Industriarbetarnas tidning

En framtid byggd av skräp

3 september, 2019

Skrivet av

Retrofuturistisk hobby Hemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.

Foto: Fredrik Swartling

Magnus Johansson

Ålder: 41 år.

Bor: Falun.

Familj: Sambon Åsa Bellskog och två barn.

Arbete: Operatör på Kvarnsvedens pappersbruk.

Bakgrund: Född i Silverdalen i Hultsfreds kommun. Har sysslat med konsthantverk i olika former sedan han var barn.

I december 2017 publicerade Magnus Johansson en instagrambild på en modell av zeppelinaren ”Z-46 Silver Goose” från det svenska försvarets experimentella 1800-talsserie. En tung, cylinderformad maskin med en kraftig propeller monterad under farkosten. Rostigt brunfärgad av de många åren i förvaring och mer lik en tidig ubåtsprototyp än en motordriven gasballong.

En man var förvånad. Han hade aldrig hört talas om att svenska försvaret använde zeppelinare förr. ”Är du svensk? Jag är, men jag har aldrig hört talas om den”, kommenterade han på engelska.

”Kul att du gillar bygget. Den är dock helt och hållet en produkt av min fantasi”, svarade Magnus Johansson och förklarade att namnet och farkostens historia var påhittade.

”Kan jag fråga vad för nått du använt för att få till ytan och hålen?” fortsatte mannen.

”Som du såg så är kroppen gjord av ett gammalt whiskyrör, ytan är ark av häftklammer som man använder i kopieringsapparater. Alla nitar är små glaspärlor som är limmade en och en. Cockpiten är en gammal datormus.”

Magnus Johanssons farkoster är ett slags konstnärligt återbruk. Han bygger dem av sådant som han har liggande hemma eller hittar slängt utanför pappersbruket där han jobbar. Mikrofonen från ett par hörselkåpor, datorfläktar, tablettburkar, kretskort, måttband och stiftpennor – nästan allt går att använda. Att plocka isär saker är som att öppna ett kinderägg, tycker han.

– Jag har använt mycket elektronikkomponenter och slaktat många kretskort. Man tar något oväntat och gör något annat av det. Det syns inte direkt vad det är, men sedan tittar folk närmare och säger ”vad fan, det är ju en sån där”. Det är ganska häftigt.

De färdiga modellernas distinkta stil brukar kallas för steampunk. En alternativ framtid där den andra industriella revolutionen aldrig ägde rum.

Magnus Johansson med modellen M45-Mantis
”Det roligaste med byggandet är när man lägger på det första lagret färg, och delarna blir enhetliga.
Allt smälter ihop. Det är den största kicken.” säger Magnus Johansson. Foto: Fredrik Swartling

I denna fiktiva värld tog historien en annan vändning i mitten av 1800-talet. Det moderna industrisamhället kom av sig och massproduktionen av, till exempel, stål och elektricitet förblev främmande. Inte heller uppfanns förbränningsmotorn. Ångmaskinen var även framöver den viktigaste motorn.

Jules Vernes steampunk-ubåt

Foto: Buena Vista/TT

Ett tidigt exempel på den estetik som skulle komma att prägla steampunken är Disneys filmatisering av Jules Vernes roman En världsomsegling under havet från 1954.

Kapten Nemos ubåt Nautilus uppvisar i filmen många av de detaljer som utmärker genren: blandningen av föråldrad och framtida teknik, den dämpade färgskalan och inte minst de många nitarna.

En värld fylld med ubåtar, luftballonger och utomjordiska maskiner som tycks sprungna ur en roman av Jules Vernes eller H.G. Wells. Kugghjul och mässing – morgondagens teknologi som en 1800-talsmänniska föreställde sig den.

– Vissa skulle hävda att mina byggen inte är steampunk. Det finns många underkategorier och vad jag gör är kanske inte renodlad steampunk. Möjligtvis var den första farkosten jag byggde det, men efter den har det kanske smugit sig in någon förbränningsmotor, säger Magnus Johansson.

