”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Försäkringen har blivit en återvändsgränd”

”Det som skapades för att underlätta möjligheten att få ersättning har nu blivit en försäkring där ansvaret trollas bort”, skriver författaren Börje Eriksson och forskaren Töres Theorell i ett debattinlägg.

”Det krävs friska arbetsplatser för att nya jobb ska skapas”

Våra arbetsplatser måste ”stress-saneras” för att nya jobb ska kunna skapas. Och arbetsmiljöverkets föreskrift kan bli ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Det skriver elva forskare i ett debattinlägg.

Alla gånger jag inte dött på jobbet

Alla gånger jag inte dött på jobbet

Alla gånger jag kunnat säga ”Oj, det där hade kunnat sluta illa” utan att det gjort det. Nu önskar jag ett år med bättre säkerhetstänk på arbetsplatsen, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Se ökad tillgänglighet som en investering”

”Se ökad tillgänglighet som en investering”

IF Metall driver att ingen ska drabbas av ohälsa på grund av dålig arbetsmiljö. För att nå dit är det viktigt att fler får kunskap om hur man skapar en arbetsmiljö som också leder till mångfald och inkludering, skriver Ann-Kristin Sandberg, ordförande för riksförbundet Attention.

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Tid eller pengar, det är frågan

Marcus Raihle: Hur mycket fritid är jag beredd att sälja och hur mycket pengar behöver jag för att klara min fritid?

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Avtal 2023

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för facken för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Nej till förslag om treårigt avtal

Nej till förslag om treårigt avtal

Facken inom industrin säger nej till förslaget om ett treårigt avtal – ”med tanke på det osäkra läget i världen och inflationen”.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.