”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

DEBATT Det finns en svag säkerhetskultur på många svenska industriarbetsplatser. Det behövs mer frekventa riskbedömningar, fler utbildningar och skyddsombuden måste få större mandat och mer resurser, skriver Mikael Hansson, vd för Skydda.

Varje år sker cirka 6 000 arbetsplatsolyckor inom svensk industri. För att sätta saken i ett perspektiv är det en olycka var 20:e minut. Varje arbetsdag, året runt. Mörka siffror som ingen annan bransch kommer i närheten av och som i princip varit konstanta under hela 2010-talet, trots återkommande utspel om ”krafttag”. Både från arbetsgivarsidan, branschorganisationer och politiken.

Vad beror olyckorna på? Men framför allt, vad kan göras för att minska dem? Det är frågor som vi på Skydda nyligen lät Kantar Sifo ställa till över 600 skyddsombud och industriarbetare och som lett fram till rapporten ”Säker Arbetsplats Industri 2019”*.

Endast var fjärde industriarbetare uppger att de använder sin personliga skyddsutrustning fullt ut.

Rapporten visar att det finns en svag säkerhetskultur på många industriarbetsplatser. Bara en tredjedel av industriarbetarna och färre än hälften av skyddsombuden instämmer helt i att deras företag har en stark säkerhetskultur.

I svaren uppenbaras bristande rutiner som att många slarvar med skyddsutrustningen. Endast var fjärde industriarbetare uppger att de använder sin personliga skyddsutrustning fullt ut. Den i särklass vanligaste orsaken till det är att man helt enkelt inte ser riskerna med att inte använda personligt skydd. I andra hand hänvisas det till att det är besvärligt att bära med sig utrustningen när den inte används. Men att personlig skyddsutrustning behövs kan vi vara säkra på, nästan var tredje svarar att de själva råkat ut för en olycka.

En annan slutsats är att få arbetsplatser jobbar aktivt med att förbättra den fysiska arbetsmiljön för att förebygga olika typer av skador och fysisk ohälsa. Bland industriarbetarna var det bara fyra av tio som svarade att ett sådant arbete pågår kontinuerligt på den egna arbetsplatsen. Samtidigt menade färre än var femte skyddsombud att de har mandat och resurser att göra skillnad för säkerheten.

Ett tredje avsnitt gällde utbildning och kunskap. Både bland industriarbetare och skyddsombud var det drygt fyra av tio som svarade att de känner att deras kunskaper om skyddsutrustning brister. Här kunde också ett tydligt samband skönjas mellan hur mycket utbildning som industriarbetarna har fått och i vilken utsträckning de använder sin skyddsutrustning. Över hälften av skyddsombuden och cirka var tredje industriarbetare angav att de skulle vilja ha mer utbildning.

Döds­olyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

Vi på Skydda har identifierat tre konkreta åtgärder som vi föreslår att industribranschen snarast börjar arbeta med:

• Mer frekventa och omfattande riskbedömningar
• Fler utbildningar både för skyddsombud och industriarbetare
• Ge skyddsombuden större mandat och resurser

Avslutningsvis konstaterar jag att det finns mycket kvar att göra om säkerheten inom industrin ska bli bättre och ett tungt ansvar för detta vilar på ledningsgrupperna. De måste prioritera frågan betydligt högre och vara de som visar vägen om det ska bli verklighet av ambitionerna. Samtidigt måste alla fråga sig själva vad det är för någonting på just vår arbetsplats som måste ses över och skärpas upp för att goda säkerhetsrutiner ska finnas på plats. Vid sidan om bristande kunskap bottnar väldigt mycket i attityder, beteenden och värderingar.

Dålig företagskultur sitter i väggarna. Nu måste hela branschen engagera sig för att riva dessa väggar. En gång för alla.

Mikael Hansson, vd Skydda i Sverige