Hemmet i Falun är samma märkliga blandning av välbekant och främmande. Ett glasskåp ovanför sängen pryds av såväl dalahästar som hans egna retrofuturistiska byggen: en ångdriven motorcykel, en fisklik båt och svenska försvarets 1800-tals-zeppelinare. Sänglamporna är ett par strålkastare från en gammal Volvo, troligtvis från 30-talet.

På väggarna i vardagsrummet och köket finns hemmabyggda klockor och lampor – smutsigt rejäla men samtidigt invecklat detaljerade. Magnus Johansson kan inte låta bli. Han har alltid sysslat med konst och hantverk: jobbat med trä och metall, slipat och putsat stenar (i hallen sitter ett stort skåp med stensamlingen) och byggt modeller.

Som liten ritade han, byggde mycket lego och monterade färdiga byggsatser – framför allt jetflygplan. Båda föräldrarna har arbetat inom pappersindustrin. Ingen av dem är särskilt konstnärlig (”farsan är duktig på att bygga saker, men inte direkt konstnärlig – det skulle jag inte säga”). Ändå har båda bröderna ägnat stora delar av livet åt just måleri, musik och konsthantverk.

Bortsett från dalahästarna är det mesta av inredningen i sovrummet byggt av Magnus Johansson. Ovanför sängen förvarar föräldrarna alltid ett paket Dextrosol, eftersom deras son har diabetes. Foto: Fredrik Swartling

När Magnus Johansson i tjugoårsåldern flyttade från Silverdalen i närheten av Hultsfred till Falun, svor han att han aldrig mer skulle jobba på ett pappersbruk. I stället skulle han studera media, reklam och socialantropologi. Pappersbruket i Småland låg bakom honom. Han var färdig som pappersarbetare.

– Det gick så där, säger han.

Tjugosex år gammal, efter att ha tagit en examen i medie- och kommunikationsvetenskap, fick han anställning som operatör på Kvarnsvedens pappersbruk. Något han inte ångrar i dag, nästan femton år senare. Han jobbar sju dagar på pappersbruket, och är ledig fem. Dagar han kan viga åt att färdigställa farkosterna som han redan konstruerat i detalj i sitt huvud.

– Det är skönt att ha ett projekt att gå och fundera på. Tankearbetet är nästan roligare än själva byggandet. Att klura ut hur man ska få till det, säger han.

– Men jag har inget projekt just nu, så jag har varit alldeles rastlös under friveckan. Det rycker i hela kroppen, jag måste ha något att göra.

Magnus Johansson i en fåtölj.
Magnus Johansson i vardagsrummet. Lampan bakom honom är en av alla egenbyggda inredningsdetaljer som finns i huset. Foto: Fredrik Swartling

Ibland tänker han att hans konstnärliga intresse skulle dö om han fick arbeta med det på heltid. Eller är det något han bara intalar sig, ett utstuderat självbedrägeri?

Nej, så är det nog inte.

– Jag tror att det är ett perfekt upplägg för min del. Det behöver inte vara kommersiellt, jag gör det bara för min egen skull.

Den första farkosten byggde han i slutet av 2017. ”J-42 Copperhead”, kallar han den. Också den ingick i svenska försvarets experimentella 1800-talsserie.

– Det är halva nöjet att komma på bakgrundshistorien, säger Magnus Johansson.

Modellbyggandet upptäckte han på Instagram. Han såg personer som ägnade sig åt ”kitbashing”. De köpte färdiga byggsatser, men i stället för att följa ritningen kombinerade de delar från olika byggsatser för att skapa helt egna modeller.

– Men det är inte ekonomiskt hållbart. Så jag tänkte: ”Då tar jag skräp i stället.” Och det funkade, säger han.

– Det finns skönhet i mycket, men det gäller att man letar efter det.

På köksbordet står fler av de färdiga modellerna uppställda. En blandning av militära fordon, utomjordiska konstruktioner och djurlika farkoster (bland annat en ubåt i form av en bläckfisk). Bara förra året byggde han drygt tjugo stycken.

– Steampunk är en tilltalande stil, just det gamla: kugghjulen, slangarna och framför allt nitarna.

Det är ett rent helvete att sätta dit nitarna, men de gör hela bygget, säger Magnus Johansson och tillägger:

– Jag gjorde en fisk en gång. Och jag tror att jag limmade fast fjortonhundra nitar.

Han pekar på modellerna och förklarar vad de är gjorda av. Han har pappersbruket att tacka för mycket, till exempel hörselkåporna och resistorerna. Annat har barnen fått bidra med. Han har fått glaspärlor av dottern Klara och stulit lego av sonen Olle (”men han har typ tre ton, så jag tror inte att han märker något”). Varje del fäster han med superlim.

– Det roligaste med byggandet är när man lägger på det första lagret färg, och delarna blir enhetliga. Allt smälter ihop. Det är den största kicken. Nittionio procent av tiden ser modellerna ut som dagisprojekt. Det är en lång process för den där lilla kicken: att få lägga på färgen.

Magnus Johansson dokumenterar arbetet på Instagram och publicerar bilder på de färdiga modellerna. I december förra året sammanställde han dessutom en bok med bilder.

Förra året gjorde Magnus Johansson en bok med bilder på de modeller han hade byggt dittills – omkring tjugo stycken. En granne foto­graferade dem. Foto: Fredrik Swartling

Men den senaste tiden har han publicerat allt färre bilder på retrofuturistiska farkoster. I stället fylls hans flöde av djur målade i starka, metalliska färger.

– Jag blev inspirerad när vi såg Syskonen Baudelaires olycksaliga liv på Netflix. Där var det med en ubåt som såg ut som en bläckfisk, säger Magnus Johansson.

Familjen har vant sig vid att bo i ett hus fyllt av historier från en alternativ framtid (”ja, huset är nog väldigt ’Magnus-inspirerat’, eller ’Magnus-mättat’”). Han bygger oftast sina modeller vid köksbordet och spraymålar dem ute i förrådet. En modell tar ungefär en vecka att färdigställa.

Någon öppnar ytterdörren. Sambon Åsa Bellskog. Också hon sysslar med konsthantverk.

– När du plockar undan dina grejer, plockar jag fram mina. Vi turas om. Det är bra att du har något att göra, säger hon till sin sambo.

– Overksamma händer är djävulens redskap, flinar han.

Modellbyggen på bord
Den senaste tiden har Magnus Johanssons modellbyggande rört sig i en ny riktning. Nu bygger han djur i starka, klara färger. En detalj kvarstår däremot: den stora mängden nitar. Foto: Fredrik Swartling

Vanligtvis är Magnus Johanssons modeller utspridda i huset, men i dag står flera av dem uppställda på matbordet. Här finns bland annat en luftballong, ett ufo, en grön ödla och en ubåt som är en märklig korsning av en dödskalle och en bläckfisk.

– Det är tur att jag inte är lagd åt det pedantiska hållet. För det blir ju en del grejer. Men när du väl håller på med något, brukar du ju hålla till här i köket. I alla fall på vintern när du inte kan vara i förrådet, säger Åsa Bellskog.

– Alla de här har jag byggt här inne. För att behålla lite kontakt med er, säger Magnus Johansson.

– Ja, det är väl tur att du inte bara sitter i förrådet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Paul Hansen har arbetat på olika lager i över 20 år. Han trivs på Förlagssystem: ”Det flyter på ganska bra, inga problem.” Foto: David Lundmark

Så lyftes stämningen på boklagret

Trakasserier, orättvisa arbetsledare, en känsla av att vara utbytbar – stämningen på Förlagssystem var usel. Efter ett omfattande förändringsarbete är situationen mycket bättre, en viktig orsak är minskad inhyrning.

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord
på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Jesper Johansson är tjugosex år och har varit huvudskyddsombud i mer än två år. Foto: Åke Ericson

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

På vissa arbetsplatser har de anställda eget gym, andra egen bagarstuga. På bruket i Husum har man både och. Foto: Lina Larsson

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Tryggare med jobb hos bolagen

Länge har många maskinförare varit anställda av entreprenörer som kör för skogsbolagen. Nu startar bolagen återigen egna maskinlag. 

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

Skiftschemat delar Grycksbo

Nattarbete är tufft och tär på sömnen. Därför vill Pappers avdelning i Grycksbo dra ner på arbetstiden och ändra på skiftschemat. Men alla medlemmar tycker inte att det är en bra idé.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Arbetsrätt Striden om las

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.